söndag 4 mars 2012
Brum, brum
Har en riktigt lång stund nu tittat på sonen som till synes outtröttligt rullar runt en leksaksbil på vardagsrumsgolvet. Så uthållig är han inte så ofta. Jag kan inte minnas att lilla T någonsin varit särskilt intresserad av att leka med bilar trots att tillgång inte saknades när hon var i samma ålder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag känner igen det där på min son (5 år). Han har fått flera dockor och har massor av gosedjur men det är bilarna det leks med. Det som det lekts mest med under åren är bilar, konstruktionsleksaker (lego mm), matlagningsgrejer och nu är vi på suerphjältestadiet. Fast det senaste året har nog killkompisarna på förskolan påverkat honom mest - tyvärr. För nu börjar det komma prat om tjejbaciller mm. Trots att en av hans bästa kompisar är tjej.
SvaraRaderaVi har också ett barn av varje sort (än så länge). Fia gillar också bilar riktigt mycket.
SvaraRaderaTror det ÄR något särskilt med små pojkar och fordon.... VET att man inte FÅR säga så i Sverige där Hen-debatten nu stormar, men JAG är biolog och jag tror benhårt på biologin...! ;-)
SvaraRaderaKram!
Skumt det där. Men det är ju konstigt att ett intresse för bilar kan sitta inuti (eller vad man nu menar med biologi) när bilar funnits bara en så där drygt 100 år... Sedan tycker jag inte att det har med hen att göra. Hen tycker jag är ett jättebra ord när man inte vet eller vill ange kön. Hen har ju t ex alltid funnits i finska språket.
SvaraRaderaCissi - lego och tågbana är populärt hso båda barnen. Lilla T har dockor, men leker inte särskilt mycket med dem. Däremot är hon prinsessa med hela tiden. Det blir roligt att följa vad lille N får för intressen - om bilintresset håller i sig.
SvaraRaderaPyrets mamma - då återstår det att se vad "trean" blir intresserad av.
Saltis - ja, jag vet inte jag. Lilla T gillar fordon när vi ser dem "live" och läser gärna t.ex. Halvan-böckerna, men har aldrig lekt med leksaksilar.
Anna - själv gillar jag inte ordet hen. Det känns oerhört konstruerat. Men det är kanske bara vanan ...
Det är väl som med snippa. Kändes väldigt konstigt men nu har väl de flesta med barn i förskolan vant sig.
SvaraRadera