Lilla T sitter på badkarskanten och tittar på mig när jag gör mig i ordning för att åka till jobbet.
Plötsligt kommer den stora frågan:
- Mamma, hur dör man?
Pausar morgonbestyren för att försöka förklara utan att skrämma.
Vi kommer överens om att inte ramla ner från några tak och om att leva länge, länge ...
Kommer för sent till jobbet, men så måste det få vara.
Sådana frågor hör till åldern tydligen - inte lätta att svara på. Man får göra så gott man kan. Mirrens Casimir funderar dagligen över sådant...
SvaraRaderaKramar!
Det är så mycket som rör sig i deras huvuden.
SvaraRaderaKram!
Vi brukar prata om döden i bilen. För om man inte tar på sig bältet kan man krocka och bli skadad eller dö. Och om man dör, då hamnar man på kyrkogården. Precis som en hund vi kände, och som farfar, och som mormors mamma...
SvaraRaderaEn av våra grannar gick bort för en tid sedan och sedan dess poppar det här upp ibland. Viktigt att kunna prata om.
RaderaVad skönt att det finns tid till det. Eller tid och tid men att du tar dig tid :)
SvaraRaderaJa, det måste man ju göra. Somliga saker är viktigare än andra.
RaderaDu det känns som om din Lilla T och min E är sååå lika i utvecklingen! Helt otroligt. Den senaste tiden har även E frågat mycket om döden. Och pratat om den. Liksom "Är den död då?" eller "Blev den död?" när hon pratar om olika saker. Även hur man dör eller var man är då man är död har kommit upp. Lite då och då faktiskt. Eller ibland har hon frågat "Var var jag innan jag kom i din mage? var jag död då?" Och hm, vad svarar man på det. Man kan ju inte vara död när man inte levt, men vissa tror ju på återfödelse. Och ja, att bara inte finnas ÄR ju ungefär som att vara död. Antar jag?? Svåra frågor. Även för oss föräldrar.
SvaraRaderaDet är inte helt lätt att försöka förklara utan att de ska bli rädda. Och det är säkert till stor del för att vi själva har svårt att förstå utan att bli rädda. ;-) Att döden är så definitiv. Iallafall för den som inte tror fullt och fast på ett återseende efter döden. DET är svårt. Man får ta ett steg i taget. :-)
Fint att du kunde ta dig tiden trots att det var mitt i morgonbestyren. Det är inte alltid så lätt det heller. ;-)
Kram!!!
Lika stora fötter och lika mycket i huvudet ;)
RaderaVisst är det svårt, men viktigt. Att ta sg den tiden känns absolut nödvändigt. Jag har tur som har ett jobb där det inte är så mycket mer än mitt flexkonto som blir lidande om jag kommer sent. Kram!