Jag sitter just nu på ett tåg mot Göteborg för två hela dagar av egentid. Det har jag sett fram emot jättemycket. Speciellt nu när vi har haft så många sjukdagar och båda barnen har varit enormt mammiga. Det känns på ett sätt väldigt skönt att få göra något utan att ha två barn klistrade på mig hela tiden.
Men så kommer jag på mig själv med att sitta hör och sakna familjen.
Jag har varit hemifrån i knappt 2,5 timme.
Så det kan vara :)
Åh, jag känner igen det där! Jag har längtat efter Gibsons pappa-helger en massa gånger, men sen när han väl är där saknar jag honom och vet inte riktigt vad jag ska hitta på här hemma. =)
SvaraRaderaMärkligt det där!
RaderaKänner såväl igen det där... Man ser fram emot egen tid i lugn och ro och så överväldigas man av sakna-känslor och knubbiga armar runt halsen.
SvaraRaderaOch det där med att sova själv (och sova!) som du skrev om i andra bloggen - det skulle säkert hända mig också. Man längtar efter en natts ostörd sömn, men man är väl så rubbad i sin sömncykel att det inte går att sova när man väl får chansen. Att sova i eget rum utan störningar blir ju jättekonstigt. :-)
Ja, precis så är det ju!
Radera