måndag 7 oktober 2013

Den kärleken

Har en otroligt härlig tvåochetthalvt-åring här hemma. Smart, rolig, kramgo och viljestark. Kan man behålla honom så här alltid?

Kände mig enormt sentimental ikväll när jag nattade honom. Då är han fortfarande så där bebismysigt varm, mjuk, gosig och nappsmaskande.

Och, nej det ska inte bli några fler bebisar här, men man kan väl frysa tiden en stund?

2 kommentarer:

  1. Åh, sådär känner jag med! Charlie håller på att bli så stor nu. Han är förstås fortfarande min lilla bebis för han kan inte prata och inte gå och sådär. Men han är så medveten om vad han gör nu. Han kryper medvetet mot leksaker, pekar på det han vill ha, gömmer sig medvetet under handdukarna som hänger på tork. :) Också är han sådär keramik och gosig så jag vill stoppa tiden! Ge honom ett krumelurpiller eller något... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, ett sådant piller skulle vi ha till våra mysiga små!

      Radera