Den kärleken

Har en otroligt härlig tvåochetthalvt-åring här hemma. Smart, rolig, kramgo och viljestark. Kan man behålla honom så här alltid?

Kände mig enormt sentimental ikväll när jag nattade honom. Då är han fortfarande så där bebismysigt varm, mjuk, gosig och nappsmaskande.

Och, nej det ska inte bli några fler bebisar här, men man kan väl frysa tiden en stund?

Sentimental

Installationen av våningsängen gick bra - det var ju lite spännande!
Nedmonteringen av spjälsängen gick bra - skönt att få lite ordning i sovrummet igen.
Men att plocka undan alla söta små sängkläder till spjälsängen - då brast det för mamman.

Repris

Den här lilla versen skrev jag om lilla T i mars 2010. Nu är det repris med ännu en liten oroligt sovande 2-åring. Plutten.

En hink tålamod, tack!

Ni vet de där dagarna när man inte har tålamod med att barnets pannkaksrulle måste skäras precis så.
De där dagarna när man inte orkar leka skola, bebis eller katt.
När man säger nej till att fläta nio flätor precis innan läggdags och blir kallad "dumma mamma".
De där dagarna när man inte orkar truga och lirka med barnen vid tandborstningen.
När man får spel för att barnet vill dricka vatten ett dussin gånger under nattningen.
De där dagarna när man inte orkar vara en så bra förälder man hade önskat.
När man hoppas att någon ska komma förbi med en stor hink tålamod.
När kvällen känns som en enda lång transportsträcka tills man fått ungarna i säng.
Ni vet de där dagarna?
Jag gillar inte dem.

Längta bort och längta hem

Jag sitter just nu på ett tåg mot Göteborg för två hela dagar av egentid. Det har jag sett fram emot jättemycket. Speciellt nu när vi har haft så många sjukdagar och båda barnen har varit enormt mammiga. Det känns på ett sätt väldigt skönt att få göra något utan att ha två barn klistrade på mig hela tiden.

Men så kommer jag på mig själv med att sitta hör och sakna familjen.
Jag har varit hemifrån i knappt 2,5 timme.
Så det kan vara :)

Inte så liten längre

Plockar undan lille N:s urvuxna kläder. Alla bodies har blivit för små. Nu är han verkligen ingen bebis längre.

Smälter

"Ä'ska mamma", sa lille N till mig imorse. Helt spontant. Mammahjärtat smälter.

Drömmer om att sova en helt natt

Jag ska beklaga mig lite.
Men först måste jag förtydliga ett par saker.
Jag är trött. Helt enormt trött.
Jag är urdåligt på att gå att lägga mig i tid.
Min man säger åt mig varje kväll att jag borde gå och lägga mig i tid.
Sedan säger han åt mig igen när han går och lägger sig.
Och så brukar jag ändå stanna uppe en liten stund till. Eller en lång stund.
Så egentligen borde jag inte få beklaga mig. Men jag tänker göra det ändå.

För oavsett när jag går och lägger mig så kan jag faktiskt inte minnas senast jag fick sova en hel natt utan att bli störd på något sätt. Det har säkert varit någon sådan natt sedan barnen kom, men det kan jag inte minnas. Jag började sova dåligt någon månad innan lilla T föddes. Då var magen i vägen och jag fick gå upp minst en gång per natt och kissa. Sedan dess har jag alltså inte sovit många nätter ostört.
Lilla T fyller 5 år i år ...

Barnen är inte uppe och stökar varje natt, det har nog egentligen sovit ganska bra.
Lilla T sover i eget rum och sover oftast bra hela natten. Lille N har oftast något ljud för sig någon gång under natten, men det ha inte varit så farligt.

Men nu - nu sover båda barnen oroligt sedan några veckor tillbaka.

Maken är som tur är den som är snabbast upp ur sängen och försöker få lille N att somna om. Oftast fungerar det bäst att lägga honom i vår säng. Sedan ligger han där och snurrar och låter och pratar. Ganska mysigt, men inte så bra för nattsömnen. Men ibland blir han otroligt ilsken och skriker, och skriker, och skriker. Han är nästan inte kontaktbar och vill inte ha napp eller komma upp i famnen. Det är lite läskigt. Lilla T hade något liknade i perioder när hon var liten.

Lilla T å andra sidan har börjat vakna på nätterna. Nu vågar hon inte längre tassa över till oss fast rummen ligger vägg i vägg. Hon har blivit mörkrädd, rädd för monster och orolig över döden (och igår vaknade den lilla skrutt-tjejen och blödde massor av näsblod. Stackars liten sötis.).
När hon vaknar ligger hon i sängen och skriker "mamma, mamma, mamma". Om hennes pappa kommer blir hon jättearg och fortsätter att skrika "mamma, mamma, mamma" (och har vi otur så hinner lille N vakna också).
Så jag kommer, kryper ner bredvid henne och oftast somnar hon om ganska snabbt. Men inte jag! Då ligger jag där i hennes smala och alldeles för mjuka säng och funderar på när jag kan smyga iväg igen till min egen säng. Eller så ligger jag där och dåsar bort en stund och vaknar när jag har fått kramp i kroppen eller ont i ryggen. Då smyger jag tillbaka till mitt eget sovrum där lille N på ett mystiskt sätt lyckas ta upp hela sängen. Detta kan upprepas flera gånger på en natt om vi har otur.

Ja, så jag villa bara säga att jag är väldigt trött.

Och att jag inte har gått och lagt mig i tid ikväll heller ;)

Varm i hjärtat

Jag blir alldeles varm i hjärtat av att läsa pedagogernas fina ord om lilla T i dokumentationen efter utvecklingssamtalet. Så stolt. Vår fina stora lilla tjej!

Värt ett försök

"-Mamma, jag vill inte gå till dagis idag. Kan inte du ringa till ditt jobb och fråga om du kan vara ledig?"

Jag önskar jag kunde det, älskade unge.

Hjärtat svämmar över

När jag pussar på lille N, 19 månader, för tusende gången och han säger: "Mamma. Ticke om."

(alltså "tycker om", för den som inte hängde med)

Stora funderingar vid läggdags

"-Mamma, varifrån kom den första människan?"
Gjorde mitt bästa för att förklara evolutionen för 4-åringen vid kvällens nattning ...

Men jag då!

Känslan när lillkillen kryper upp i förskollärarens famn och gosar in sig på samma sätt som han gör hos mig. Lättnad och glädje över att han är så trygg. Men ändå en liten tagg i hjärtat. Men jag då! ;)

Sådant som värmer mammahjärtat

Just nu sitter båda barnen försjunkna i boken Bertil och råttan Rutger. Lilla "läser" saga för lille N.

Dåligt samvete

Idag har energinivån hos föräldrarna i den här familjen varit allt annat än på topp. Båda är småförkylda och trötta. Dessutom har lille N varit ledsen och klängig. När det var dags för kvällsmat var det kaos här. Lille N skrek, pastan kokade över och lilla T kom ut i köket och tjatade om att jag skulle komma på "födelsedagskalas" om och om igen. Hon fick bara ett kort "inte nu" som svar.

Efter maten (som inte heller var en jätteharmonisk historia) frågade hon igen om vi inte kunde leka kalas. Jag svarade "jag är ledsen, mamma orkar inte" och hon blev så klart jätteledsen och uppskattade inte alls förslaget att hon istället skulle bjuda dockorna på kalas.
Eftersom jag fortfarande inte kunde sätta ner lille N utan att han skrek otröstligt, tog vi fram lite lera och lilla T nöjde sig med att leka med den och rita lite.



Nu på kvällen efter nattningen gick jag in i "biblioteket" och såg hur fint hon hade dukat till kalas.
Älskade unge!

Så dåligt samvete jag har nu. Vad jag önskar att jag hade sagt ja och lekt bara en liten stund. Jag vet ju att hon älskar att leka de här roll-lekarna. Kalas, skola, resa - det är ju roliga fantastilekar, men ingen av hennes föräldrar har särskilt mycket tålamod med dem :(

Hur gör ni? Är ni bra lekföräldrar?

Läskig dröm

I natt drömde jag så otäckt. Vi var ute i någon trädgård någonstans och plötsligt hade lille N klättrat upp på en väldigt, väldigt hög stege en bra bit bort. Jag reser mig snabbt för att hinna fram till stegen. Jag försöker springa, men det är som att springa i sirap. Och så ser jag att lille N faller!

Sedan vaknade jag - helt kallsvettig.
Fy, så otäckt det var!

Det kanske inte kräver så stor analysförmåga för att lista ut att drömmen kan ha att göra med någon slags separationsångest inför förskolestarten på måndag.

Sådant jag kommer att sakna

En persikomjuk bebiskind att pussa.

En barnfot som ryms i min hand.

En blöjbak att buffa.

En mjuk och lite fuktig bebishand mot min kind.

Han växer alltför snabbt!

Utflyktstips: Helsingör

I går tog jag ledigt från familjen och gjorde bara saker som jag hade lust med hela dagen - satt på café och läste, shoppade och så tog jag en liten tur till Helsingör.

Köpenhamn i all ära, men Helsingör är faktiskt en riktig liten pärla (om man har överseende med alla svenskar som bara åkt över för att köpa billig öl). Får ni chansen så ta båten över från Helsingborg. Det bästa är att bara strosa omkring på de söta små gatorn, titta in i småbutikerna och fika på någon uteservering, men vill man turista så är Kronborgs slott fint.

Galna barn

När vi ska packa ihop oss och åka någonstans så är det precis som om våra barn blir helt galna. Springer runt, slår sig, bankar lite på varandra och verkar helt yra i bollen.
Snälla, säg att det inte bara är våra barn som gör sådant?

Onekligen lite tjatig

Ja, jag vet att jag tjatar lite om Lisa Bjärbos blogg Onekligen, men hon skriver verkligen så himla bra om livet med barn. Så mitt i prick.