Sköna maj välkommen!

Bokcirkelbok: Yarden och Vi måste prata om Kevin

Jag kom på att jag har varit dålig på att blogga mina bokcirkelböcker. I augusti läste vi Yarden av Kristian Lundberg.

Det var mitt val på temat "utmaning". Jag tänkte att genren i sig är en utmaning - kortroman/långnovell eller vad man nu ska kalla det. För mig tänkte jag nog att det var en utmaning också att läsa en något mer "poetisk" bok än jag brukar. Temat i boken, en omvänd klassresa, fungerade också som en slags utmaning. Det sägs ju ofta att det är en utmaning att ta sig ifrån en arbetarbakgrund och bli en "akademiker". Jag brukar hävda att det troligen är mycket svårare att göra tvärtom!
I den här boken gör författaren först en klassresa ur sin arbetarbakgrund och när han sedan begår misstag (läs: klantar sig) och inte kan arbeta som författare/poet/recensent måste han gå tillbaka och ta "vanliga jobb".

Det visade sig att den största utmaningen var att över huvud taget komma igenom boken. För det ringa omfånget och alla litteraturpriser till trots, så var det här segt att läsa och inte särskilt bra. De flesta i bokcirkeln tyckte nog att författaren var en gnällspik ("Det är så synd om mig!") och det blev på det hela taget ganska trist i längden. Det poetiska språket gränsade till pubertala dikter (tänk Postis) och var ibland också rent felaktigt.

Författaren förhöll sig hela tiden helt distanserad till de olika "arbetarjobben" han var tvingad att ta och det var tydligt att han hela tiden såg ner på sina kollegor istället för att acceptera att han var en av dem ("Men jag är ju poet"). Det hade varit mer intressant att läsa en dokumentär (och mer objektiv) skildring av arbetsförhållandena på Yarden och andra likande arbetsplatser. Nu blev det istället en salig soppa av "arbetarroman", barndomsskildring och ett evigt självömkande. Kristian Lundbergs självbiografiska "comeback" som författare lämnar i alla fall mig tämligen oberörd.

Förra gången läste vi Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver. Jag hade läst den förut (och bloggat den) för länge sedan, men mindes inte så mycket. När vi började diskutera den kom den tillbaka och vi hade en intressant diskussion om medfödd onska och om det tabubelagda i att inte älska sitt eget barn. Vi funderade också hur berättelsen hade sett ut om pappan skrivit boken.

Till nästa gång ska vi läsa Tjuvarnas stad av David Benioff.

Bokcirkelbok: Radhusdisco

Jag har ju glömt att blogga juni månads bokcirkelbok!
På temat "favorit i repris" valdes denna bok med motiveringen att vi fick återuppleva 80-talet då vi alla, om än med lite spridning, växt upp.

Morgan Larssons bok Radhusdisco är en genomsympatiskt uppväxtskildring utan den ångest, som finns t.ex. i Jonas Gardells böcker, och utan de trasiga familjer som skildras i t.ex. Svinalängorna och Mig äger ingen.
Lite vanliga tonårspinsamheter finns här så klart, men på det stora hela är det en väldigt varm och trevlig bok om några schyssta personer som man får följa genom grundskolan. Uppfriskande!

Hög igenkänningsfaktor om du är i rätt ålder :)

Hjälp med bokutmaning

Efter sommaren ska vi ha nytt tema i bokcirkeln och på förslag som tema var "utmaning". Fritt för tolkning - att utmana sig själv, att utmana de andra i bokcirkeln, en bok som är utmanande.

Jag är dessvärre först ut och ska välja bok i detta tema, men har ingen riktigt bra idé. Det här är kanske fusk, men någon kanske har något bra tips?

Bokcirkelbok: Mordets praktik

För ett tag sedan blev jag medbjuden i en bokcirkel. En ytterst seriös sådan fick jag besked om ;)
Så det var lite nervöst som jag anslöt mig till gruppen - beredd på husförhör om narratologiska strukturer och postmodernism. Men det blev inte så farligt. Det var bara en alldeles vanlig trivsam bokcirkel med bokprat, prat om lite annat och fika. Precis som det ska vara.

Första boken ut för mig (april) var Mordets praktik av Kerstin Ekman. Jag gillar verkligen Ekman och såg fram emot att läsa boken. I Mordets praktik tar författaren Hjalmar Söderbergs bok Doktor Glas och väver en skicklig berättad bakgrundshistoria till hur den boken kom till. Ja, eller hur det hade kunnat gå till.

Pontus Revinge är en "andra klassens" läkare som framför allt behandlar prostituerade kvinnor. Han vill gärna komma upp sig i världen och är inte främmande för att ta till drastiska åtgärder för att nå dit. Vid ett tillfälle stöter han på författaren Hjalmar Söderberg och de talas vid om det bästa sättet att ta en annan människas liv. Kort därefter publiceras boken Doktor Glas och Pontus Revinge vill gärna ta åt sig äran av att ha inspirerat författaren till Tyko Glas handling.

Det mest fascinerande med Ekmans roman är att hon på pricken lyckas fånga stämningen i Söderbergs bok. Karaktärerna är lika osympatiska. Miljön är lika smutsig. Till och med språket har hon lyckats fånga.

Det är roligt att läsa en bok om en bok som man också har läst. Vi pratade så klart lite om Gregorius och om fakta och fiktion. Det kändes mycket bra att vara med i en bokcirkel igen.

Majboken var Johan Theorins Blodläge och den hade jag läst sedan tidigare.

Blodläge

Johan Theorins Blodläge fick följa med hem från bokrean. Jag har ju läst Skumtimmen och Nattfåk och gillat dem och det här verkade lagom ansträngande i väntan på bebisen.

Miljön är ännu en gång det karga Alvaret på Öland och vi får träffa den gamle sjökaptenen Gerlof även i den här boken. Händelserna i boken vävs kring Gerlofs grannar som byggt nya, lyxiga villor på "blodläget" - den plats där folktro säger att en strid mellan älvor och troll utspelas. Har nybyggarna utmanat ödet?

Det är en kriminalroman med övernaturliga inslag. Den är inte lika läskig som Nattfåk, men lite kalla kårar får jag ibland. Mysrysare.