Socker-detox - hur går det?

Någon kanske minns att jag utmanade mig själv med en "socker-detox" under november månad. Alltså inget godis, ingen choklad, inga kakor och ingen glass under november månad. Efterrätt bara om man var bortbjuden på middag.

Hur har det gått då?

Tja, ändå ganska bra får jag lov att säga. Ett riktigt återfall bara ett par dagar efter att jag hade klappat mig själv på axeln här på bloggen. Jag hade en riktigt dålig dag och var på uselt humör. Jag jobbade hemifrån och det fanns choklad i skåpet. Need I say more ...

Sedan gick det bra en lång stund. Jag tog en lite, liten bit rosa sockerkaka när lilla T hade bakat. Jag har druckit lite läsk (mest light) vid ett par tillfällen. Jag har försökt att hålla mig till ett minimalt intag att annat sockrigt, t.ex. juice och marmelad, även om det inte klassas som godis.

Men så kom tjejhelgen ...
Oj, då gick det inte bra. Jag vågar inte ens berätta om det!

Nåväl, på banan ganska bra igen efter det.
I helgen åt jag dock ett par hembakade pepparkakor och drack ett par glas julmust.

Fem dagar kvar av november, så det ska nog gå det också. Så klart kommer jag att äta mer sött under december, men min förhoppning är att jag ändå kan hålla det inom rimlighetens gränser. Wish me luck ;)

Novemberutmaning: socker-detox

Efter "rensa och slänga"-utmaningen i oktober antydde jag att jag hade ännu en utmaning framför mig. De som känner mig förstår vilket oerhört kraftprov detta kommer att bli. Jag är nämligen en godisråtta av sällan skådat slag!

Jag och min kollega gjort upp om att vi ska låta bli godis, glass, kakor och annat sött i november och se hur det går. Enligt våra egenhändigt ihopsnickrade regler får vi, för att inte vara oartiga, lov att äta lite efterrätt om vi är bortbjudna - men vi får inte försöka bjuda bort oss själva bara för att få efterrätt ;)

Nu säger ni att det är ju inte en riktig socker-detox, då borde vi undvika allt med socker. Jo, men vi är inte riktigt redo för att ändra på allt och köra någon GI-grej rakt av. Jag känner mig själv så väl att det då finns risk för att misslyckas helt. Bättre med små steg alltså.

Efter snart en vecka har det ändå gått förvånansvärt bra. Jag är sugen på godis precis hela tiden och jag saknar det mycket, men jag har låtit bli. Kakor också om man bortser från en sockerkaksbit hos svärmor i söndags (men jag hoppade över småkakorna) och våffelfika hos vänner i helgen (men våfflor är väl nästan mat, eller hur?). Ingen "kladdkakans dag" för mig idag alltså.

För min egen del kommer jag nog att ge lite uppdateringar här på bloggen då och då, även om det inte är så vansinnigt intressant för er att läsa ;)