torsdag 20 maj 2010

New York

Vi kunde inte motstå chansen att åka in till NY när vi var så "nära" ;)
Jag och maken var där för några år sedan och då var vi så där riktigt turistiga och gjorde alla "måsten". Men MoMa var stängt för renovering och det var vi riktigt ledsna för. Så denna gång var det huvudattraktionen. Vi tajmade så att vi kom dit lagom till lunch sedan somande lilla T snällt i vagnen och lät sina föräldrar titta på konstig konst i lugn och ro.

Det är hur stort som helst och det finns massor att se!
När lilltjejen vaknade tog vi en lyxig fika längst upp i huset och sedan turades vi om att titta lite till respektive roa lilltjejen. Hon gillade lekrummer med tema former och skulpturträdgården - även om fontänen var mer intressant än Picassos get.


Sedan gick vi till Central Park via 5th Avenue. Där var det avspärrat och mycket folk och vi visste inte om det var en demonstration eller en kändis på ingång. Hur som helst kändes det lite osäkert med folkmassan och alla poliserna i kombination med barn i barnvagn så vi tog en sidogata och skippade shoppingen. Vi myste lite i parken och insöp atmosfär.

Sedan började det redan bli kväll så vi tog tunnelbanan ner till Ground Zero. När vi var där för några år sedan höll de fortfarande på och röjde, så vi var nyfikna på vad som hade hänt. Men det var fortfarande byggarbetsplats, men nu för att skapa en minnesplats.
(en tacksam tanke till min snälla kollega som lånade ut den praktiska resesulkyn - vi var mycket glada för den hela resan, men speciellt i NY:s tunnelbana där det verkligen var en fördel att ha en lätt vagn som gick att bära i trapporna både med och utan barn i )
Middag på ett tex mex-hak och sedan fick vi plötsligt bråttom. Vi hade kört till Staten Island och parkerat bilen där. Därifrån går en gratisbåt över till södra Manhattan. Men den går bara en gång i halvtimmen, så vi insåg att vi fick lägga på ett kol om vi skulle hinna över och hämta ut bilen innan parkeringsgaraget stängde kl. 22. Det blev lite dramatiskt, men vi klarade det med 2 minuter till godo och en utskällning av parkeringsvakten.
Färjan är annars ett bra NY-tips. På vägen dit var båten full av pendlare, tjejerna fixade sminket inne på toaletterna och vi drack kaffe och åt pretzels. Det hela kändes väldigt "Working Girl". I mitt huvud hörde jag hela tiden den här låten ;)




På vägen tillbaka har man den här fantastiska utsikten:

Mer Philly


Man kan inte åka till Philadelphia utan att titta på The Liberty Bell och The Independence Hall. Så efter shoppingen åkte vi in till "stan" för en historisk eftermiddag. Vi spenderade mycket tid på National Constitution Center där det fanns mycket intressant att läsa och titta på, sedan rusade vi förbi Liberty Bell innan de stängde och promenerade sedan i "gamla stan" i lite makligare takt och tittade på fina hus. Men vädret var inte något vidare och det började vi kväll, så vi åkte "hem" igen för en pizzakväll.

onsdag 19 maj 2010

Till Musikanta

Till Musikanta - lite fler bilder från Botan i Lund. Så att du ser vad du missat ;)








Shoppa bör man

Shoppa ska man så klart göra i Amerikat. Dollarn har bra kurs och det vimlar av outlets. Anna tog med oss till deras stamställe och utrustade mig med kuponger. Maken - som inte är så road av shopping - fick roa lilla T och jag och Anna gick i affärer. Vi är egentligen inte så bra på att shoppa ihop, men vi är väldig bra på att prata medan vi shoppar och det är ju nästan trevligare :)

Och jämfört med vännens förra besökare var vi väldigt måttliga, men några fynd blev det ju. Converse-skor till hela familjen, jeans-short och grå/lila munkjacka till mig, tuffa jeans och brun/blå munkjacka till lilla T från GAP.

Lilla T är klart tuffast i sina skor.







Och en liten, liten sko i present till syrran. Den matchar hennes nya bil.

Onsdagsblomma



Haupt Garden, Washington

tisdag 18 maj 2010

Washington D.C.















Jefferson Memorial, National World War II Memorial, The White House, Washington Monument, U.S. Capitol, The Mall, National Museum of the American Indian, Haupt Garden, Georgetown, Arlington National Cemetery

Pennsylvania Dutch Country




När man är i Philadelphia bör man passa på att ge sig ut på landet lite. I Pennsylvania Dutch Country finns en stor Amish-befolkning och det var vi så klart nyfikna på. Nu är det ju inte så precis att man åker till en gård, hoppar ur bilen och säger "Hej! Får vi hälsa på!". Istället åkte vi till "The Amish Experience" i Intercourse (ja, orten heter så!) där vi kunde se en film om Amish-kulturen och åka i en traditionell hästvagn och lilla T fick klappa hästarna.


De som körde vagnarna och guidade var inte Amish, men vår kusk hade förädrar som båda var uppfrostrade Amish, men som hade valt att inte döpas. Han kunde därför mycket om kulturen och traditionerna och berättade mycket intressant. Under tiden vi åkte blev vi omkörda både av andra hästvagnar och av sportbilar. De förstnämna var Amish-folk på väg hem från kyrkan och de gillade att åka snabbt med sina kärror. De andra var Amish-ungdomar som hade sin "rumspringa" - den tid innan de döps då de får prova på livet utanför församlingen. Under den tiden var det många som passade på att skaffa snabba och snygga bilar. Men runt 95% av alla valde ändå att lämna alla moderniteter och låta sig döpas. Han berättade också att när ungdomarna byter in bilen mor höstkärran så fanns det särskilda "friarkärror" med "cab" för att de ska synas och för att det inte ska kunna hända något otillåtet som killarna (såklart!) kör runt i och att de gärna "pimpade" sina kärror :)

Här fanns också en resturang som serverade traditionell mat. Vi fick sitta tillsammans med andra gäster och alla åt samma meny och skickade runt fat och kastruller som om man hade ätit med familjen. Vi hamnade bredvid ett trevligt amerikansk par som båda var militärer och hade bott på Amerikanska baser i Tyskand i många år. Lite ovant för oss reserverade svenskar med ett så familjärt sätt att äta söndagsmiddag på resturang, men trevligt!

I en butik såldes t.ex. sylt som tillverkats på Amish-gårdarna, hantverk och souvenirer. Lilla T fick en ny solhatt och vi handlade också lite "appel butter" och jag hittade bilder på vackra lapptäcken åt min lilla mamma.


På vägen tillbaka stannade vi till på Landis Valley Museum utanför Lancaster som är ett friluftsmuseum som inspirerats av Skansen. Där fick lilla T klappa och mata fler hästar. Inne i Lancaster promenerade vi runt en stund och testade sedan en variant på Philadelphia cheese steak.
Väl hemma hos värdfamiljen igen bjöds det på mumsig fisksoppa och det smakade gott i det lite gråkalla vädret. Till efterrätt fick vi fin musikunderhållning av duktiga Klara.

The Streets of Philadelphia















Fairmount park/The Waterworks, The Philadelphia Museum of Art med "Rocky-tappan", Eakins Oval, lekplats vid Benjamin Frankling Parkway, brandpost utanför The Franklin.

Glad av gult



Gullvivor och gulsippor, Botaniska trädgården i Lund

måndag 17 maj 2010

Så kom vi fram

När vi äntligen blivit insläppta i Amerikat och fått våra väskor var det dags att hämta ut hyrbilen. Vi var spända på att se om vi lyckat få en bilbarnstol. Hyrbilsföretaget kunde inte garantera det, men enligt supporten på vår resebokningssajt berodde det på att de i USA aldrig vågar lova till 100% eftersom de är rädda för att bli stämda om något går snett. Men bilbarnstolen var inga problem. Däremot fanns det inget baksäte att sätta den i. Enligt damen på hyrbilsfirman hade vi nämligen hyr en Smart car (ni vet en sådan där pytteliten utan baksäte).

Det är sådant man inte vill höra efter åtta timmar på flyget. Jag fräste att vi visserligen hade bokat en "economy"-bil, men att det minsann stog tydligt på vår bokning att bilen skulle rymma 5 personer och ha plats för bagage! Hon knappade på datorn och fick fram en större bil trots allt. Den var iofs bara två-dörrars, men den hade ett baksäte och var rätt så fräsig. Lilla T gillade den skarpt. Hon ropade "min bil" varje gång hon såg den (eller någon annan röd bil). Hon tycker nog att vår praktiska VW-kombi är lite trist ;)



Maken - min hjälte - körde hela veckan. Jag är ingen ivrig bilförare normalt sett och tyckte inte det var så kul att köra när vi var i Florida. Jag fick jobba på att hålla lilla T glad och nöjd i baksätet istället (vilket bland annat innebar att läsa "Emilia hos doktorn" ungefär en miljon gånger).

Efter ett par timmar var vi äntligen framme hos Anna med familj.



Så mysigt att ses igen! Det kändes både som väldigt länge sedan och som igår på samma gång, men som oftast när vi ses börjar vi liksom prata där vi slutade förra gången.

Det bästa av två världar?

Vi var ganska slitna efter resan, men värdfamiljen försökte i all välmening hålla oss vakna för att vi skulle få ordning på dygnet. Vi fick en rundtur i deras fina hus, installerades oss i gästrummet och blev bjudna på god mat. Men efter prat, mat och ett glas vin susade det i mina öron och hela världen snurrade. Jag var tvungen att däcka. Maken och dottern hade redan gått ner för räkning.

Vi vaknade lite piggare nästa dag till en solig men blåsig dag. Lilla T upptäckte till sin stora förtjusning att familjens hund Russin som hon träffat som hastigast kvällen innan inte var en dröm och att hon fick klappa och busa med henne nästan hur mycket som helst (för alla er oroliga hundägare kan jag berätta att lilla T klappar väldigt fint och drar inte hundar i svansen).



Lilltjejen fick dessutom testa att spela på en flygel och hon verkade mycket nöjd.



Och vi förberedde oss för att upptäcka Philadelphia.

Marabou Polka

I brist på Amerikanskt godis får jag testa svenska nyheter. Marabou Polka är lagom mintig och krispig. I like!

Idag blir jag glad av...

Idag och flera andra dagar bli jag glad av den verkligt trevliga personalen på den lilla Pressbyrån på Malmö Central. Alltid med ett leende och en glad hälsning.

Fjärilen i min hjärna

Anders Paulruds bok Fjärilen i min hjärna är en bok som gör ont att läsa, som berör. Paulrud skriver ner tankar om den cancer som han vet innebär slutet för honom. Det är inte en bok om kampen mot cancer, utan mer ett bokslut, en dagbok. Det är heller ingen bok om att acceptera sjukdomen. Paulrud vill leva och är inte på något sätt besegrad. Han är uppkäftig mot sjukdomen och utmanar den genom att tända ännu en cigarett ...

En tunn bok, men ingen bagatell.