Tänkt dig att du skyndar dig hem från jobbet för att hämta barnen på förskolan.
Tänk dig att du har lite extra bråttom för att du också ska hämta din mamma vid tåget.
Tänkt dig att du bestämmer dig för att ta bilen.
Tänkt dig att du då upptäcker att inte en enda dörr på bilen går att öppna för att de har frusit igen.
Tänkt dig sedan att du lyckas få upp bagageluckan och klättrar in, startar bilen, sätter igång fläktar och värme för att tina upp bilen.
Tänk att du sedan klättrar ut genom bagageluckan igen för att skrapa rutorna och med förhoppningen att någon mer praktisk dörr ska tina.
Tänk dig att du med en ren reflexrörelse smäller igen bagageluckan.
Som går i lås!
Med bilen igång!
Med handväskan kvar i bilen!
Med lägenhetsnycklarna och mobiltelefonen kvar i väskan!
Tänk dig att inte en enda dörr på bilen visar minsta lilla tecken på att vilja öppna sig.
Kan du tänka dig hur klantig man känner sig då?
Om något sådant mot förmodan skulle hända alltså? ;)
Usch, vill jag inte tänka på ;) Men sänder dig en kram via datorn....
SvaraRaderaTack!
RaderaJo... OM det mot förmodan skulle hända, då skulle du nog känna dig rätt så klantig.
SvaraRaderaStår bilen fortfarand på med grejerna kvar i? =)
Fniss, ojojoj, inte roligt för den det mot förmodan händer (även om det är högst uppskattad läsning)! Hur slutar denna förmodade berättelse? :)
SvaraRaderaJag är också nyfiken - det brukar vara sådant man drömmer om men som inte händer i verkligheten.
SvaraRaderaKram från Ingrid
Det låter som en sådan historia som är kul efteråt men inte alls i stunden. Det påminner mig om när jag blev inlåst i mitten av baksätet i min mammas lilla bil med en barnstol på varje sida. Svettattack.
SvaraRaderaJo, jag var också alldeles sjösvettig!
RaderaÅåh, irriterande är bara förnamnet :O
SvaraRaderaMen hur slutade historien? Rent hypotetiskt alltså. ;-)
SvaraRaderaHär kommer uppdateringen med slutet på historien för de som var intresserade:
SvaraRaderaJag tänkte att det kanske skulle lösa sig om bilen fick stå igång lite och någon dörr tinade, så jag skrapade alla rutor omsorgsfullt och drog i dörrarna om vartannat. Men ingen tur. Som tur är har vi ganska många pensionärer i huet så jag ringde på hos en av grannarna och fick låna telefonen. Jag ringde maken (det enda telefonnummer jag kan utantill) som fick rycka ut från jobbet. Han låste upp lägenheten så att vi kom åt den andra bilnyckeln. Han lyckades också få upp ett par bildörrar så att vi kunde få in både barn om min mamma i bilen.
Sedan hade jag och mamma en jobbig bilepisod dagen efter också med låsta dörra och öppna fönster om vartannat.
Bil och vinter är inte någon höjdare!
Tur iaf att inte ett barn satt i bilen! Det hände några vänner för några år sedan.
SvaraRaderaHu, det vågar jag inte ens tänka på!
Radera