Nu har vi klarat av andra veckan som föräldrar till ett förskolebarn (ja, eller dagisbarn som det hette förr). Vår lilla tjej började inskolningen förra måndagen. Vi hade fått information om och planerat för en traditionell 14-dagarsinskolning, men veckan innan fick vi brev om den nya 3-dagarsmetoden. Tanken (som ju är god) är att man inte ska vänja barnet vid att bli lämnat, utan att vänja sig i lugn och ro vid den nya miljön och människorna,
Maken fick sköta det hela. Han följde med lilla T och var med henne på förskolan från 9-14 i tre dagar. På fjärde dagen var det dags att lämna henne för första gången (samma tider). Det lät inte alls kul på pappret tyckte jag, men det fungerade väldigt bra. Lilltjejen gillade förskolan och de andra barnen från början. Hon sov bra och verkade tycka att det var jättespännande att sova tillsammans med andra barn. Och matglad är hon - precis som hemma! Den första dagen hon blev lämnad såg hon visst lite snopen ut, men blev inte ledsen.
Redan efter en vecka fick hon vara hemma på första sjukdagen, men det var snabbt övergående och hon missade bara en dag.
Men det "riktiga" förskolelivet har egentligen inte börjat än, vi har fortfarande lite "smekmånad" då maken är hemma och vi kan hålla korta dagar.
Och jag, jag sitter mest på kontoret och funderar på hur min lilla älskling har det.
Men så precis när vi började ställa in oss på detta fick vi besked om att vi fått plats på den förskola vi egentligen vill ha från den 1 mars. Oj, vilken beslutsångest! Ska man byta eller inte ...
I morse var vi på den andra förskolan och hälsade på och helgen kommer väl ägnas åt att väga fördelar och nackdelar mot varandra.
Update: vi har bestämt oss - vi byter!
Oj det verkar jobbigt att måsta "börja om" å andra sidan handlar det bara om ett litet tag jämfört med all den tid som er lilla tjej sedan kommer att spendera dagis. Så det är självklart viktigt att ni känner att ni får det bästa möjliga dagiset för era och hennes behov.
SvaraRaderaKul att det gått så bra annars. med inskoningen. Jag tror att vissa abrn är s.k dagisbarn medan andra kanske inte är det. Vår lilla tjej stortrivs på dagis och vill mer än gärna gå dit eftersom det hnder så mycekt kul där haha! Men visst finns det dagar när hon gråter då man lämnar henne. Det gör ont i hjärtat såklart, även om man vet att hon slutar någon inut efter att man är utom synhåll. Men på det stora hela är vi supernöjda med dagiset, och jag tycker det är viktigt att man känner tilltro till dagis och personalen eftersom ens barn är där så många timmar per vecka.
Lycka till med beslutsfattandet!
kram!
Härligt att det går så bra! En social liten tjej!
SvaraRaderaSkönt att det går så bra! Jag har hört mycket positivt om tredagarsinskolning.
SvaraRaderaJobbigt med beslutsångest! Det har jag haft massor av på sistone... Hoppas ni fattar rätt beslut, ofta brukar ju det beslutet man fattar vara det bästa...
SvaraRaderaSaltis - ja, det är onekligen lite att fundera på, men vi tror att vi bestämt oss för att byta. Och lilltjejen verkar ju gillar att umgås med andra barn. Kanske blir det inte så dramatiskt. Hon finner sig ju i det mesta och verkar ta det som det kommer.
SvaraRaderaAnna - det verkar onekligen så :)
Pyrets mamma - ja, det var över förväntan faktiskt. Det verkar funka hur bra som helst med bara tre dagar.
Estella - ja, det måste man ju liksom tro på :)
Tack för kommentar på min blogg! Anar att ni har mycket att hålla reda på nu med barn och inskolning. Vår yngste är nu 22 så jag har nästan glömt. Då blir det inte mycket över för att hinna med IKT-kurs.
SvaraRaderaHär vakar vi över trotjänaren Bella (13 årig Golden Retriever) som är på väg att lämna jordelivet. Fast lite hopp finns i horisonten eftersom vi blev farmor o farfar för några månader sedan. =)
Hej Anders!
SvaraRaderaTrevligt att du tittade in!
Ja, det går i ett kan man säga ;)
Hoppas er Bella får lämna värdigt och utan smärta. Det är inte lätt att förlora en kär familjemedlem oavsett skepnaden den kommer i. Men ofta är det just så att man tar farväl av en person och för möjlighet att välkomna en annan :)
Det låter ju som det går jättebra. Tror nog att det var ett bra beslut att byta. Som Saltis skriver så ska hon ju gå där i alla fall i fyra-fem år. Nästa inskolning handlar ju då bara om det stället. Konceptet känner hon ju till liksom.
SvaraRadera