Jag har slutat att ge nyårslöften. Sådana om att börja träna och äta mindre godis brukar jag stupa på ganska snabbt - det är helt enklat mot min natur ;)
Och mer genomgripande löften om att förändra saker hos mig själv är för svårt och jag blir bara besviken när det inte lyckas.
Men igår när jag - för tusende gången - började på Herta Müllers "Hjärtdjur", bestämde jag mig för att inte längre lägga tid på att läsa böcker som jag inte tycker om. Det borde jag väl kanske bestämt mig för tidigare kan tyckas, men jag är sällsynt envis när det gäller läsning. Har jag börjat på en bok så kämpar jag mig igenom den även om jag får kämpa länge. Jag har alltid en känsla av att boken kan bli bra på sista sidan. Jag kan bara minnas en bok som jag gett upp och det är En armé av barn av Evan H Rhodes. Min mamma rekommenderade den när jag var i 14-årsåldern, men jag lyckades aldrig ta mig igenom den.
Men nu sedan jag fick barn har har alldeles för lite lästid för böcker som jag inte tycker om.
Så jag är ledsen Herta, men din bok engagerar mig inte, den är för svår för mig och jag gillar den helt enkelt inte alls!
Jag fick den i julklapp men jag håller med, den är svår. jag är för trött på kvällarna för att orka. Har lagt den åt sidan men tanken var ju att jag ska läsa klart det... Jag brukar också läsa ut böcker fast jag kan vara skitarg på boken under tiden för att jag tycker att den är dålig. Men det gäller nog mest dåliga böcker, inte specifikt "svåra" böcker.
SvaraRaderaNej, svåra böcker kan ju vara bra, även om de är tunga att ta sig igenom. Men dåliga ska jag inte lägga tid på.
SvaraRaderaLivet är för kort för att bry sig om att läsa böcker som inte "tar sig" inom rimligt sidantal! Det finns ändå alldeles för många bra som man inte hinner med...
SvaraRaderaHerta klarar sig ändå!
Ja, det har du absolut rätt i. Bättre att komma på det sent än aldrig.
SvaraRadera