De bästa

Jag börjar att beta av den där bokhögen med att blogga om de bästa böckerna jag läst denna sommar.

Den glömda trädgården av Kate Morton berättar parallella historier i olika århundraden. Den utspelas i både Australien och England och väver samman två kvinnoöden. Vacker och vemodig. Jag som är lite anglofil blir extra glad av beskrivningarna av Cornwalls landskap. Lite Harlequin-varning i kärleksskildringarna, en det kan man stå ut med. Så här står det på baksidan:

"På sin 21-årsdag får Nell O'Connor veta något som förändrat hennes liv. Många år senare bestämmer hon sig för att ta reda på hela sanningen och företar den långa resan från Australien till England. När Nell dör ärver hennes barnbarn Cassandra ett litet hus i Cornwall. Det är i Klippstugans bortglömda trädgård som Cassandra kommer en sällsamma historia på spåren".

Carl-Johan Vallgren skriver ruskigt bra romaner (alla läste väl Den vidunderliga kärlekens historia för något år sedan?) och den här är kanske sommarens absolut bästa. Kunzelmann och Kunzelmann är inte en deckare, men den innehåller många element ur genren. Det handlar om svindleri, förfalskning och lögner. En man lever ett dubbelliv som upptäcks först efter hans död och hans barn måste helt omvärdera bilden av sin far. Vartannat kapitel berättas i dåtid av Viktor Kunzelmann och vartannat i nutid av hans son. Ett vanligt berättargrepp, men här är det skickligt utfört. Det är också en riktigt bra historisk roman. Rekommenderas!

"När Viktor Kunzelmann dör framför sitt staffli, 83 år gammal, rullar en osannolig historia upp sig för hans son Joakim. Den har sina rötter i mellankrigstidens Tyskland, utspelar sig under andra världskriget och löper vidare in i 40- och 50-talets Sverige. Den framgångsrike och berömde tavelkonservatorn, änkling och tvåbarnsfar, visar sig också ha varit något helt annat."

Jag läste Carsten Jensens förra roman Vi, de drunknade med stor förtjusning. Nu har Sista resan kommit i pocket. Den bara är en bråkdel så tjock som den förra, så om man blev avskräckt av det kan man ju börja med denna. För Jensen är en riktigt god berättare. Man kan tycka att danskt sjömansliv i slutet av 1800-talet låter trist, men människoskildringarna gör att man glömmer de yttre omständigheterna.

Sista resan är inte riktigt lika gripande som den förra, men en riktigt god historia är det i alla fall.

"Den framgångsrika konstnären Carl Rasmussen vill göra upp med sin dragning till det idylliska, sluta måla väggprydnader och hitta tillbaka till konsten. Han reser till Grönland för att försöka återfinna den inspiration som där fyllde honom när han var ung, men den här gången blir resan en skoningslös självuppgörelse. "