Jag är så kär!

Nu ska ni inte bli oroliga för makens skull. Det här "vänsterprasslet" har han inga som helst problem med. Han är troligen lika förälskad. Det är nämligen lille N som stulit mitt hjärta. Om och om igen!

Naturligtvis älskar jag båda min barn otroligt mycket hela tiden, men ibland kommer en sådan där period när jag blir liksom lite extra nykär i någon av dem. Jag har precis nattat lille N och låg kvar bredvid honom en lång stund extra och snusade på hans hår och njöt av att han finns i mitt liv.

Idag har jag tillbringat hela kvällen ensam med lille N. Maken och lilla T är ute och över i vindskydd och jag och lilleman får roa oss själva. Det har varit så mysigt! Han är verkligen ett liten solstråle för det mesta (förutom igår när vi var bjudna till vännen J med familj på middag ...) och väldigt rolig att umgås med. Han är också väldigt gosig så man får ha honom i famnen och han är frikostig med pussar (men som kan gå över i bitande om han blir lite för ivrig). Vi har varit på lekplatsen (g'nga), lekt, läst böcker (boka), busat, tittat på Pingu och gosat en massa.

Jag har haft lite dåligt samvete för jag har inte skrivit någon "månadsrapport" på evigheter och har i övrigt varit dålig på att skriva ner vad han gör och säger. Nu är han ju snart 17 månader och det har hänt så mycket med hans utveckling! Det känns extra bra att han "vuxit på sig" över sommaren eftersom han har börjat förskolan nu. Han började lite tidigare än lilla T som var drygt 1½ år när hon började. Men han har ju gått länge och är ganska stadig, så han blir inte så lätt nedsprungen av de större barnen. Hans språk har också utvecklats mycket. Han har ju babblat en massa länge, men nu blir det fler och fler riktiga ord även om alla ord kanske inte är så tydliga för dem utanför familjen ;)

Han är som en liten papegoja som härmar nästan allt man säger, men det är ju inte samma sak som ett aktivt ordförråd. Jag började på en lista över de ord han säger spontant, men det blev ju massor! Han kan i alla fall namn och läten på massor av djur. Han har ju sagt pappa, mamma och lilla T:s namn länge, men nu börjar han säga något som liknar hans eget namn. Till hans mor- och farföräldrars glädje säger han nu också faba (farfar), fama (farmor), momoj (mormor) och moka (morfar).

Mest imponerad är jag nog ändå över hur mycket han förstår. Det är spännande att se att han kan följa instruktioner (ja, ganska enkla förstås) och hur mycket han ändå förstår saker omkring sig. Vår fina stora lille kille!

Favoritleksaker just nu: allt som lilla T leker med, bilar och allt annat med hjul, att bygga med den klassiska Brio-clownen och mammas och pappas telefoner.

Han har också börjat gilla film. Han tar oss i handen och säger "ko, ko" (kom, kom), drar med oss till vardagsrummet, pekar på TV:n och säger "fi". Men han är inte hemskt uthållig. Ett par avsnitt av Pingu (pin'gin ) räcker bra.

Sötast just nu: när lille N sjunger "atta ti, atta ti" (akta dig, akta dig - en del ur sången "Lilla snigel"). Han är faktiskt också rasande söt när han tittar uppfodrande på oss och säger "sch'nga" (sjunga). Då vill han gärna höra just "Lilla snigel" eller "Imse vimse spindel" ('pindel) eller "Lilla katt".

Ja, och för de som undrar hur det gick i fredags på lille N:s första "ensamma" dag på förskolan såg gick det bara bra. Han hade knappt tid att säga hej då till sin pappa när han gick. En liten svacka mitt på dagen precis innan sovdags, men annars hade det gått fint.