I natt drömde jag så otäckt. Vi var ute i någon trädgård någonstans och plötsligt hade lille N klättrat upp på en väldigt, väldigt hög stege en bra bit bort. Jag reser mig snabbt för att hinna fram till stegen. Jag försöker springa, men det är som att springa i sirap. Och så ser jag att lille N faller!
Sedan vaknade jag - helt kallsvettig.
Fy, så otäckt det var!
Det kanske inte kräver så stor analysförmåga för att lista ut att drömmen kan ha att göra med någon slags separationsångest inför förskolestarten på måndag.
Otäckt med sådana mardrömmar. MEN jag gissar att i verkliga livet kommer sonen klättra på stegen. Till toppen. Sedan inte falla utan HOPPA! Självmant. OCH i hoppet kommer han att flyga. Högre och högre! Titta ner på allt han plötsligt kan få överblick över och sedan fint landa bredvid er alla! :-)
SvaraRaderaOm du ängslas för klättrande småbarn ska du nog inte läsa mitt senaste inlägg...
SvaraRaderaKram från Ingrid