måndag 29 mars 2010

Själv sover jag inte en blund ...

Tyngden bredvid mig i sängen.
Värmen.
Någon som kryper nära.

Sovgnyende.
Småsnarkande.
Nappsmaskande.

En mjuk blöjbak mot magen.
Små fötter mot korsryggen.
Ibland en liten hand mot min kind.

Doft av mjukt hår.
Nytvättad pyjamas.
Bebisnacke.
Och lite kissblöja.

Jag skulle kunna ligga så alla nätter.

Men själv sover jag inte en blund ...

6 kommentarer:

  1. Mmmmm....
    Visst är det undebart men också enormt tröttsamt. Iallafall i längden. Fast jag kan verkligen också nuuta av allt trots att jag kan längta till en ostörd natts sömn ofta.

    SvaraRadera
  2. Lilla T sover inte hos oss alltid, men på sistone har hon varit så mammig och lite krasslig och då vill hon ligga nära, nära.

    SvaraRadera
  3. Mmmm...så mysigt! Njuter fortfarande när barnen kommer in till oss...om de ligger still vill säga :)

    SvaraRadera
  4. Ja själv längtar jag efter vår nybeställda säng! Hoppashoppashoppas att vår lilla E vill sova i den när den väl kommer....
    Kram!

    SvaraRadera