Sputnik Sweetheart

En del författare skriver så rasande vackert. Haruki Murakami är en av dem. Språket är känsloladdat och sparsmakat på samma gång. Sprött men ändå kraftfullt. Och det spelar egentligen ingen roll vad boken handlar om. Man vill bara vara kvar i den värld han skapar. En av mina tidigare favoriter av författaren är Norwegian Wood, men den får hård konkurrens av Sputnik Sweetheart.

Handlingen är som sagt inte det viktigaste med den här boken, men karaktärerna är intressanta. Den ruffa Sumire som mer än något annat vill blir författare. Hennes vän K som alltid finns där för Sumire och som i hemlighet är förälskad i henne. Miu, den äldre kvinnan som Sumire i sin tur blir förälskad i. Ett mystiskt försvinnande gör att personernas historia vävs ihop. Det är inte ett triangeldrama, utan en berättelse om kärlek och om vilsenhet.

Och så språket!

Jag tyckte riktigt, riktigt mycket om den här boken.