Det borde kanske vara ett angenämt problem, men just nu håller min dotter på att älska ihjäl mig och det kan faktiskt vara lite påfrestande ;)
Lilla T är ENORMT mammig just nu och sitter som ett plåster på mig från det att jag hämtar på förskolan tills hon somnar. Extra jobbigt är det faktiskt för maken som knappt får ta i henne. Men även för mig eftersom hon vill bli buren hela tiden och inte ens låter mig gå på toa ensam (och smiter jag in står hon utanför och gråter hjärtskärande).
Kanske är det en reaktion på att jag har varit borta mycket med jobbet. Eller så är det en sådan där fas ;)
Hm, kan abra säga att jag känner igen mig. Mycket!!
SvaraRaderaDet är jobbigt. Det tär på allas energi. Både ens egen eftersom man ju faktiskt behlver liiiite space iallafall. T ex för toabesök. Men vi ahr det likadant i perioder. De går över men kommer sedan tillbaks. Lite olika i styrka dock det hör med mammigheten. Ibland mer ibland mindre. Just nu är det rätt ok även om det är mycket "no pappa" och i vissa fall är det bara bara bara mamma som duger....
jag tror det är en del i barnens utveckling. Att de behöver extra trgghet och att mamman står för det på ngt underligt vis. Men trösten är väl att det faktistk går över. haha, jag brukar tänka på att det om ca 10 år säkert kommer vara tvärtom och man kommer då se tillbkas på mammigheten med vemod... Då lär det vara "Du fattar ju inget...!!!" och mamma är den allra sista personen man vill hänga med... ;-)
Ha, ha - ja, du har säkert rätt. Det komemr en tid när mamma inte står högt i kurs, så det är väl lika bra att njuta nu :)
SvaraRadera