Show and tell: förnamn

Förra veckans missade jag fredagstemat som då var "apropå språk". Jag var bortrest och tänkte att jag skulle blogga i efterhand men det blev aldrig av. Och fredagstemat den här veckan blev visst ett måndagstema, men bättre sent än aldrig säger man ju ...

Musikanta har valt temat förnamn den här gången.

Mitt förhållande till mitt eget förnamn (Ulrica) är ganska okomplicerat. Från början stavades det med k med eftersom vi var många Ulrikor i klassen på mellanstadiet och jag inte ville bli kallad Ulle eller Ullis, så bytte jag till c för att det skulle synas vilken Ulrika som var vilken på grupplistor och liknade. Men det är inte ändrat officiellt så i passet och på körkortet står det med k fortfarande.

Jag hette faktiskt Josefin i en hel vecka har mamma och pappa berättat. Men när pappa hade gnolar den där låten om Josefin som syr på sin symaskin flera dagar i sträck, så ändrade de sig.

Men det är klart någon gång har jag väl önskar att jag hette något annat. I tonåren ville väl nästan alla byta namn. Jag gillade Mikaela väldigt mycket och tyckte att Ulrika lät lite klumpigt. Jag gillade inte heller att min lärarinna i ryska uttalade namnet Orika (med stark betoning på O:et) och dessutom på ett sådant sätt att det lät som att hon var arg på mig. När jag bodde i England hade ett annat namn varit en fördel. Där fick jag oftast heta Eurika. Men det värsta var att någon svensk programledare var väldigt populär då och när folk hörde mitt namn började det säga Eurika-ka-ka. Det var väl någon grej från programmet som jag aldrig fattade.

Temat förnamn känns ju också aktuellt för att vi för inte så länge sedan funderade på namn väldigt intensiv. Detta med anledning av att vi väntade barn. Det var långtifrån en självklarhet vilket namn lilla T till slut fick. Det var ett hårt jobb med långa listor och utelutningmetoder. Men det var roligt att titta igenom släktens namn för att se om där fanns någon fint namn att återuppliva. Nu blev det ett "eget" namn som tilltalsnamn och ett släktnamn som andranamn, men där annars flera ovanliga namn. Vad sägs t.ex. om Karna eller Kjerstina?

Just nu är det ganska inne med "tant- och gubb"-namn och vi föll också för den "trenden". När jag jobbade inom hemtjänsten så tog jag hand om en gammal tant med samma namn som lilla T. Tanten var egentligen ruskigt elak, men jag tyckte alltid att namnet var fint.

Någon sa till mig att det just nu är samma namn i födelseannonserna som i dödsannonerna. Lite makabert kanske, men det stämmer kanske bra. Bland lilla T:s kompisar finns många små tanter och gubbar :)

Fler fredagsbloggare: Nilla, Simone, Desiree, Annika, Anne, Petra, Millan, Anki, Cecilia, Leopardia, Strandmamman, Jemaya, MiaD, Lena, Erica, Marie, Saltistjejen,Lia, Marina, Jennie, Anna, Maisoui, Ingabritt, Emma, Kristallena, Christel, Moster Mjölgumpa, Musikanta, Norrsken och Stjärnfall, Taina, Sparkling, Marskatten, Sara,Lisa, Bollebygdsbo, Birgitta, iamannika, Petchie, Curieux, Minerva