Ikväll är jag ensam hemma. Jag kom precis innanför dörren och här fanns ingen glad 3-åring som ropade "mamma, mamma" och kom springande emot mig. Ingen dreglande liten bebis som sa "ä dä". Ingen make som pussade mig. Konstigt. Och tomt.
Lite skönt också faktiskt, även om jag vet att det inte kommer att kännas så när jag ska gå och lägga mig. Nu känner jag mig lite "ensam hemma-stressad". Jag måste ju passa på! Och vad ska jag börja med? Läsa glassiga tidningar? Bada bubbelbad? Äta choklad? Kolla tjejfilm? Bokblogga? Ringa och långsnacka med någon kompis? Lägga mig på soffan med en bra bok?
Eller borde jag rent utav göra något nytta?
Någon skulle kanske säga att jag borde passa på att sova. Men det tycker jag är slöseri ;)
Hahaa! Så är det ju när man har tid för sig själv som man sällan har. Nuförtiden har jag ju mycket tid hemma ensam, men jag försöker ju att vara åtminstone lite nyttig och göra det jag ska (leta jobb...). ;-)
SvaraRaderaKan verkligen bli så där, antiklimax liksom.
SvaraRaderaJag blir också alltid lite ensamhemmastressad nu för tiden. Det är väl ett tecken på att man sällan är själv. Göra nytta tycker jag man kan skippa - finns ju oftast något roligare :)
SvaraRaderaJag körde några tvättmanskiner. De sköter ju sig själva och så hann jag fixa med saker jag hade lust att göra :)
SvaraRaderaJag förstår precis vad du menar med "ensam hemma-stressad"!
SvaraRaderaJa, det verkar vara många som känner igen det.
SvaraRaderaJa, det verkar vara många som känner igen det.
SvaraRadera