söndag 19 februari 2012

Om jag orkade blogga hade jag kunnat blogga om det här ...

Det är ju inte helt sant att det inte händer något som är värt att blogga om. Jag skulle egentligen kunna skriva hur mycket som helst om barnen. Med dem händer det ju saker precis hela tiden.

Jag har precis nattat lilla T. Min stora fina lilla tjej! Om henne finns det oändligt mycket att berätta.

Om att hon är klok och rolig.
Om att hon låtsas ha ont för att få "Hello Kitty"-plåster.
Om att hon bara vill ha sin "olangklänning" på sig hela tiden (ja, volangklänning alltså).
Om att hon kommer rusande emot mig när jag kommer hem från jobbet och ger mig en bamsekram och massor av pussar.
Om att hon funderar på små och stora saker (mamma, hur fick ni egentligen hit det här huset).
Om att hon älskar att leka prinsessa. Och sjöjungfru.
Om att det glimtar till i hennes ögon och att hon ropar "popcorn" så fort vi nämner ordet fredagsmys.
Om att hon är ganska lat och helst vill bli buren när vi är ute och går (jag är alliges trött i benen!).
Om att hon gillar att pyssla, måla och rita - och att hon har börjat rita riktiga "gubbar".
Om att hon känner igen en massa bokstäver, kan skriva sitt namn och häromdagen byggde bokstäverna i sitt namn med duplo-lego.
Om att hon kan hoppa på ett ben utan att hålla i sig (några skutt i alla fall ...).
Om att hon ser så mycket fram emot kompisens födelsedagskalas att hon varje morgon i flera veckor frågar om det är idag som är kalasdag.
Om att hon förbereder sig i god tid för kalaset genom att lägga fram de kläder hon ska ha på sig.
Om att hon har börjat på barnrytmik.
Om att hon kan räkna ganska långt nästan utan hjälp.
Om att hon gillar att gå balansgång på trottoarkanterna.
Om att hon hittat på egna sånger (mitt hjärta svår, på mina tår, då får, även om man vill, får man inte halsen, är du utom, då ska man gå, då sin tå).
Om att hon alltid vill sitta i mitt knä.
Om att hon uttalar bokstaven u som o på ett otroligt gulligt sätt.
Om att hon fortfarande tycker att titta på film är det bästa som finns.

Om att ...

Här ligger "olangklänningen",
prinsesskronan och
glitterskorna i väntan på kalas.


7 kommentarer:

  1. Underbart att du skriver ner allt det här. Jag önskar att jag hade varit så klok när det gällde mina barn. Så roligt det måste vara för lilla T när hon blir större att läsa OM...
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
  2. Så fint. Blir nästan lite snyftig. Nej, inte nästan. Jag blir snyftig!

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Alldeles, alldeles underbart :)

    SvaraRadera
  4. Mmmmmm....! SÅ EXAKT LIKA de är din dotter och min! Otroligt egentligen! Ja, utom prinsesseriet då. För dit har inte E alls kommit än. Hon sa häromdagen att "hon minsann inte gillar prinsessor hon gillar drakar och dinosaurier". Så OM de skulle träffas kanske T kunde vara prinsessa och E drake då...?! ;-)
    Kram!!!

    SvaraRadera
  5. Åh så fint!!! Blir lite sentimental och tänker tillbaka på barnen när de var så små! Njuuuut, det hår rysligt fort! Kram

    SvaraRadera
  6. Hon är en väldigt härlig liten tjej!

    SvaraRadera