tisdag 25 september 2012

Men jag då!

Känslan när lillkillen kryper upp i förskollärarens famn och gosar in sig på samma sätt som han gör hos mig. Lättnad och glädje över att han är så trygg. Men ändå en liten tagg i hjärtat. Men jag då! ;)


2 kommentarer:

  1. Du ska bara vara lycklig över det - ingenting kan i alla fall gå upp mot hans mamma. Men tänk om det vore tvärtom, att han grät varje gång du gick ifrån honom. Då skulle nog taggen bli bra mycket större.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så. Det andra alternativet hade varit mycket, mycket värre.
      Kram!

      Radera