Jag ska beklaga mig lite.
Men först måste jag förtydliga ett par saker.
Jag är trött. Helt enormt trött.
Jag är urdåligt på att gå att lägga mig i tid.
Min man säger åt mig varje kväll att jag borde gå och lägga mig i tid.
Sedan säger han åt mig igen när han går och lägger sig.
Och så brukar jag ändå stanna uppe en liten stund till. Eller en lång stund.
Så egentligen borde jag inte få beklaga mig. Men jag tänker göra det ändå.
För oavsett när jag går och lägger mig så kan jag faktiskt inte minnas senast jag fick sova en hel natt utan att bli störd på något sätt. Det har säkert varit någon sådan natt sedan barnen kom, men det kan jag inte minnas. Jag började sova dåligt någon månad innan lilla T föddes. Då var magen i vägen och jag fick gå upp minst en gång per natt och kissa. Sedan dess har jag alltså inte sovit många nätter ostört.
Lilla T fyller 5 år i år ...
Barnen är inte uppe och stökar varje natt, det har nog egentligen sovit ganska bra.
Lilla T sover i eget rum och sover oftast bra hela natten. Lille N har oftast något ljud för sig någon gång under natten, men det ha inte varit så farligt.
Men nu - nu sover båda barnen oroligt sedan några veckor tillbaka.
Maken är som tur är den som är snabbast upp ur sängen och försöker få lille N att somna om. Oftast fungerar det bäst att lägga honom i vår säng. Sedan ligger han där och snurrar och låter och pratar. Ganska mysigt, men inte så bra för nattsömnen. Men ibland blir han otroligt ilsken och skriker, och skriker, och skriker. Han är nästan inte kontaktbar och vill inte ha napp eller komma upp i famnen. Det är lite läskigt. Lilla T hade något liknade i perioder när hon var liten.
Lilla T å andra sidan har börjat vakna på nätterna. Nu vågar hon inte längre tassa över till oss fast rummen ligger vägg i vägg. Hon har blivit mörkrädd, rädd för monster och orolig över döden (och igår vaknade den lilla skrutt-tjejen och blödde massor av näsblod. Stackars liten sötis.).
När hon vaknar ligger hon i sängen och skriker "mamma, mamma, mamma". Om hennes pappa kommer blir hon jättearg och fortsätter att skrika "mamma, mamma, mamma" (och har vi otur så hinner lille N vakna också).
Så jag kommer, kryper ner bredvid henne och oftast somnar hon om ganska snabbt. Men inte jag! Då ligger jag där i hennes smala och alldeles för mjuka säng och funderar på när jag kan smyga iväg igen till min egen säng. Eller så ligger jag där och dåsar bort en stund och vaknar när jag har fått kramp i kroppen eller ont i ryggen. Då smyger jag tillbaka till mitt eget sovrum där lille N på ett mystiskt sätt lyckas ta upp hela sängen. Detta kan upprepas flera gånger på en natt om vi har otur.
Ja, så jag villa bara säga att jag är väldigt trött.
Och att jag inte har gått och lagt mig i tid ikväll heller ;)
Vännen! Det ÄR skitjobbigt med för lite sömn. Helt klart. Ett tips är att ni (om det finns plats) lägger in en extra madrass bredvid lilla T´s säng där du kan ligga och sova när hon har mardrömmar. Eller att hon helt enkelt kan få ligga i er säng 8men det kanske inte går, särskilt inte om ni har lilla N där). Vi har ju bara ett enda sovrum vilket ibland kan vara jobbigt, men jag måste säga att hittills har det faktiskt varit rätt bra. För när E är ledsen/rädd på nätterna ligger jag alldeles bredvid och det är lätt att bara sträcka ut en hand så hon känner att jag finns där. Eller ibland om hon verkligen är rädd kan hon krypa över i vår säng. Jag vet inte men jag tror inte jag skulle fixat att gå upp på "promenad" på natten för att sova ihopvikt i en barnsäng. Så som sagt ett tips är att skaffa en extrasäng/madrass nu i Lilla T's rum. Jag hoppas det ska kunna hjälpa!
SvaraRaderaKram!!
Ps själv är jag likadan som du också vad gäller att komma i säng. Det är så mycket man vill hinna med att göra på kvällarna/nätterna eftersom det på ngt vis är nästan den enda egentid man har. :-)
Ett tips till som har funkat bra för oss: lägg en madrass nedanför er säng eller ta helt enkelt in lilla T:s säng till er och låt henne sova där ett tag. Så länge de stökiga nätterna varar (för de går ju över) brukar det kännas tryggt för barnen att höra resten av familjen snusa/snarka. Och det sparar några nattliga utryckningar för er. Kram
SvaraRaderaKänner igen det där. Kommer aldrig i säng tidigt och vi har ju haft flera månader med Isolde i sängen nu. Men senaste två veckorna ligger hon i hårdträning för att sova hela natten i egen säng igen :) (hon får komma om kl är 05-06 men inte tidigare). Peter störs inte så mycket men jag sover inte så bra med henne i samma säng.
SvaraRaderaSåg du Vi föräldrar-artikeln om att det är vi mammor som sover sämre under småbarnsåren? Inte så konstigt. Tror vi tyvärr har svårare att slappna av; vi är fortfarande mer hemmets projektledare även om man lever i ett annars jämställt förhållande/hushåll. Och delvis kanske vårt eget fel. Sedan blir det ofta att jag är uppe sent (Peter också iofs) för det är ju på kvällen man har den där eftertraktade egentiden.
Ja, man skulle kunna skriva mycket på det här temat.
Kram!
Tack för de uppmuntrande tillrop. Tror inte det fungerar med en säng inne i rummet för det duger bara att ligga nära, nära. Håller tummarna för att det löser sig. Det har varit flera lugna nätter i rad nu. Peppar, peppar ...
SvaraRadera