Lille N just nu

Det är faktiskt helt galet så härlig lille N är!

Inte bara just nu utan har varit hela hösten. Det har varit ett litet dåligt samvete länge att jag inte har bloggat mer om honom. När lilla T var liten bloggade jag åtminstone något varje månad – uppdateringar om språkutveckling och annat – åtminstone tills hon var drygt ett och ett halvt år. Nu hittade jag bland mina utkast ett inlägg med längd- och vikt (13, 3 kg och 85,5 cm) från lille N:s 1,5-årskontroll på BVC i oktober som aldrig blev publicerat.

Så här kommer en liten (ja, eller ganska lång) redogörelse för vår 21 månader gamla solstråle.

För det är han verkligen – en väldigt glad typ. Väldigt social. Vinkar och hejar gärna. Annonserar sin ankomst i ett rum med ett glatt: komme ja’! Han är kramig och man får gärna gosa med honom. Men han har också kommit in i en ganska blyg fas som visar sig ibland och tyvärr en helt vansinnigt mammig period som kanske inte är lika charmig.
Humör har han förstås också och det är mycket som kan gå emot en liten människa. Saker han vill göra men inte får, saker han vill göra men inte kan. Den första reaktionen är ett "oj nej", följt av ett "hläpa mej" (hjälpa mig), men om det är något allvarligare än så, då är den bästa lösningen att kasta sig ner på golvet och vråla ut sin frustration. Med en storasyster som ibland är en liten retsticka kan det bli konflikter om leksaker och då kommer det klassiska ”ja’ hade den” till nytta.

Han gillar alla saker som har hjul eller knappar. Han leker med bilar och kör den gamla gåvagnen i full fart genom lägenheten. Står sulkyn inne så får den också ta sig en sväng. Att provsitta syrrans cykel eller att få hjälp att stå på sparkcykeln (’pa’sikla) är väldigt kul. Att få åka bil eller – bäst av allt – sitta i pappas knä och hjälpa till att köra bilen (’sö bila) är otroligt populärt. Han gillar även att ”rida ranka” på allt möjligt som kommer i hans väg och därför passade det väldigt bra att ge honom en käpphäst i julklapp.

Precis som sin syster tycker han mycket om att titta på film (kolla fiim) och favoriterna är Pingu och Maka Paka (ur Drömmarnas trädgård).

Dansa är också kul och så ska man ha klänning på sig - precis som storasyster!

Han läser gärna böcker. Favorit just nu är de ”små” Kråkeböckerna och då allra helst Kråkes promenad, men även böckerna om Ingrid och Leo är omtyckta.

Han tycker om att bada, duscha och plaska med vatten - både i handfatet och vid diskbänken. Att allt flyter och han själv blir genomblöt är ingen större problem. Då får man bara chansen att ta av sig alla kläder och vara "nake'pisa" och det är väldigt skoj.
Han börjar bli lite intresserad av pottan och toaletten, så vi tränar på det lite grann.

"Pela dato" vill han gärna göra (spela på datorn alltså) och då är det framför allt Babblarna som gäller. Telefoner är också kul. Särskilt våra smartphones där man kan spela spel (’pela fona), men även de ”traditionella” – de har ju knappar! Att få ringa till mormor eller farmor är populärt, men när det väl kommer till kritan säger han inte så mycket.

Pratar gör han destomera annars. Många tvåordssatser, en del med tre ord och fyra ord och han har till och med en femordsmening: Ja’ vi’ sitta på den (i ett ”slagsmål” om en stol).

Härmar gör han mest hela tiden både ord och saker vi gör. Framför allt saker som lilla T gör (och det kan ju vara på gott och ont). En sak som är lite besvärlig är att han absolut vill sitta på lilla T: stol när vi ska äta och det uppskattar ju hon inte så mycket. Det går inte att lura honom heller och byta plats på stolarna (båda är svarta Triptrapp-stolar, men med olika inställningar). Får han inte sitta där vill han helst sitta i mitt knä när vi ska äta och det är inte heller så praktiskt.

Annars gillar han mat och äter det mesta. Favoritmat är nog korv, skinka (finka ) och ris. Oliver är också poppis. Frukt av alla sorter och kanske helst mandarin. Och russin! Välling har han helt slutat med sedan någon månad.

Han sover fortfarande middag (fova midda), men vi börjar fasa ut det lite för att underlätta nattningen på kvällen. Han vill fortfarande ligga nära när han ska sova och håller med fördel i någons öron. För det mesta sover han hela natten, men vaknar någon gång och vill komma över i vår säng. Vi orkar inte vara konsekventa och lägga tillbaka honom, så när vi vaknar ligger han oftast hos oss.

Sötast i julas:
Lilla N som i ett obevakat ögonblick skjuter fram pallen till bänken där det nybyggda pepparkakshuset. Där biter han av huvudet på pepparkakskrokodilen i skorstenen och rycker loss dörren för att komma åt en non stop som sitter där. När han blir påkommen ser han lite skyldig ut, men säger väldigt försynt: ’maka lite (smaka lite).

Ja, och så tusen andra saker som jag har glömt att berätta :)