Vila på gröna ängar

Det tog ett tag innan jag läste tredje och sista delen i Anne B. Ragdes triologi om Neshov - Vila på gröna ängar - (de tidigare heter Berlinerpopplarna och Eremitkräftorna) och då hade jag redan hunnit se TV-serien, så jag visste ju redan vad som skulle hända.

Men jag tyckte mycket om de tidigare böckerna (och filmatiseringen för den delen) och det var mysigt att få tillbringa än lite tid med karaktärerna - även om det ju luktar svingödsel om hela berättelsen ;)

Den här boken är väldigt sorglig. Den tar vid efter Tors självmord där den andra boken slutade. Hans bröderna sätter sitt hopp till Torunn och att hon ska ta över gården - de är alla beroende av henne på ett eller annat sätt. Men hon vet inte om hon orkar eller vill ta över och hon kämpar dessutom med sitt dåliga samvete över faderns självmord som hon tror att hon var orsak till.

Jag gillar verkligen karaktärerna i den här boken - den korrekte begravningsentreprenören Margido, den ytlige Erlend med ett hjärta av guld och den egensinnige gamle Tormod.

Men man vill ju att det ska sluta bra och jag önskar att Ragde bestämde sig för att skriva en fortsättning. Men jag misstänker att det är slut här. Tyvärr ...