Sedan 1 februari jobbar jag deltid (75%) för att lilla T ska få lagom långa dagar på förskolan. Vi hade ju tänkt gå ner lite i tid båda två, men då maken precis bytt jobb har vi valt den här lösningen tills vidare. Förra veckan fick jag ingen chans att testa deltidslösningen eftersom vi var sjuka på heltid.
Men denna vecka har det ju funkat som vi tänkt. Jag ser till att vara på jobbet i Malmö klockan åtta. Maken lämnar lilla T vid samma tid. Jag åker från jobbet klockan två, tar mig till Lund och hämtar lilltjejen klockan tre.
Och jag är superstressad! Jag tycker inte att jag hinner med någonting på jobbet alls. Nu ligger jag iofs en vecka efter också i kombination med en intensiv period, men fy för ...
Jag har ju ingen möjlighet att sitta kvar sent och jobba ikapp de där dagarna något strular eller när man bara suttit i möte.
Men - å andra sidan - är det väldigt mysigt att hämta en glad liten tjej och faktiskt ha tid att göra något tillsammans med henne innan det är dags för mat och kvällsrace. Det var ju därför vi bestämde oss för detta - inte för att vi tror att dagis är dåligt, men för att vi vill träffa vårt barn så mycket som möjligt. Igår och idag har det dessutom varit väldigt fint väder och lite vintersol och dagsljus är nog inte så dumt för att hjälpa upp humöret.
Snart ska vi ju dessutom byta till ett dagis som ligger bättre till ut hämtningssynpunkt och någon gång snart är det väl slut på snön och isen så att jag kan cykla till och från stationen i Lund. Nu tar det drygt en timme från kontorsdörren-gå till stationen-marginal för strulande tåg-gå eller ta bussen i Lund-hämta barnvagnen hemma-gå till förskolan. Att tågen ska börja fungera felfritt är väl förmycket att hoppas på, men jag kan nog få ner tiden till 40 min från dörr till dörr. Nu går jag egentligen tidigare från jobbet än vad jag ska enligt schemat för att hinna.
Jag ser ju även härliga möjligheter längre fram i vår. Lekparken, klappa kaniner på St. Hans-gården, picknick i Botan ...
Jag tror det är svårt att undvika att känna stress. tyvärr. Men det kommer alltid vara så att det finns saker man skulle göra på jobbet. Och samma sak med barn. Man kommer nog alltid känna att man inte kan göra allt det där man skule vilja. Men det är nog mest att försöka acceptera att det är så och sedan dra ner lite på sina krav. Det är dessutom tungt att pendla också. Vi ahr det ju lyxigt på så vis att vi både bor och arbetar alldeles runt knuten till dagis.
SvaraRaderaMEN å andra sidan har vi ju ganska långa dagar.
Fick du förresten mitt mail ang bilbarnstol??
Vill bara kolla.
Stor kram!
Ja du, man känner sig kluven, man hinner inte med jobbet och jag tycker inte att man hinner med så mycket i hemmet heller när man jobbar 75%...Nu när barnen blivit lite större ska det köras till träning och man ska göra läxläsning, funderar faktiskt på att gå ner några procent till...så jag kan hjälpa dem mer! Ha en riktigt skön helg! Kram
SvaraRaderaDet låter mysigt! Att få vara tillsammans är ju ändå det viktigaste :)
SvaraRaderaJobbigt att det blir stressigt bara. Men det kanske ger sig framåt? När både du och de på jobbet är mer inkörda på hur mycket du jobbar nu.
Hej!
SvaraRaderaNu har jag mailat dig igen ang bilbarnstol!
jag kom på att du kasnke itne fick mitt förra mial för jag mailade från min jobbmailadress och kasnke du tog bort det som spam för att du itne kände igen adressen???
Jag har mailat även denna gång från min jobbmail, men jag hoppas att du får det iallafall.
Hojta till på min blogg om du INTE fått mailet de närmaste dagarna.
Kram!!