Jag har lovat att rapportera hur Atlantflygningen med en (nästan) 2-åring gick och svaret är över förväntan bra! Hon var så duktig vår stora lilla tjej!
Vi hade gjort det så lätt för oss som möjligt och bokat direktflyg och vi kostade också på oss en flygstol till lilla T. Hon hade kunnat flyga för några hundralappar bara eftersom hon inte fyllt två än, men vi tänkte att det skulle bli långa timmar med henne i knät. Vi fick ju då också en hel tre-rad för oss själva och behövde inte ta hänsyn till någon stolsgranne.
Resan dit var ju på dagtid, så lilla T sov bara sin vanlig middagslur. Ja, eller kanske lite längre. Vi hade ju varit uppe tidigt och vi visste ju att det skulle bli konstiga tider sedan så vi lät henne sova så länge hon kunde. I övrigt tyckte hon att det mesta var spännande med mat i roliga små förpackningar (flygbolagets barnmeny), TV i stolen och de små presenter vi smugit ner i hennes ryggsäck. Vi behövde inte ens ta fram Pingufilmerna. Det enda som var riktigt läskigt var att byta blöja inne på den trånga toaletten där det ju låter jättemycket från planet. "Stäng av den" var den svårlydda uppmaningen.
Däremot var inte väntetiden i "immigration" när vi väl kom fram någon höjdare - det tar ju en evig tid! Och makens fingeravtryck var för svårlästa så vi blev skickade vidare till ett annat ställe för en extrakoll och så väntan på väskorna på det innan vi kom vidare till hyrbilstället och mer köande. Men lilla T klarade det fint också med lite uppmuntran, många varv kring en pelare i "immigation" och lite matmutor.
Resan hem började först lite sämre - kön till säkerhetskontrollen var maratonlång och det var väldigt varmt på flygplatsen. Inte den bästa starten alltså. Sedan tog det lång tid att komma iväg eftersom planet inte fick starttillstånd och vi fick vänta och fick under tiden inte knäppa loss säkerhetsbältena. Då var det inte kul för lilla T att sitta still och vi hade blivit ombedda att inte ha henne i knät av något skäl - alla som hade en flygstol var tvunga att sitta på den. Dessutom hade vi fått bråttom ombord efter säkerhetsköandet och inte hunnit fixa ny blöja eller köpa vatten.
Men sedan somnade hon när planet var på väg upp i luften. Vi fick lov att väcka henne för blöjcheck och lite mat och efter lite oroligt snurrande och klättrande fram och tillbaka mellan mamma och pappa så somnade hon till slut och sov sedan resten av flygresan.
Vi har känt oss väldigt stolta hela veckan över vår tjej, som fått tillbringa mycket tid i bilen och i barnvagnen men som har varit glad och nöjd för det mesta. Redan ett resproffs alltså ;)
Reginald Hill är en favorit bland deckarförfattare och jag blev inte besviken på Midnight Fugue. Andy Dalziel och Peter Pascoe i högform som vanligt.
