Skåneleden

Maken älskar att fjällvandra. Själv är jag inte lika förtjust, men har följt med ett par gånger - senast gick vi på Island och det tyckte till och med jag var häftigt. Som tur är har han vänner som är mer förtjusta så han får sällskap. Men förra sommaren blev det ingen vandring alls eftersom vi hade fullt upp med bröllopet, så i morgongåva fick maken ett presentkort på en tur på Skåneleden. Inte fjällvandring precis, men alltis något! Tanken var att vi skulle gå under tidig höst förra året. Men det blev inte av då, men nu så slog vi till.

Ja, hela Skåneleden gick vi inte förstås utan en bit av Österlenleden. Vi tog bilen till Simrishamn och parkerade där. Sedan hoppade vi på en buss tillbaka mot Ystad och hoppade av vid Nybrostrand där vi skulle börja gå. Dagsetappera var ca. 12-18 kilometer. Det låter kanske inte så långt och på platt mark utan packning så är det inte så farligt, men över sandstrand, kullar och klapperstensstrand - dessutom med packning och en bebis på magen så är det precis lagom. Men vi hade ändå försökt packa ganska lätt och planerat så att det fanns bra ställen att sova och äta på så att vi skulle slippa bära onödigt mycket.

Första dagsetappen gick från Nybrostrand förbi Ales stenar och Kåseberga till Löderups strandbad. Vi skulle ha börjat gå längs stranden, men vi var tyvärr tvungna att gå runt Kabusa skjutfält eftersom vi hade prickat in en dag då det var militärövning där. Då får man istället följa den asfalterade landsvägen och det är inte lika kul. Men efter Kabusa så börjar Hammars backar och där var det fint att gå. Högt upp med utsikt över havet!

Lite backigt så klart, men ganska lätt att gå genom kohagar. Vi pausade för lunch en "grop" och när vi tittade upp efter en stund så märkte vi att något kollade uppmärksamt på oss.

I slutet av Hammars backar kommer man fram till Ales stenar. De är verkligen imponerande - även om man får slåss lite med kossor och tyska turister för att kunna titta på dem.

Nedanför Ales stenar ligger fiskelägret Kåseberga, men hamn, fiskrökerier och söta små hus. Därifrån forsatte leden på klapperstensstrand (svårt att gå på men vackert) fram till Löderups strandbad.

Vi hade tänkt bo på vandrahemmet, men det var stängt för säsongen. Vi fick ta in på Löderups Strandhotell, där det iofs var ganska glest mellan gästerna också. Och resturangen vi räknat med att kunna äta kvällsmat på var egentligen igenbommad för året, men tack vare att åtta golfspelande damer hade förbokat oxfiléplankor så kunde vi också få oss lite till livs. Varma koppen och mackor hade ju också funkat i nödfall.

Det vräkregnade hela natten, men det klarnade upp på morgonen och efter frukostbuffé på hotellet gav vi oss ut på etapp två som skulle ta oss över Sandhammaren till Borrby Strand. Här gick leden först förbi Dag Hammarskölds Backåkra (tyvärr också det stängt för säsongen).

Mr. Dag himself

Meditationscirkeln på Backåkra -används också till dop och bröllop

På stenen står det enkla budskapet pax (fred)

Sedan vandrade vi genom ett naturreservat med skog innan vi kom ut på Sandhammaren. Det är ett strandområde som kallas "Världens största sandlåda". Och sandigt var det! Ganska så tomt på folk också, men man kan tänka sig att det ser ganska annorlunda ut en solig sommardag.

Vi hade planerat att övernatta på Borrby strand, men jag hade gjort en liten miss när jag bokade boendet och misstagit Borrby och Borrby strand som samma ort. Det var det inte. Alltså fick vi fortsätta 4 kilometer in från kusten längs en vanlig landsväng innan vi kom fram till vandrarhemmet. Men vi blev mycket väl mottagna när vi kom fram! De hade till och med letat fram en spjälsäng till lilltjejen och ställt in på rummet. Jättetrevlig personal och välskött vandrarhem gjorde omvägen värd mödan.

Nästa dag fuskade vi lite och tog bussen från Borrby till Skillinge för att slippa gå samma väg tillbaka igen ut till kusten och sedan vidare. Den här etappen - mellan Skillinge och Brantevik var min favorit. Vackert, grönt, lätt att gå - och soligt väder gjorde ju inte saken sämre.

Glittrande hav nära Skillinge

Söta hus i Brantevik

Sista etappen in mot Simrishamn var också fin, men då började "civilisationen" komma närmre och leden gick längs en cykelbana. I ett litet naturreservat strax innan Simrishamn tog vi en sista paus och badade våra trötta fötter i det något lite svala havet. När vi kom fram till "stan" lassade vi in väskorna i bilen, men orkade med att titta lite på hamnen och de centrala delarna. Och så unnande vi oss varsin stor glass i solen innan vi packade in våra trötta ben och axlar i bilen och körde hem.

Plus

Lätt att ta sig med lokaltrafik till leden.

Det fina vädret.

Det trevliga vandrarhemmet i Borrby.

Vackert!

Minus

Att man måste bära med sig vatten - tungt!

Att vi var lite "sent ute" så mycket var stängt för säsongen.

Att jag var ovanligt osmart och inte klippte stortånaglarna tillräckligt korta. Stor risk för blånaglar.