Jag är en sådan där person som alltid känner mig slafsig. Jag vill gärna vara så där piffig som jag tycker att alla andra är, men jag orkar inte riktigt hålla på med smink eller att föna håret på morgonen. Jag har nästan alltid lite smuts under naglarna och oborstade skor. Mina när och kära brukar säga att det inte är så farligt som jag tror, men hur det än är så känner jag mig ändå för det mesta hafsig och slafsig.
Och även om man känner sig lite halvskaplig när man går hemifrån på morgonen så kan man ge sig 17 på att man träffar den där vännen eller kollegan som är så jäkla snygg! Alltid! (Har inte ni sådana personer i er närhet?) Och så känner man sig som något katten släpat in …
Kanske är det därför jag är lite svag för stilböcker. Jag har ju sedan innan Chic av Karina Ericsson Wärn och nu fick jag The Style Strategy. Den är skriven av Nina Garcia som är en av domarna i Project Runway (för dem som tittar på sådant) och chefredaktör på stor amerikansk modetidning.
Jag fick den av min chef och det var inte för att hon tycker att jag är slafsig (tror jag) utan för att jag, precis som hon, varit anställd på företaget i 10 år. Vi skulle gå ut och fira tillsammans med två kollegor som varit anställda i 35 år, men just den dagen låg jag hemma i magsjuka och missade en god lunch på en väldigt fin restaurang. Men när jag kom tillbaka låg boken på skrivbordet. – Man behöver lite flärd i livet när man är småbarnsmamma, sa min chef.
Boken är väl en bagatell, men den känns just flärdfull med sitt guldiga omslag och de vackra illustrationerna. Tipsen går ut på att handla kvalitet, återupptäcka och göra om gamla kläder och att inte klä sig modernt utan stilfullt. Och att ha en bra basgarderob. En bra garderob utgår enligt författaren från frågorna ”What do I have? What do I need? What do I want?” Och att felet de flesta gör är att blanda ihop ”want” och ”need”.
Och återigen önskar jag att jag kunde få till den där perfekta basgarderoben …
Hahaha! Då är vi två!!! Jag ösnkar också jag var mer piffig. MEnjag orkar aldrig prioritera sådant. Så nej. jag går som jag är. Icke-piffig till tusen. jaja, så är det. Med åren accepterar man sig själv som man är. Vissa perioder anstränger jag mig dock mer, men det slutar ändå alltid på samma vis. I opiffighetens träsk! ;-)
SvaraRaderaHar inte ens testat stilböcker.... Kanske borde jag det?
Kram!!
Opiffighetens träsk - hi, hi - det var ett bra uttryck. Stilböckerna hjälper inte mot opiffighet, men man kan ju drömma sig bort en stund.
SvaraRaderaKram!
Åh, så jag känner igen mig i din beskrivning FAST jag sminkar mig, fixar till håret och köper fina kläder. Det blir inte riktigt bra ändå :-/ Lite högklackat skulle kanske göra susen men då kan jag ju inte gå så fort som jag vill...nä, gympaskor ute och Birkenstock inne (fast med glitter på)gäller för mig. Och ALLTID träffar man den där piffiga väninnan som liksom alltid är helt rätt, vad hon än har på sig!
SvaraRaderaHihi! Opiffighetens träsk var roligt!
Hälsningar Lotta
Välkommen du också till opiffighetens träsk :)
SvaraRadera