Man ska ha husvagn ...

Efter en torsdag med egentid, biltvätt och utflykt till Skultuna Messingsbruk och en fredag på stan med barndomsvänninan följde jag och lilla T med mina föräldrar till deras husvagn i Smedjebacken.

Mina föräldrar är, och har alltid varit, ivriga campare. Så stora delar av min barndom har jag tillbringat i husvagn. Det var väl OK när man var liten. Men de där sista somrarna när man är för liten för att vara ensam hemma, men för stor för att uppskatta familjesemester blir extra plågsamma just i husvagn i en familj på 5 personer. Så jag har i vuxen ålder knappt satt min fot i en husvagn och undviker camping så gott det går. Dock bad min far så fint om att skulle följa med så att han fick "visa upp" sitt andra barnbarn för sina campingvänner. Min bror och hans familj står med en egen husvagn på samma ställe, så lilla T:s kusin är ju där ofta. Pappa ber inte så ofta om saker så för att göra honom glad hängde vi med.



Campingen ligger fint i södra Dalarna vid en sjö och lilla T tyckte det var spännande med alla husvagnar och alla hundar som fanns där (det var hundtävlingar i byn). Vi badade och grillade, åkte på loppis i Ludvika. På lördagkvällen hällregnade det, men då kunde vi kura i tältet.

(Hembygsdgården i Ludvika)

Mina föräldrars husvagn är utrustad med alla bekvämligheter, men jag och lilla T sov i brorsans vagn som är av lite äldre modell. Där fick jag riktiga flashbacks till barndomen - doften i tältet, dynorna som glider på det nedfällda bordet i sovdelen, det dämpade ljuden från grannarna som sitter utanför sina vagnar och pratar, ljuset som flimrar när man vrider på vattenkranen...

Jag överlevde helgen utan svårigheter, men någon nyfrälst campare är jag knappast.

På söndagen åkte vi hem till Metropolen igen och där anslöt maken som kommit ner från fjället.

Nu sitter vi i bilen på väg västerut till nästa anhalt på semestern. Vännerna i Torna Hällestad har tillfällig adressändrat till Strömstad och vi ska hälsa på ett par dagar.