lördag 24 januari 2009

Guldfisk

Det är inte så kul när maken ringer från skidresan och säger att han ligger på sjukhus med bruten hand, hjärnskakning och dåligt närminne. Men han ringde ju själv så det kunde ha varit värre. Nu kom han ju ihåg både sin fru och sin dotter :)

Men inte vilken veckodag det var, hur olyckan hade gått till eller vad de hade sagt på sjukhuset. Men vännerna var på plats och kunde berätta för mig vad som hänt.

Nu kom närminnet tillbaka tämligen snabbt, men jag hann ändå fundera lite på hur de skulle vara att leva tillsammans med någon som har minne som en guldfisk ...

2 kommentarer:

  1. Oj, oj, oj, stackaren!
    Hälsa honom krya-på-dig från oss!
    Om han kommer ihåg vem vi är ...
    Kramar!

    SvaraRadera
  2. Det ska jag göra. Han kommer hem imorgon.

    SvaraRadera