Mörka strömmar

Det är ingen hemlighet att jag gillar Arnaldur Indridassons deckare som utspelas på Island. Den senaste - Mörka strömmar - fick jag i julklapp och jag kunde så klart inte hålla mig från att läsa den särskilt länge.

Ett mord ska lösas (så klart!) och denna gång är det inte Indridassons vanliga huvudperson - den buttre (!) polisen Erlendur - som ska lösa gåtan utan hans kollega Elínborg. Som vanligt i Indridassons böcker bär mordet spår bakåt i tiden och Elínborg får resa till den mördades hemby för att hitta svar. Ett ganska smart deckarupplägg där det inte är helt svart eller vitt, där offer och förövare kan vara samma person.

Men jag måste erkänna att jag är lite besviken den här gången. Det är inte riktigt så bra som jag skulle vilja ha det. Det är inget fel på Elínborg varken som karaktär eller polis. Det är dock lite irriterande med det eviga tjatet om hur illa hon tycker om skräpmat och islänningarnas förkärlek för den. Hennes eget matlagningsintresse får också ta stor plats, men det må vara motiverat, då en ledtråd i mordgåtan har med doft och kryddor att göra.

Jag tror helt enklet att jag saknar Erlendur!
Jag hoppas att han kommer tillbaka i nästa bok.