Sömnrekord!

Igår däckade lilla T redan strax innan fem på soffan (hennes inte så pigga mor hade också somnat med väcktes av telefonen efter en stund).

Jag försökte väcka henne på alla möjliga sätt.

Jag började snällt och försiktigt med att prata med henne och skaka henne lite, men det gav ingen effekt.

Jag satte henne i min famn, men hon sov bara vidare.

Jag lyfte upp henne och ställde henne på golvet, men hon sov ändå - ståendes!

Jag satte henne på en stol vid köksbordet, men det fungerade utmärkt att luta huvudet mot - så hon sov vidare.

(dessa tre försök skedde med bara lite gnäll under förflyttningarna)

Jag ställde fram några middagsfavoriter framför näsan på henne och försökte locka henne med det, men ingen respons.

Till slut tänkte jag att det var lika så gott att hon fick sova då och lyckades både ta av kläder, byta blöja och ta på nattlinne utan att hon vaknade mer än för att gnälla "jag vill sova" då och då och små tårar rullade ner för kinderna under de hårt slutna ögonlocken. Någon tandborstning tyckte jag inte att det var lönt att försöka mig på.

Så strax innan klockan sex låg lilltjejen nerbäddad för natten. Utan middag. Vi trodde att hon skulle vakna vrålhungrig i fyra-snåret eller något sådant, men inte ens det hände. Hon kom intassande till oss någon gång mitt i natten, men sov vidare till väckarklockan ringde strax innan sju i morse.

Det är nog inte en överdrift att säga att någon var riktigt, riktigt trött.