Nu tänker jag speciellt på pregno-tiden. Jag är redan inne i vecka 30. När jag kom att tänka på det blev jag lite stressad - det är så många saker jag känner att jag borde hinna fixa på jobbet och så många saker jag vill hinna fixa här hemma.
Ja, nu är jag ju medveten om att livet inte tar slut för att barn nummer två kommer, men det kommer onekligen att krävas mer planering för att kunna göra saker (förutom det faktum att jag kommer sitta fast i någon hörna och amma i stort sett hela den första tiden om jag inte minns helt fel). Och orken kommer väl inte att vara på topp heller.
Känns som jag ammar jämt. Man tycker man borde göra mer nytta eller så men så påminner jag mig om att det ska vara så, det är inte så att jag latar mig!
SvaraRaderaJag kan tänka mig det. Att vid första graviditeten har man koll på vilken vecka man är i och fostrets utveckling men med andra har man så fullt upp med det första att man inte har riktigt samma koll.
SvaraRaderajust det.. sitta i ett hörn och amma, det hade jag nästan glömt bort ;)
Ja, nu är det ju inte säkert att det funkar likadant med amningen andra gången, men mat ska ju barnet ha hursomhelst.
SvaraRadera