Hemmagris

Ja, eller innegris är kanske ett bättre ord.

Vinter är inte lilla T:s grej. På sätt och vis kan man ju förstå det för det är ju jobbigt med alla tjocka kläder och för ett litet barn med korta ben är det ju svårt att ta sig fram i djup snö.

Vi får kämpa för att locka ut henne och det är visst samma sak på dagis. Igår höll vi på över en timma för att få på ytterkläder. Då hör det till historien att jag har tålamod med en del av lilltjejens "ska bara"-grejer (till en viss gräns!) och vi hade ju inte bråttom, så jag kunde ju truga henne lite. Men också att det inte funkar just nu för mig att jaga och hålla fast henne för att "bända" på overallen (något som ibland är helt nödvändigt). Magen är i vägen och ryggen säger ifrån. Till slut (när alla kläderna nästan hade varit på, men åkt av igen) gav jag upp och vi pausade för mellanmål. Sedan kom maken hem och fick ta nästa omgång (och jag fick ur mig lite frustration genom att "gräva fram" bilen ur snön).

Men vi är kanske inte så bekymrade över att hon inte tycker det är så kul att vara ute. Däremot är det lite trist att nästan det enda hon vill göra är att mysa i soffan och kolla på film. Vi lockar med lego, böcker, pussel och lera, men inget smäller lika högt som film. Pyssel funkar dock rätt så bra fortfarande. Bada är också poppis och att dansa runt "granen" - en stor krukväxt som har fått fungera som provisorisk gran i väntan på en riktig.

Men även 2,5 åringar har väl rätt att vara vintertrötta antar jag ...