En sak till - när är det egentligen läge att sluta med napp?
Vi har varit stränga med nappen tidigare. Den har lilla T fått ha vid sovdags och när hon gjort illa sig (och någon enstaka gång i bilen när inget annat hjälpt).
Nu under hösten slutade lilla T att sova middag och då tänkte vi att det bara var napp på natten och vid olyckor kvar att jobba på. Men nu är hon mer nappig än någonsin och vill ha den hela tiden. Hon tjatar om den och kan bli fullständigt hysterisk om hon inte får den. Hon är också väldigt rädd för att lägga den ifrån sig och kan oroligt säga "lova att ni inte tar den" när hon lägger ifrån sig den för att t.ex. äta. På förskolan vill hon också ha den mycket.
Vi försöker begränsa det, men kan tycka det är OK vid en lugn stund efter lunch (istället för middagsvilan) men ibland orkar vi inte stå emot utan ger efter vid andra tillfällen.
Det är väl att det inte finns riktigt fasta regler längre som ställer till det kanske ...
Eller att lilltjejen helt enkelt är mer medveten om att hon "blir av" med saker. Hon har ju ett väldigt kontrollbehov över lag just nu.
Eller så hänger det ihop med "bebisfasen".
Or all of the above.
Om du vill diskutera napp-problem med någon som är verkligt insatt rekommenderar jag dotterns blogg - vardagmedbarn.blogspot.com. Hon har själv stora problem med sin treåring...
SvaraRaderaTack för tipset!
SvaraRaderaHejsan!
SvaraRaderaTittar in hos dig, men har tyvärr inte några vidare råd att ge mer än att jag kan konstatera att det verkar som om nappen är väldigt viktig för vissa barn. Vi har en treåring och en ettåring. För treåringen är nappen livsviktig, medan den bara behövs på natten för ettåringen. Treåringen gömmer nappar, han klättrar upp och hämtar nappar och framförallt kräver han högljutt att få ha nappen i tid och otid. Han kan skrika en hel dag efter sin napp om det vill sig illa. Själv har jag haft en ganska tillåtande attityd eftersom vi har så mycket konflikter ändå, om allting. Jag försöker begränsa nappanvändandet, ibland går det ibland inte. Samtidigt tänker jag att man ändå har tills de är fyra (eller i allra värsta fallet fram tills de börjar skolan) innan det blir någon permanent skada på tänderna. Eftersom både pappan och jag haft tandställning kommer detta antagligen att bli aktuellt i vilket fall. Det jag försöker att låta bli att göra är att tänka "vad tycker alla andra". Det är ett dåligt skäl att göra något alls, och barnen genomskådar det. Så, jag försöker se nappen för vad den är, väga för och nackdelar och sedan ta striden lite dag för dag. För oss ligger dessutom frågan om att sluta med blöja först på dagordningen. Om det vill sig illa så blir det väl så att lillebror både slutar med blöja och napp innan storebror :-).
Allt gott till dig och din viljestarka tjej
Boktips: Nejlika och gosankan, tror jag att den heter. Skriven av Hanna Zetterberg (=Ronja). Den var populär hemma hos oss när vi lyfte sluta-med-nappfrågan de första gångerna
SvaraRaderaKan det kanske vara sista fasen innan hon är redo att sluta? Som en rökare som röker lite extra mycket inför ett beslut att sluta :) Och så kanske kopplat till bebisfasen. Och även att det är en sådan ålder där de förstår att saker och ting kan försvinna och inte komma tillbaka.
SvaraRaderaEtt tips till: när vi drog ner på användningen skaffade vi en fin burk att lägga nappen i när den inte användes. Pyret fick själv lägga ner nappen i burken på morgonen, och då var det _lite_ lättare att skiljas från den.
SvaraRaderaTack för tips, kommentarer och uppmuntrande tillrop!
SvaraRadera