Jag blev tipsad om Kummingårdens skogsridning av vänner. Lilla T har testat ponnyridning vid ett par tillfällen, men båda gångerna har det varit väldigt korta rundor på några minuter. Idag var Lilla T och kompisen L ute på en lite längre ridutflykt. Var sin förälder fick de också ha med sig på den 45 minuter långa skogsridningen för det var föräldrarna som ledde hästarna. Jag är inte särskilt hästvan, men de små shetlandsponnierna var väldigt lättmanövrerade - de hade väl gått den där rundan hundratals gånger!Lilla T var på strålande humör och pratade oavbrutet där uppe på hästryggen. Hästen Lilja (se bild) gjorde sitt bästa för att underhålla och det var väldigt spännande (för lilla T alltså) att hästen både kissade, bajsade och dessutom stannade för att äta flera gånger under ridturen. Barnen fick testa lite trav, men det tyckte lilla T var läskigt så vi stod över de andra två tillfällena. Hon var helt med på noterna att luta sig framåt över hästen i uppförsbacke och att luta sig bakåt i nedförsbacke, men precis mot slutet kom en liten nedförsbacke och då lutade sig lilltjejen framåt istället för bakåt och kullrade av hästen. Precis just då hade vi sällskap av en av ledarna. Hon reagerade snabbare än jag och fick upp lilla T på hästen igen på ett ögonblick. Jag tror allt gick så snabbt att hon inte han bli rädd ens.
Väl tillbaka på gården igen kunde vi fika i solen och barnen lekte på lekplatsen och jagade katter. En mycket lyckad utflykt och något jag kan rekommendera till dem som har barn som är nyfikna på hästar.
Å vad skoj!! DET måste vi testa nästa gång vi är i Skåne! E provade ju att rida på ponny i somras men då bara en sådan där kort tur. Visserligen två ggr men ändå. Att rida längre tror jag hon skulle gilla. :-)
SvaraRaderaTur att T inte hann bli rädd när hon ramlade. Och tur att inte hennes föräldrar hann bli rädda de heller! ;-)
Kramar och tack för tipset!
Du har ju tipsat mig om det en gång, men jag har inte vågat mig dit än. Tror att Gibson kanske måste vara lite större först. Till våren kanske?
SvaraRaderaVilken tur att ledaren var där och fiskade upp lilltjejen snabbt. Det sparade nog mamman mycket oro. =)
Saltis - det får ni absolut göra. Nej, det är sant - jag hann inte heller bli rädd. Kram!
SvaraRaderaFinelinan - det var ett par barn som nog var i Gibsons ålder och det såg ut att gå bra, men man känner ju sitt eget barn bäst och det kan vara roligt att ha det att se fram emot också.
Ja, det var tur att ledaren var där just då. Det kändes aldrig farligt tack och lov!