Tyvärr har det inte blivit så mycket mammahäng med andra föräldralediga (eller med de som är lediga på dagtid av andra anledningar) som jag hade hoppats den här hösten (alla "sjukor" ni vet). Snart är det dags för jobballvaret igen och dåligt med tid för häng, så denna vecka försökte jag passa på.
En lunch med vännen L i tisdags var mysigt. Vi hamnade dock på ett inte alltför barnvänligt lunchställe ("gamla" café Finn för de som känner till stan) som inte lämpade sig för de som är så besvärliga att de vill värma en burk barnmat. Servitören meddelade att de inte hade någon microvågsugn (!), men att han skulle se om kocken kunde "tillaga" maten på något sätt. Det kunde han, men det tog förfärligt lång tid. Vi andra hann med både sallad, mat och börja på kaffet. De var absolut inte otrevliga på något sätt och vi höll lille N i schack med bröd (men han gjorde sitt bästa för att norpa potatis från våra tallrikar), så det löste sig.
I onsdags gick jag en efterlängtad förmiddagspromenad med en annan vän och vi fick prata av oss lite båda två. Jag är så glad att vi hann med det innan jul.
Nu är jag ju officiellt föräldraledig till årsskiftet, men maken jobbade sin sista dag igår och nu börjar alla helger, så jag tror att det var det sista mammahänget. Kanske det sista någonsin.
Ojdå! En restaurang/café utan mikro? Det tror jag inte ett dugg på faktiskt...
SvaraRaderaKonstigt med ett café som inte har en mikrovågsugn - och verkligen så barnovänligt man kan tänka sig. Jag tror inte en småbarnsmamma går dit efter det barnen blir större heller...
SvaraRaderaJag har läst all inläggen sen sist och lett åt alla fina namn som lilla T gett sin lillebror och åt ägget som råkade hamna mitt i smeten med skal och allt. Och suckat när lille N rev ur alla böcker på B i bokhyllan. Känner igen det, för inte så länge sen var det alla mina högar med noter som gick i golvet.
Men det är fantastiskt! Tvåochetthalvt-åringen behöver man inte plocka undan en enda prydnadssak för längre. Han rör ingenting. Men snart går väl lilla Clarissa så då får man göra det igen...
GOD JUL önskar Ingrid om vi inte syns innan dess!
Kramar och en extra till dina små kottar.
Så var det nästan lite hela tiden i USA. Eller de var trevliga men det var himla komplicerat med mikro.
SvaraRaderaFinelinan - märkligt eller hur? och svårt att tro på.
SvaraRaderaMusikanta - nej, det blir ju ofta så att man sorterar bort ett sådant ställe för gott. Tack för kramar och julhälsningar. God fortsättning till dig! Kram!
Anna - konstigt, man tycker ju att alla borde ha en mikro.