Ja, nu var det ju inte en bal jag var på utan en julfest, men ett slott var det.
Det var nära att jag hoppade över julfesten. När jag vaknade på fredagen var ena ögat helt igenklibbat och svullet av ögoninfektionen. Ingen vacker syn! När jag sedan försökte prata upptäckte jag att det inte var mycket bevänt med rösten heller.
Jag hade sett fram emot att få äta julbord med mina kollegor och att få vara med när en kollega avtackades efter 48 år i företaget. Dessutom hade jag skött nattingen ensam två dagar i rad när maken var på möte resp. julfest och tyckte att jag förtjänade en "ledig" kväll.
Jag försökte kurera mig bäst jag kunde och kände mig ändå ganska skaplig framåt kvällen. Ögat var fortfarande rött, men svullnaden hade gått ner lite och jag såg inte alltför hemsk ut. Jag snyggade till mig lite och blev upphämta av kollegan M som också är föräldraledig. Kollegorna hade åkt ut till slottet tidigare på dagen, men vi anslöt till middagen.
Hur var det då? Jo, det var väldigt trevligt (och fint). Avtackningen blev rolig och jag tror att den blivande pensionären uppskattade det mycket. Jag märkte snart att min röst inte bar särskilt bra och det blev värre och värre ju längre kvällen led, men det är ju svårt att låta bli att prata och sjunga med i sånger när man väl är på plats. En bit in på kvällen fick jag också lock för örat, så det var en ganska märklig upplevelse att försöka prata med whiskeystämma och lyssna när man är lomhörd ;)
Jag kände att jag nog inte gjorde julbordet riktigt rättvisa. Jag blev proppmätt efter bara lite sill och Jansson. Ett par små klunkar snaps och ett halvt glas öl räckte mer än väl på dryckesfronten.
Men vi höll ut - både jag och kollegan M:s 6-månaders bebis - tills middagen var slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar