I helgen var det härligt väder och det var bra för de som skulle springa Lundaloppet på lördagen, som t.ex. maken. Det var bra för oss andra i familjen också som skulle heja på.Innan vi gav oss av lastade maken in en massa saker i bilen (bra uppvärmning!) och körde iväg med till återvinningsstationen. Det känns härligt att återerövra vårt vindsförråd. Tyvärr tenderar det att bli fullt rätt snabbt igen ...
På eftermiddagen åkte vi ner på stan. Maken begav sig till starten. Barnen och jag hittade en bra plats i Stadsparken en bit efter start där vi kunde stå och ha bra uppsikt. Lilla T hejade på alla som sprang förbi, men vi såg också sin pappa springa förbi i myllret och kunde ropa lite extra då. Hon var lite fundersam på varför man var tvungen att ha en nummerlapp för att få springa ...
När de första löparna sprang förbi oss på andra varvet gav vi oss iväg till målet på idrottsplatsen för att invänta vår löparen. Där var fullt med folk som värmde upp inför andra distanser elelr bara hejade och picknickade. Där fick också lilla T chansen att springa lite på löpbanan och leka i sanden i längdhoppsgropen.
Maken sprang milen inom den tid han hade haft som målsättning och även om han var trött så var han inte helt utmattad, så han var nöjd.
Efteråt bjöds det på picknick som makens jobb hade fixat (det var ett gäng från hans arbete som sprang tillsammans) för löpare ocn anhöriga.
Haha, ja det kan man verkligen fråga sig varför folk betalar för att ha nummerlapp och trängas med andra människor i löpspåret ;)
SvaraRaderaSå tänker ju jag också ;)
SvaraRaderaT tänkte nog att hon kundr få springa också trots att hon inte hade någon nummerlapp.