Vad gör du på dagarna?

Den frågan får jag ibland.

Svaret är: så lite som möjligt ;)

Nej, det är inte helt sant, men det är lite märkligt här i mammabubblan. Tiden går både långsamt och snabbt. Ibland kan det kännas som den där filmen "Groundhog Day" när huvudpersonen (Bill Murray) vaknar upp till samma dag om och om igen. Samtidigt går timmarna mellan hämtning och lämning rasande fort och jag har fortfarande inte riktigt hittat rutin på det utan känner mig lite stressad hela tiden och håller ett öga på klockan för att inte bli sen.

Större delen av tiden lägger jag fortfarande på amning då vårt lilla matmonster hellre äter än sover. Vi räknar en, två, tre hakor nu och härligt knubbiga armar och ben :)
Under amning kan jag - som nu - blogga med en hand eller läsa. Lite TV blir det ibland också när jag inte orkar något annat.

I övrigt försöker jag hålla låg ambitionsnivå. En sak om dagen får räcka. Är det att handla mat, så får det bli dagens utflykt. Förra veckan träffade jag en gammal korridorskompis för fika på stan (hon berättade för övrigt att hon ska ha barn i september) på måndagen. På tisdagen skoshoppade jag. På onsdagen kom en kollega och tittade på bebis. I torsdags minns jag inte vad vi hittade på - kanske ingenting alls och på fredagen åkte jag en liten sväng till Tirups örtagård.
Ganska ofta struntar jag i att svara i telefon om jag inte orkar eller känner för det. Jag känner mig heller inte så väldigt sällskaplig just nu, även om det är väldigt trevligt när man väl träffar någon vän.

Sedan blir det förstås full fart när jag hämtat lilla T. Är det fint väder blir vi ofta kvar på lekplatsen utanför förskolan en stund. Går vi hem är det svårare att underhålla lilla T - speciellt när jag måste amma. Tyvärr blir det en hel del filmtittande för henne nu (ja, hon gillar det förstås, men jag tycker det är tråkigt att inte kunna erbjuda henne någon annan underhållning).
Men jag har börjat ge mig ut på lite större utflykter med båda barnen t.ex. till biblioteket eller Stadsparken. Lustigt hur något som var lätt som en plätt förut, nu har blivit en utmaning - om än liten - som jag måste planera noga för.

Men jag har ju bara varit tvåbarnsmor i drygt sex veckor och övning ska ju ge färdighet,

Och jag behöver väl inte säga att jag är överlycklig när maken kommer hem från jobbet strax efter fem ;)