Bilder från Kulturens Östarp

Lördagsutflykt till Kulturens Östarp. Vacker plats.

Mormorsmys (del 1)

Idag har vi vinkat av min mamma vid tåget efter några dagars trevligt besök. Barnen har fått chansen att mysa riktigt mycket med sin mormor, som de ju tyvärr inte träffar så ofta.

Vi mötte mamma på stationen i torsdags och åkte hem hit för att äta lite mellanmål/fika. Den stora resväskan var full med kläder åt barnen. En ny fin vinteroverall från mormor till lille N, en begagnad extraoverall till lilla T som jag bett syrran fixa på klädbytardagarna på hennes jobb. Där hade hon också hittat flera andra fina plagg till barnen som hon skickat med som bonus :)
På kvällen firade vi min födelsedag (i efterskott) och lille N:s 7-månadersdag med lite gott fika.

Lilla T ville gärna visa mormor sin förskola, så på fredagsmorgonen gick vi alla tillsammans och lämnade och mormor fick den stora rundturen.
Sedan hade jag en tid att passa och då fick lille N lite ensamtid med mormor. Vi strålade sedan samman på stan för lite shopping - bland annat fick jag en mysig kofta i födelsedagspresent av mina föräldrar.
Lite senare fick mamma vara "vardagsmormor" och hämta lilla T på förskolan. Som eftermiddagsaktivitet tog vi en tur till Glorias äppelgård som ligger bara en liten bit härifrån. Vi var de enda besökarna just då och det känns ju alltid lite konstigt. Men personalen var jättegullig och vi fick provmaka nykokt äppelglögg och olika äppelsorter. Vi fikade på smarrigt äppelkaka och biscotti med äppelsmör. De har en del aktiviteter på gården, så man kolla om på deras hemsida och planera in en liten utflykt dit. När det är säsong har de självplock i äppelodlingen, men vi handlade med oss en påse färdigplockade ;)

Måndagspyssel

Vad mixar ni?

Dottern dricker "smurfis".

Vi andra kallar det smoothie.

Lördagsnöje

Kvällens status

- En mormor upphämtad vid tåget.
- En efterskottsfirad födelsedag.
- En sockerstirrig 3-åring badad och nattad.
- En inte längre så ynklig bebis som sover sött.
- En tidig kväll för alla vuxna.

Och en blogg som kanske får vila lite nu när vi har besök.

Rosa oktober

Kan vi tänka oss att stödja bröstcancerforskningen genom att äta lite rosa rulltårta?

Ja, om ni tjatar så ;)

7

Vår lille N har redan blivit sju månader. Tänka sig!

Grattis!

Fick just veta att nu på morgonen blev barndomsvännen J och hennes man föräldrar för andra gången. En flicka till i familjen. Lilla E blev storasyster bara ett par veckor efter sin 2-årsdag.
Stort grattis till hela familjen.

Dagens status

- En glad, men morgontrött 3-åring som fick äta frukost på ståplattan på vägen till förskolan.

- En ynklig och febrig bebis (igen!).

- En mycket trött mamma som tröstat och burit den ynkliga bebisen halva natten.

- En mycket trött pappa som tröstat och burit den ynkliga bebisen den andra halvan av natten.

- Ett hem i kaos.

- En mormor på väg till Skåne med tåg.

Ariel

Om ditt barn ålar omkring på golvet med en påse bestick i ena handen samtidigt som barnet sjunger "a-aha, a-aha, a-aha", så behöver du inte bli orolig. Det är inget fel på barnet. Barnet leker med stor sannolikhet "Den lilla sjöjungfrun".

Dramatisk morgon

I morse, efter att jag lämnat lilla T på förskolan, blev jag vittne till en cykelolycka. Jag skyndade mig hem för jag skulle sammanstråla med en föräldraledig kompis på IKEA. Nästan precis utanför vårt hus, på den lilla cykelstigen, möter jag en ung kille som cyklar i en rasande fart. En sekund senare hörde jag en duns, ett skrammel och ett skrik. Killen har cyklat rakt in i sidan på en bil!

Jag vände barnvagnen och rusade dit. Kvinnan i bilen var också snabbt ute. Som tur var verkade killen inte svårt skadad. Han beklagade sig mest över ont i en axel, men trodde att han kanske hade slagit i huvudet också. Han hade ingen cykelhjälm. Bilen körde i max 10-15 km/h då det ligger en skola på gatan (30-väg) och föraren hade saktat in inför ett övergångsställe med vägbula lite längre fram (där cyklisten kört ut var det alltså inte övergångsställ). Dessutom körde cyklisten in i bilen och inte tvärt om och det var nog tur.

En kvinna från ett liten kontorslokal precis bredvid kom ut med telefonen i handen och vi tyckte alla det var bäst att ringa ambulans. Vi fick instruktioner om att se till att killen låg helt stilla och vi skulle se till att han höll sig vaken. Han kunde prata med oss hela tiden, men låg lydigt kvar. Ytterligare en person från kontorslokalen kom ut med filtar att lägga över cyklisten. Det var ganska kallt och regnigt, så det var omtänksamt. Jag parkerade cykeln, som låg kvar mitt i gatan, i ett cykelställ i närheten. När ambulansen kom fick vi veta att larm också gått till polisen. Det är rutin vid trafikolyckor. Föraren var tvungen att stanna och hon ville gärna att jag skulle stanna och vittna om hur snabbt killen cyklat och hur långsamt hon kört. Det var väl ingen fråga om vem som var vållande egentligen. Killen sa själv att han hade bråttom till skolan och att han inte sett sig för. När cyklisten väl var inlastad i ambulansen fick vi meddelande om att polisen skulle möta upp på akuten istället. Föraren fick följa med och hon fick mitt telefonnummer om polisen skulle vilja tala med någon mer.

Ingen har ringt, så det blev nog ingen stor sak. Hoppas bara att killen mår bra. Och att han skaffar en cykelhjälm! Men det gör han nog inte. Det hade inte jag gjort i hans ålder.

Nödrim?

När jag såg Cloettas nya reklam för Tarragona Mandelkrokant, då tyckte jag att den var riktigt dålig. Snacka om krystade rim! Jag kunde riktigt se framför mig hur den stackars copyn våndats. "Hur ska jag komma på något till den här kampanjen. Det finns ju absolut inga vettiga ord som rimmar på mandelkrokant ...". Sedan hur nervöst det måste ha varit när det pitchades för uppdragsgivaren. Men nödrimmen gick ju uppenbarligen hem.

Men sedan såg jag fler afficher och började tycka att det var en riktigt smart kampanj :)




Chokladen blev jag ju sugen på hursomhelst (men har inte testat än).

Vinterprofil

Den här mössan fick kusin S i julklapp av mig sin första jul. Den är från Okker Gokker. Jag gillar den mycket.

Det gäller att vara smart när man ger bort presenter och ge bort sådant man själv tycker om. Har man tur får man "ärva tillbaka" dem sedan ;)

Butternut Squash

I vår Middagsfridspåse fick vi den här. Butternut squash. Rätt cool faktiskt.

Jag hade aldrig ätit det förut, men det var verkligen inte dumt alls. Vi åt den som puré (istället för t.ex. potatispuré) till marinerad fläskfilé.

Lätt var det också. Dela, ta bort kärnor och skär i mindre bitar. Rosta i ugn (30 min) med olivolja, rosmarin, salt och peppar. Mixa till puré tillsammans med creme fraiche och lite mer salt. Klart!

Två små riskorn

Det var inte lätt att få dem på bild, men nu lyckades jag!

Om jag bara kunde begripa ...

... att det kan vara så jobbigt för en 3-åring att ta på sig kläderna!!!

Höstfint

Är det inte den ena, så är det den andra

Lille N avslutade sin penicillinkur i söndags.

(Tack för krya på-hälsningar. Han blev snabbt bättre efter bara ett par doser - väldigt skönt!)

Idag var jag på vårdcentralen och fick en penicillinkur åt mig. Jag har fått någon slags insektsbett på vristen som blivit infekterat. Ingen vacker syn (tänk lindrig kallbrand eller något), men inte så besvärande egentligen. Först trodde jag att det inte var så farligt och att det skulle gå över snabbt. Det blev dock inte mindre utan större efter några dagar så det var bäst att kolla upp det.

De tog ett blodprov för att utesluta borrelia och jag fick en 10-dagarsdos Kåvepenin. Tack för den födelsedagspresenten!

Tårtan

Det skulle kunna vara så att man blir lite lätt illamående om man först äter sin egen bit och sedan den halva bit som lilla T lämnade. Men gott var det! ;)

Vilken tajming!

Precis när lille N somnat och jag bänkat mig med förmiddagskaffet knackar det på dörren. Där står ett blomsterbud med den här vackra buketten från barndomsvännen M.



Och dessutom dessa smarriga praliner. Tajmingen kunde inte ha varit bättre ;)

Pysslig helg

Lilla T har lärt sig hantera datorn bra och tycker om att sitta med Bolibompawebben. Där kan hon titta på barnfilm och spela spel. I torsdags kväll upptäckte hon Pysselverkstaden där programledarna visar allehanda pyssel. Lilltjejen blev väldigt pysselsugen men då var det precis läggdags, så vi kom överens om att pyssla efter dagis på fredagen.

Nästa morgon skuttade hon upp ur sängen och ville kolla på pysselklippen igen och kolla så att vi säkert hade sakerna hemma. Det som hägrade mest var ett tandborstpyssel.

Till det behövde vi en helt vanlig tandborste. Vi hade fått den här väldigt trista vita av tandläkaren - den blev perfekt! (trycket med "Region Skåne" gick bort med nagellacksborttagningsmedel).



Sedan behövdes det paljetter, glitter och nagellack. För att vara en person som nästan aldrig målar naglarna, hade jag ett oväntat stort förråd av lack (eller kanske just därför) och nu kom det till nytta. Lilla T var mycket intresserad av de fina flaskorna (bordet var väl inplastat om någon sitter och funderar på det).

Lacket (helst genomskinligt) fungerade som klister. Vi duttade ut lack och fäste paljetter i det. Sedan hade vi på mer lack och strödde ut glitter på de partierna (knacka lätt med tandborsten i bordet så att överkottet ramlar av). Sedan fick tandborsten torka innan vi tog på lack över hela igen så att paljetter och glitter fixerades. Sedan fick den torka igen. Färdigt!

Och ja, det blir glitter precis överallt!

Vi hade förberett ett äppelpyssel också, men lilla T bröt ihop lite när hon inte fick äta äpplena (vi skulle precis äta kvällsmat), så vi struntade i det pysslet.

Efter kvällsbadet fick maken klippa lilltjejen hår och det är ju nog så pyssligt det också.

I lördags var det dags för ett annat slags pyssel - "arbetslördag" på lilla T:s förskola. Förra året gjorde vi i ordning trädgården och gården, men i år var det inomhus det skulle fixas mest. Jag fick fålla gardiner, andra lagade utklädningskläder och klädde om dynor i soffan. Lilla T och hennes kompisar lekte fint där bland alla saxar och knappnålar ;)
Maken bättrade på färgen i en slags bokstavshage på gården och kunde ha lille N i vagnen där ute. Det är ändå rätt trevligt, även om det tar en halv lördag. Att prata lite med de andra föräldrarna, äta en varmkorv, fixa lite efter förmånga.

Lilla T var lite ledsen för att hon inte fick hjälpa till att måla på dagis, så när vi kom hem åkte plastduken fram igen och vi målade med "riktiga färger" på tub (till skillnad från vattenfärg alltså).

Vädret var fortfarnade fint på seneftermiddagen, så vi tog en promenad till affären. Lilla T cyklade på sin balanscykel. På vägen hem, bara ett stenkast från vårt hus, hade hon otur när hon körde över en kant och ramlade och slog i munnen. Som tur var klarade sig tänderna, men det blev en rejäl fläskläpp och skrapsår att pyssla om. Stackars liten! (Men idag cyklade hon till förskolan som vanligt, så hon blev inte avskräckt.)

Efter allt detta blev det en lugn kväll. Lilla T "pärlade" pärlplattor med sin pappa och sedan kollade vi på Trassel (för jag vet inte vilken gång i ordningen).

Ja, och så söndagen då - den ägnade jag ju nästan helt åt mitt syprojekt som jag hoppas på att kunna göra färdigt ikväll.

En bra start

Idag blev jag väckt med skönsång och presenter. Ja, det är min födelsedag idag. Det blir inte något stort firande, men en liten tårtbit slinker kanske ner senare.

Ni som inte firar min födelsedag kan ju alltid fira FN-dagen.

Glad måndag!

(höstbukett från svärmors trädgård)

Ensam hemma

Maken tog med sig barnen och åkte till sin pappa efter lunch. Jag har alltså haft hela eftermiddagen och kvällen för mig själv. Det har inte hänt på jag vet inte när ...

Nu tror ni säkert att jag har legat i soffan och ätit praliner hela tiden, men icke sa nicke! Jag har sytt så det ryker. Min symaskin har nog fått en chock - den används ju inte alltför ofta! Jag har lagat några saker och sytt en kattsvans ;)
Ett litet större projekt är dock det jag jobbat mest med och det ska jag visa när det är klart.

Men jag passade också på att ta en cykeltur i det fina vårvädret. En tur till det söndagsöppna köpcentrat för att kolla efter en vinterjacka. Någon sådan blev de inte, men däremot en lyxig fika och ett par kapitel i min bok.

Det har varit lite tyst här på bloggen i helgen men jag har många blogginlägg i huvudet, så akta er - snart blir ni bloggbombade.

Vad mer man gör när man är ensam hemma? Äter skräpmat framför TV:n ;)

Storm i en barnmatsburk?

Ebba von Sydow bloggar om barnmat som hon lagat åt sin bebis och får en storm av kommentarer på inlägget. UnderbaraClara stöttar med ett inlägg på sin blogg. Hon får också ofta kommentarer av den typen.

De mest upprörda kommentarna handlar inte om huruvida man ska laga egen puré åt sitt barn.
Paragrafryttarna säger att det ska man absolut!
Den osäkra undrar om barnet får i sig tillräckligt med näring då.
Den förtvivlade säger att barnet bara spottar ut det hemlagade.
Den stressade undrar när man ska hinna med att stå och göra puré.

De handlar inte heller om att en mamma ger andra mammor, som inte hinner puréa, dåligt samvete för att de inte är perfekta mammor.

Eller att man - hör och häpna - skulle kunna göra både och! Beroende på tid, humör och barnets preferenser.
(egen grönsakspuré - köpelasagne).

För övrigt anser jag att det viktigaste är att man ger sitt barn mat. Punkt.

Nej, det handlar om att en mamma lägger tid på att knyta fina rosetter på barnmatsburkarna! Tid som bör läggas på att ta hand om barnet. För all vaken tid ska obönhörligen ägnas åt barnet - annars är du en dålig mamma!

Att barnet kanske har en förälder till som också vill ägna sig åt barnet verkar osannolikt. Eller att det - gud förbjude, skulle finnas en släkting eller vän till familjen som gärna tar hand om bebisen. Kanhända sover barnet ibland?
(men då ska du förstås bums gå och lägga dig och sova du med - annars får du inte säga ett knyst om att du är trött sedan).

Personligen anser jag att man är en bättre förälder om man också ägnar lite tid åt att göra saker som man tycker är roligt. Med det inte sagt att det inte är roligt att vara förälder, men inte bara. Gör man lite annat så ibland orkar man att vara en bra förälder resten av tiden.

Sedan handlar det väl om hur man prioriterar.
Jag kan gå en hel dag utan att kamma mig, men skulle nog mycket väl kunna få för mig att knyta några rosetter här och där. För det tycker jag är roligt.
En av mammorna på babysimmet ägnar en lång stund efter simningen åt att smörja in sig, föna håret och sminka sig (medan den nybadade och nymatade bebisen sover sött i sitt babyskydd eller passas av mormor).
Det tycker nog den mamman är roligt. Och hon knyter kanske inte så många rosetter.

Och vad är det som säger att Ebbas bebis inte är med henne när hon lagar mat och knyter rosetter? Att bebisen sitter bredvid i sin barnstol och fnular med några band och har det jättebra. Det spelar väl inte så stor roll hur och med vad man aktiverar sitt barn (man behöver ju inte ge dem lådan med små knappar). De flesta mammor klarar av att prata, gulla och sjunga barnvisor samtidigt som de knyter rosetter.
Lille N och jag brukar vika tvätt och bädda sängar tillsammans. Han gillar tyg som fladdrar och det ges många tillfällen till att leka tittut. På så vis blir det roligare för mamman också.

Mest av allt är jag förundrar över hur många som bryr sig! Låt alla göra som de tycker är bäst för sig och sitt barn. De som kommenterar kan ju inte själva ha småbarn. För då skulle de väl knappast lägga tid på att läsa och kommentera bloggar?

Här står kronorna på rad

Det blev fler kronor pysslade förra veckan. Lillebror skulle ju så klart ha en (tyckte lilla T alltså) och när dagiskompisen O kom med hem för att leka så behövde han självklart en han också.

Och mamman tyckte att det var rätt kul pyssel ;)

De stora blå

Låt säga att man blir väckt av att någon kniper en i näsan. Då skulle man kunna bli irriterad. Men om man slår upp ögonen och tittar in i de här stora blå, då går det över väldigt snabbt :)



(om man sedan gå och väcker ett annat barn så öppnar det barnet, kanhända lite motvilligt, de här)

Lättförtjänta pengar

Gick just förbi AF-borgen här i Lund. Där hade Länsförsäkringar ett jippo för att locka studenter (får man anta) att teckna försäkring hos dem. De delade ut 100-lappar för att visa hur det känns att få tillbaka pengar om försäkringsbolaget går med vinst. Även jag fick en peng :)

Hösten snurrar vidare

Sänder en tanke

Livet har en märklig förmåga att slå undan benen på oss.
Denna gång gäller det inte mig personligen, utan en familj in vår närhet.
Hjärtebarn.
Det låter ju ganska rart.
Det kommer alldeles säkert att gå bara fint.
Men det är verkligen inte något att leka med.
Orden räcker inte till.
Jag sänder en tanke och många styrkekramar.

Mitt livs roll

Ett tag läste precis alla En dag av David Nicholls och det var då han fick sitt stora genombrott i Sverige. Men han hade ju skrivit flera böcker innan och de kom ganska snart i svensk pocket.

En av dem är Mitt livs roll som handlar om den brittiske skådespelaren Stephen C. McQueen. Han har få likheter med sin amerikanske namne. Om han får någon roll över huvud taget får han spela död eller förbipasserande. För tillfället har han rollen som inhoppare i en pjäs. Huvudrollen innehas av Josh Harper - nyligen utsedd till världens tolfte sexigaste man och tydligen utrustad med järnhälsa. Stephen får nöja sig med att hänga i kulisserna. När Stephen blir bjuden på fest hos Josh Harper men när han kommer dit visar det sig att han har missförstått och det förväntas att han ska servera på festen. Han tror att han nått den absoluta botten, men då träffar han Josh fru Nora och blir förälskad.

Boken innehåller många dråpliga och jobbiga situationer och ibland är det riktigt plågsamt att läsa hur Stephen krånglar till det för sig med allehanda lögner. Men stundtals är det riktigt roande också. Precis som i En dag är det lättsamma blandat med allvar. I Mitt livs roll är det i den haltande relationen mellan Stephen och hans dotter som de verkligt svarta tonerna finns. För mig når den här boken upp till samma nivå som En dag, men det är på det hela taget riktigt bra läsning.

Bokcirkelbok: Yarden och Vi måste prata om Kevin

Jag kom på att jag har varit dålig på att blogga mina bokcirkelböcker. I augusti läste vi Yarden av Kristian Lundberg.

Det var mitt val på temat "utmaning". Jag tänkte att genren i sig är en utmaning - kortroman/långnovell eller vad man nu ska kalla det. För mig tänkte jag nog att det var en utmaning också att läsa en något mer "poetisk" bok än jag brukar. Temat i boken, en omvänd klassresa, fungerade också som en slags utmaning. Det sägs ju ofta att det är en utmaning att ta sig ifrån en arbetarbakgrund och bli en "akademiker". Jag brukar hävda att det troligen är mycket svårare att göra tvärtom!
I den här boken gör författaren först en klassresa ur sin arbetarbakgrund och när han sedan begår misstag (läs: klantar sig) och inte kan arbeta som författare/poet/recensent måste han gå tillbaka och ta "vanliga jobb".

Det visade sig att den största utmaningen var att över huvud taget komma igenom boken. För det ringa omfånget och alla litteraturpriser till trots, så var det här segt att läsa och inte särskilt bra. De flesta i bokcirkeln tyckte nog att författaren var en gnällspik ("Det är så synd om mig!") och det blev på det hela taget ganska trist i längden. Det poetiska språket gränsade till pubertala dikter (tänk Postis) och var ibland också rent felaktigt.

Författaren förhöll sig hela tiden helt distanserad till de olika "arbetarjobben" han var tvingad att ta och det var tydligt att han hela tiden såg ner på sina kollegor istället för att acceptera att han var en av dem ("Men jag är ju poet"). Det hade varit mer intressant att läsa en dokumentär (och mer objektiv) skildring av arbetsförhållandena på Yarden och andra likande arbetsplatser. Nu blev det istället en salig soppa av "arbetarroman", barndomsskildring och ett evigt självömkande. Kristian Lundbergs självbiografiska "comeback" som författare lämnar i alla fall mig tämligen oberörd.

Förra gången läste vi Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver. Jag hade läst den förut (och bloggat den) för länge sedan, men mindes inte så mycket. När vi började diskutera den kom den tillbaka och vi hade en intressant diskussion om medfödd onska och om det tabubelagda i att inte älska sitt eget barn. Vi funderade också hur berättelsen hade sett ut om pappan skrivit boken.

Till nästa gång ska vi läsa Tjuvarnas stad av David Benioff.

Provsmakar: Marabou Loop

När lilleman är sjuk, så är det väl lite synd om mamman också, eller hur? Och en nyhet kan ju inte gå otestad förbi. Igår smakade jag Marabou Loop. Den var lite som Dumlekola. Men utplattad. Med hål i. Förstod nog inte riktigt grejen med utformningen och det kändes som att man fick ganska lite godis. Men gott var det ;)

Niceville

Många har läst och hyllat Niceville av Kathryn Stockett och jag ansluter mig till hyllningskören. Det här var en riktigt bra bok!

Bokens handling utspelas i den amerikanska södern på 60-talet. Nyblivna journalisten Skeeter återvänder till sin hemstad efter sina universitetsstudier. Hon faller lätt in i gamla mönster och umgås med sina gamla vänner. Men det är mycket som händer i samhället vid den här tiden, inte minst när det gäller de svartas rättigheter i samhället. Skeeter börjar ifrågasätta saker som hon tidigare har tagit för givet och märker att hon inte delar alla sina vänners åsikter. Hon brinner av längtan att få skriva om något viktigare än den spalt med hushållstips hon skriver för lokaltidningen. Den skriver ju inte ens själv, utan får alla tips av sin väninnas svarta hemhjälp Aibileene.

Det är en idé från Aibileene som får Skeeter att starta ett kontroversiellt projekt. Hon vill samla in berättelser från svarta kvinnor som arbetar som hemhjälp i vita familjer. Dessa kvinnor lever mycket nära familjerna och uppfostrar i många fall barnen helt och hållet. Men de arbetar för minimilön, behandlas ofta illa och har inga möjligheter att påverka sin situation. Många arbetsgivare ser ner på sin hemhjälp och anser dem vara lägre stående - smutsiga till och med. Många hus är självklart utrustade med en separat toalett för hemhjälpen, så att familjens hygienutrymmen inte besudlas av en svart person. Att en svart person städar dem är däremot helt i sin ordning.

Med hjälp av Aibileene och hennes vän Minny, som också arbetar som hemhjälp, lyckas de övertala fler kvinnor att dela med sig av sina historier som de sedan sammanställer till en bok. Det är inte ofarligt i ett område där Ku Kux Klan är högaktivt. De tar alla en stor risk, även om namn och platser ändras för att ingen ska råka illa ut.

Det är berättelser om diskriminering och förnedring, men också om kärlek, hopp och framtidsdrömmar. Boken alternerar mellan Skeeters, Aibileenes och Minnys perspektiv. Det är ett grepp som funkar fint. Det blir aldrig tråkigt - jag ömsom gråter och ler. Jag gillar starka kvinnoporträtten och den historiska bakgrunden (som ju ligger skrämmande nära i tiden). En bok som "går rakt in i hjärtat", står det på baksidan. Jag håller med!

Nu är jag väldigt nyfiken på filmen.
Men läs först!

Skrutt

Sitter här med ett ynkligt litet skrutt i famnen. Lille N har öroninflammation. Han hade en verkligt jobbig natt. Så mycket har han nog inte skrikit sammanlagt sedan han föddes. Hans föräldrar hade det också ganska jobbigt. Vi fick en tid på vårdcentralen direkt efter dagislämning och de kunde snabbt konstatera inflammation på båda sidor. Nu har vi varit på apoteket och hämtat ut penicillin och förbereder oss på en lugn dag hemma. Inget babysim den här veckan heller. Jag håller tummarna för att medicinen verkar snabbt, så att lillkillen får i sig lite mat och kan sova lite. Lite sömn hade inte jag haft något emot heller.

Pay it forward

Vi har turen att vara omgivna av vänliga och generösa människor och det har visat sig extra mycket i samband med att vi fick våra barn. Vi har fått/fått låna massor med kläder och saker till barnen av familj och vänner, men även kollegor och bekanta. Ett babyskydd har gått flera varv i bekantskapskretsen, gravid- och amningskläder lånas ut i flera omgångar, en kollega och jag (som "turats om" att vara föräldralediga) har "bytlånat" barnkläder.
Förra veckan, när maken nämnde något om bilbarnsstolsdjungel på jobbet, fick vi en fin begagnad bilbarnstol av en av hans kollegor. Häromdagen kom en dagismamma och gav mig en påse barnmat till lille N. Hon hade några burkar över sedan deras minsta gått över på vanlig mat (några = 22 burkar!).

Det är väl för härligt och något jag är väldigt tacksam över. Sakerna används ju så kort tid och det är ju också toppen ur miljösynpunkt med "flerbarnsanvändning" på det här sättet.

Vi försöker återgälda vänligheten. Det blir kanske inte precis till samma person, men förhoppningsvis till någon annan "behövande" i och i ett slags större sammanhang av vänlighet.
Häromdagen fick en kollega en påse med några av lilla T:s mer flickiga saker, som lille N inte kommer att använda, till sin lilla tjej. I helgen träffade vi familjen C och då lämnade jag vidare mina amningstoppar (de är väl ute på femte svängen nu) och lämnade tillbaka ett babygym som vi fått låna av dem. Jag fick i min tur tillbaka två påsar mammakläder (som varit runt 6-7 gånger). Ett par från förra föräldragruppen har fått tvillingar och behövde en extra babysitter, så de fick vår gamla som vi i vår tur fick av min f.d. chef. Mycket av det vi fick av familjen S i vintras står och väntar på återlämning, då det snart (och lite oväntat) kommer en liten kusin till deras barn.

Ja, ni förstår hur det fungerar. I like! Och snart har vi lite bättre plats i vindsförrådet också :)

Aj!

Lille N:s två små tänder i underkäken är nu inte bara igenom utan sticker upp en bit och kan bitas riktigt bra - till exempel i mammas näsa!

(storasyrran fick inte sina första förrän vid nästan nio månader)

Lite taggig

Här blir det inget bloggat. Har känt mig lite ilsken och taggig hela dagen idag. Tackochgodnatt.

Rosa oktober

Idag skulle man visst klä sig i rosa till stöd för bröstcancerforskningen. I min garderob lyser färgen rosa med sin frånvaro, men jag hade det här på läpparna i alla fall ;)

Hur är du som läsare?

På *Malins bokblogg* hittade jag den här enkäten (mina svar i fetstil):

snabb/långsam
läser alla ord/skummar en del
gillar långa beskrivningar/hoppar över det som inte för historien framåt - i alla fall om de är välskrivna
kommer ihåg detaljer/kommer ihåg i stora drag
undviker tjocka böcker/läser gärna tegelstenar
tycker om tunna böcker/tycker att tunna böcker ofta saknar något
idealboken är på mindre än 400 sidor/idealboken är på mer än 400 sidor
tjuvkikar på slutet/läser aldrig slutet förrän boken är just slut
väljer efter omslag/skiter fullständigt i ytan
läser baksidetexter/undviker baksidetexter
väljer boken efter rekommendation/vill helst välja själv – båda
rekommenderar ofta böcker till andra/rekommenderar sällan böcker
hör det jag läser i huvudet/hör aldrig det jag läser
gillar ljudböcker/gillar inte ljudböcker
läser främst böcker i en genre/gillar att variera min läsning
läser alltid på svenska/läser på flera språk – ja, på engelska då.
är bra på att komma ihåg böcker jag läst/glömmer lätt bort både titlar och författare
skriver upp det jag läser/skriver inte upp det jag läser
läser varje dag/läser mer sällan
tycker att läsning är avslappnande/tycker att läsning är ansträngande

Hur är du som läsare?

Städa badrumsskåp

Med anledning av besöket på jobbet igår försökte jag snygga upp mig lite. Aningens smink kändes rätt (för att dölja de svarta ringarna under ögonen åtminstone). När jag står där och plocker bland sminksakerna kommer jag att tänka på att jag har läst att man ska byta ut sina sminkprodukter var tredje månad. Är det någon som gör det? Jag lovar att jag har puderögonskuggor i skåpet som säkert har 15 år på nacken. Det enda som jag byter/köper nytt av relativt ofta är mascara och täckstift/kräm (det är förstås det enda sminket jag använder något så när regelbundet också). Penslarna försöker jag tvätta lite då och då, men det blir kanske max 3 gånger om året. Även om man använder ögonskugga varje dag så räcker väl en burk ganska länge.
Hur gör ni? Hamstrar eller slänger?

Han är normal (och orange)

Ja, nu är det bevisat. Som de flesta andra bebisar jag vet, tycker lille N bäst om spaghetti och köttfärssås.
På burk.
Mammas egna är blä.
Han är alltså normal.
Och har antagit den lätt orange tonen kring munnen som all tomatbaserad barnmat på burk lämnar efter sig.

Kollade läget på jobbet

Igår var jag inne på jobbet och kollade läget lite. Förlaget flyttade under sommaren och jag har inte sett de nya lokalerna tidigare. När jag börjar igen efter nyår ska jag sitta i kontorslandskap istället för eget rum. Jag har varit lite orolig, men kollegorna verkar väldigt nöjda. De gemensamma lokalerna såg fräscha och välkomnande ut. Det kan nog bli bra.

Jag och föräldralediga kollegan M passade på att hälsa på tillsammans och vi hade våra två små med oss. De blev självklart beundrade, vi fick fika och en trevlig pratstund.

För att vi skulle få plats i bilen fick lille N premiäråka i sulkyn. Så skönt det kommer att bli när vi kan byta till den istället för vårt åbäke till kombivagn. Men ännu är det för tidigt att sitta framåtvänd och i vinter är det mer ombonat i sittvagnen. Om det blir snö och slask är ju också den stora vagnens "vägegenskaper" oslagbara.

Frost

Det skrapas rutor idag. Gräsmattan är vit av frost. Vintern är på ingång.

Grattis!

Idag fick jag höra att min kollega C tidigare i veckan blev mamma till en liten pojke. Roliga nyheter. Stort grattis!

Mamman i familjen har ...

... lagt undan alla kläder med amningslucka.
... insett behovet av att uppdatera garderoben (och investera i bekvämare underkläder).
... börjat sova på mage igen.
... fortfarande fläckar på alla kläder (men nu är det inte bebiskräks, utan annat matkladd. Speciellt majsbågar. Och snor!)
... forfarande 2-3 matningspass per natt (men nu kan ju maken tack och lov avlasta lite på helgen).
... tagit tröttheten till ett helt nytt stadie.
... inte sett boxarna med Mad Men jag fick låna som amningsunderhållning än.
... börjat få lite "tillbaka till jobbet"-panik (hösten känns plötsligt väldigt kort).

Bokberoende?

Hos Bokfavoriter hittade jag ett test:

Det finns ett missbruk som det ofta hymlas med. Det finns många som är beroende fast de inte vet det. Ett missbruk som kan kosta mer än bara pengar, oftast handlar det om tid.Här följer ett litet test för att se hur bokberoende du är.

1. Har du någon gång köpt en bok du egentligen inte har råd med?
Nej.
2. Har du någonsin ljugit om hur mycket du har läst?
Nej.
3. Händer det att du tänker på den bok du läser när du är på jobbet, i skolan eller liknande?
Jätteofta!
4. Efter att du läst klart en bok känner att du snabbt måste hitta nästa bok att läsa?
Absolut!
5. Hade du efter att ha läst klart ett kapitel en längtan att återvända och läsa mer?
Inte så ofta. Vill hellre läsa vidare. Däremot kan jag sakna en bok och "längta tillbaka" när jag läst ut den.
6. Läser du ofta långt in på nätterna?
Ofta!
7. Läser du någonsin längre än planerat?
Japp.
8. Har du någonsin läst för att fly från oro eller problem?
Ja, det är härligt att fly in en fantasivärld ibland.
9. Får gräl, besvikelser eller frustration dig att vilja gå och läsa?
Ja.
10. Har du någonsin en önskan att fira framgång med några timmars läsande?
Absolut. Bästa belöningen.

Har du fler en 8 st JA så är du mycket bokberoende.

Jag hade åtta precis. Då är jag nog bara lite beroende ;)

Yttersta offret

Jag fick låna sista delen av Vampire Academy (Richelle Mead) av syrran och väntade inte länge med att kasta mig över den för att få veta hur det skulle gå.
I Yttersta offret har huvudpersonen Rose blivit fängslad, misstänkt för att ha mördat moroivampyrernas drottning. Hennes pojkvän Adrian och hennes bästa vän Lissa gör allt för att vinna tid och hitta bevis för vem som är den verkligen mördaren. Hennes förre pojkvän Dimitri tog avstånd ifrån henne när han blev räddad från strigoivampyrerna, men nu finns han vid hennes sida igen. Efter drottningens död utbryter en maktkamp vid hovet och vännerna befinner sig mitt i den.

Ja, upplösningen är spännande så klart. Förvecklingar, missförstånd, dolda släktband - en del saker förutsägbara, en del inte. Jag gillade hela den här ungdomsserien. Karaktärskombinationen med dhampirer-moroi-strigoi är smart. Kärlekshistorierna är mer verklighetstrogna än i t.ex. Twilight och det är driv i läsningen hela tiden.

Om man gillar vampyrböcker så bör man läsa!

Provsmakar: Snötäckta bilar

För ett tag sedan provade jag en nyhet från Ahlgrens bilar, men jag ville inte blogga dem då för att inte avslöja mig för mycket för min hemliga bokvän.

Tänk er Ahlgrens bilar möter punchpralin, så blir det sådant här godis på ett ungefär. De som bara är chokladtäckta är snäppet godare. Detta blir lite knastrigt. Och som alltid - originalet är bäst.

(bild lånad från webben)

Hur tänkte jag?

Sitter här och läser bloggar. Kommenterar lite här och där. På ganska många bloggar måste man skriva in sitt namn och bloggadress varje gång man kommenterar.

Det verkar speciellt gälla Blogger och det känns lite fånigt eftersom jag själv använder det bloggverktyget och har en användare. Men, men ...

Det är då man börjar fundera över sitt eget bloggnamn. Hur tänkte jag egentligen när jag skaffade ett sådant långt bloggnamn! Och så är så lätt att krånga till ...

Västnamländska
Västmamländska
Västmanländksa
Västmanmändska

Nu är det jul igen ...

Första skyltningen med julsaker - check!

(eller andra om man räknar lussebullarna jag såg för ett tag sedan).

Jag såg det alldeles nyss. På Lidl.

(Jag vill förtydliga att jag inte köpte något, bara noterade. Men jag har hört rykten om att det finns julmust i butik och det är jag förstås lite sugen på).

Hemmamåndag

Studiedag på förskolan. Pigg treåring. Trött och lite snuvig mamma. Snorig bebis som håller på att få tänder. Ja, men vi pysslar väl ihop en prinsesskrona då (och en sjörövarlapp för balansens skull).

Ingen skogsmulle precis (eller?)

De som känner mig är månne förvånade över hur mycket tid jag tillbringar i skogen nuförtiden.
Jag har väl inte rykte om mig att vara någon skogsmulle precis.
Men det är ju en bra sak att göra.
Speciellt med barn.
Och jag har väl aldrig sagt att jag inte gillar natur.
Jag gillar bara inte speciellt mycket att sova ute i naturen.
Får jag bara sova varmt och torrt (och gärna på ett ställe där det finns dusch och toalett) så är jag väldigt mycket för att vara ute i naturen.
Ja, så länge det inte är snö förstås.
Då är det bäst att stanna inne.
Eller kanske gå en liten promenad i knarrande snö för att sedan kunna gå in och njuta av varm choklad och bok (gärna en brasa också).

Någon som kanske blir en skogsmulle är lilla T. Just nu är hon bara ett Skogsknytt. Idag startade Knytte-träffen vid naturrummet i Skrylle. Det är ett bra ställe att åka på utflykt till. Där finns roliga trädjur att titta på (de stora kan man även rida på), "gissa djurbajs"-luckor och en mullvadsgång att krypa i. Gillar man skog kan man ju ta sig en runda i den också. Annars brukar de tända en brasa inne i resturangen så här års ;)

Skog i regn

Idag var alla trötta. Somliga även förkylda och lite hängiga. Städdag i bostadsrättsföreningen (som man inte kan smita ifrån när maken är t.f. ordförande, men jag och lille N klarade oss undan genom att fixa fikat). På eftermiddagen behövde vi ta oss ut ur lägenhetern. En 3-åring behövde springa av sig. Vännerna ville ses. Vi ville inte dela med oss för mycket av våra baciller. Men även en regning och gråtrist dag kan man göra en liten skogsutflykt och fika.



Nu är det verkligen höst. Jag hade behövt vantar idag. Inne är det också kallt. Vi slår på elementen. Nu vill man kura i soffan, tända ljus, dricka te.

På önskelistan

Jag förstår inte hur jag har kunnat missa de här fina boksmyckena från Etsy. Tack Flickan & böckerna för tipset.



Jag är ganska svag för det här manatee-halsbandet också.

Jag vann!

Jag vann veckans bukett hos den lokala mataffären. Titta så fin!

Huvudfotingen

Vem det föreställer? Lille N såklart!

Det där med nyttigheterna ...

Det blir inte alltid som man tänkt sig (eller hoppats).

Vissa dagar måste man helt enklet få äta choklad.

Tranströmer

Så fick han det ändå till sist. Grattis, grattis. Men det är ju ändå roligare när en romanförfattare får Nobelpriset.

Vår 3-åring har ...

... ritat sin första huvudfoting.
... en i det närmaste omättlig aptit på film (jag klarar mig inte utan film!).
... världens finaste lillebror som hon kramar och pussar hela tiden (men ibland är det svårt att krama lagom hårt).
... bråttom att bli stor (snart börjar jag skolan), men tycker också om att leka att hon är en bebis.
... börjat bli intresserad av prinsessor och vill helst bara klä sig i klänning.
... blivit lika förtjust i choklad som sin mamma (men får inte äta det lika ofta).
... en väldigt bestämd vilja och humör, men har också nära till skratt och bus.
... börjat leka (ännu mer) roll-lekar. ("mamma, pappa, barn", doktor, födelsedag och resa till exempel).
... uppmärksammat skillnaden mellan barn och vuxna (mamma, du har ludd på snippan).
... nästan inte tid att äta.
... väldigt bra minne och kan återberätta händelser och långa historier.
... fått upp en väldig fart på sin balanscykel.

Allrakäraste unge!

På schemat idag

- lämna lilla T på förskolan.
- handla.
- röja i köket.
- dricka kaffe och läsa bloggar.
- tvätta lite (som alltid), bädda och småplocka i röran (som alltid).
- plocka ner bebiskläder i stl. 74 från vinden (samt plocka undan/skickade vidare stl. 68 och 98).
- laga några omgångar bebismat och frysa in.
- förbereda kvällsmaten.
- hämta lilla T på förskolan.
- gå till "lilla affären" och handla någon juice eller något sånt (lilla T:s önskemål).

Något mellanmål i parken blir det nog inte idag, det är bara ruggigt och blåsigt. Vi får se vad vi hittar på här hemma i eftermiddag. Ikväll ska jag ta mig till Malmö och bokcirkla lite.

Punkt 1-4 är redan avklarade. Lille N somnat i min famn, så jag tror jag klämmer in en punkt 4b:

- sitta kvar i soffan med sovande mysbebis och läsa i min bok.

Synd bara att det inte kan komma förbi någon och fylla på i min kaffemugg ...

Tomater är godis?

Säg inget åt mina barn, men jag har aldrig gått på det där med att frukt är godis. Frukt är jättegott - det är det ingen tvekan om - men det är inte godis.

Nu försöker de slå i oss att tomater är smågodis också! Nåja, eftersom jag har tänkt mig ett nyttigare* liv framöver, så är det väl värt ett försök ...

*måste förtydliga här att jag inte avser att leva nyttigt, det är liksom mot min natur ;) Nyckelordet här är nyttigare - något som inte borde vara så svårt i mitt fall ...

Vår sexmånaders bebis har ...

... lärt sig sitta riktigt stadigt.
... bytt upp sig från liggvagn till sittvagn.
... slutat amma och äter "riktig" mat, gröt och välling.
... två små tänder på gång.
... världens bästa storasyster som underhållning. Ingen kan få honom att skratta lika mycket som lilla T.

Dessutom gör han ïbland något som liknar krypförsök. Det händer att han sover över "mitt-i-natten"-maten. Han har också utvecklat språk- och ljudförrådet och rabblar långa haranger och testar olika skrik.

Väldigt go' och glad är han också, precis som tidigare :)

Måndagsmuffins

Ett favorithus

Ett av de vackraste husen i Lund. Ännu mer så på hösten.

The Hunger Games

Ibland får böcker väldigt mycket uppmärksamhet och då är det ofta man (jag) blir lite besviken när man (jag) läser dem (var det inte mer än så ...). The Hunger Games (Hungerspelen) av Suzanne Collins levde dock verkligen upp till förväntningarna. And then some!

Oj, så spännande! Första och andra boken kunde jag knappt lägga ifrån mig. Tredje och avslutande boken gick det lite långsammare med. Kanske för att det inte var riktigt lika stark som de första två. Kanske för att jag var extremtrött just då. Hursomhelst - en serie väl värd att läsa! Och att stoppa i händerna på läshungriga ungdomar. Ja, för det är trots allt en ungdomsbok. Snart kommer böckerna som film också.

Handlingen? Det är lite svårt att beskriva utan att avslöja för mycket. Böckerna utspelas i en dystopisk framtid där det som är kvar av Nordamerika efter en rad krig och naturkatastrofer har bildat landet Panem. Tolv distrikt styrs med järnhand från huvudstaden. Ett trettonde distrikt fanns, men ett uppror där stoppades genom att hela distriktet utplånades. För att människorna i distrikten ska hållas i schack måste de varje år skicka en pojke och en flicka för att tävla i Hungerspelen. När Katniss Everdeens syster blir lottad att tävla anmäler hon sig frivillig att ta systerns plats. Alla 24 tävlande släpps in på en stor arena - en konstgjord värld - där vad som helst kan hända. Allt direktsänds dygnet runt så att innevånarna i distrikten kan följa det på TV. Inga regler finns. Vinnaren är den som överlever!

Det är våldsamt, det är blodigt, det är sorgligt, det är känslosamt, det är spännande och väldigt, väldigt bra!