lördag 31 december 2011
fredag 30 december 2011
Inte ensam
Maken åkte iväg för att fixa bubbel och handla mat till nyår. Det var väldigt länge sedan nu. Det är nog en och annan som är ute i samma ärende.
En saga
Det var en gång tre väninnor. En bodde i Stockholm. En bodde i Skåne. En bodde mittemellan.
De tre väninnorna kunde inte ses så ofta. Två av tre hade små barn. Minst en av tre jobbade alldeles för mycket. När en åkte hem, åkte en annan bort. Och den tredje var tvungen att stanna hemma.
Men så hände det sig en jul att en av de tre bestämde sig för att åka västerut istället för österut. Den andra åkte norrut lite senare än det först var tänkt. Den tredje kunde sluta jobbet lite tidigare.
Och så kunde de tre väninnorna sammanstråla just där mittemellan under ett par timmar. För att prata, äta, byta julklappar och beundra barnen. En mysig liten stund i juletid. Sedan fortsatte var och en med sitt.
Snipp, snapp, snut - så var sagan slut!
De tre väninnorna kunde inte ses så ofta. Två av tre hade små barn. Minst en av tre jobbade alldeles för mycket. När en åkte hem, åkte en annan bort. Och den tredje var tvungen att stanna hemma.
Men så hände det sig en jul att en av de tre bestämde sig för att åka västerut istället för österut. Den andra åkte norrut lite senare än det först var tänkt. Den tredje kunde sluta jobbet lite tidigare.
Och så kunde de tre väninnorna sammanstråla just där mittemellan under ett par timmar. För att prata, äta, byta julklappar och beundra barnen. En mysig liten stund i juletid. Sedan fortsatte var och en med sitt.
Snipp, snapp, snut - så var sagan slut!
Snällt tänkt
Men många måste gilla DV för den blev utsedd till årets tidskrift 2011.
torsdag 29 december 2011
Nu är glada julen slut, slut, slut ...
Julegranen får dock stå kvar ett par dagar till - även om den barrar stora drivor bara man nyser i samma rum ;) Men nu är i alla fall julfirandet slut för i år och vi pustar ut i soffan efter att ha röjt i köket efter efterskottsjulfirande med makens familj.
Julen har varit både god, glad och trivsam :)
Den har tyvärr också varit snuvig, hostig och febrig :(
Blogginlägg har kommit och gått i huvudet utan att fastna här på bloggen. Kanske dyker några av dem upp ändå. I slumpmässig ordning. Det borde också uppdateras lite på den där bokbloggen.
Så laddar vi om för nyårskalas.
God fortsättning!
Julen har varit både god, glad och trivsam :)
Den har tyvärr också varit snuvig, hostig och febrig :(
Blogginlägg har kommit och gått i huvudet utan att fastna här på bloggen. Kanske dyker några av dem upp ändå. I slumpmässig ordning. Det borde också uppdateras lite på den där bokbloggen.
Så laddar vi om för nyårskalas.
God fortsättning!
onsdag 28 december 2011
Nåt ska de ju äta
- Mamma, vi är två prinsessor.
- Är vi? Två prinsessor ute på promenad?
- Ja, två prinsessor på promenad för att hämta pizza.
- Tror du att prinsessor äter pizza då?
- Ja, mamma för jag tyckte att jag såg i Törnrosa-filmen att hon åt pizza.
- Säger du det? Det har nog jag missat.
- Ja, men mamma, nåt ska de ju äta.
- Är vi? Två prinsessor ute på promenad?
- Ja, två prinsessor på promenad för att hämta pizza.
- Tror du att prinsessor äter pizza då?
- Ja, mamma för jag tyckte att jag såg i Törnrosa-filmen att hon åt pizza.
- Säger du det? Det har nog jag missat.
- Ja, men mamma, nåt ska de ju äta.
:-D
tisdag 27 december 2011
27:e
Den 27:e i varje månad är en bra dag för då finns det alltid något att fira. Den 27:e den här månaden (idag alltså) firar vi en finfin "treåetthalvtåring" och en toppenmysig niomånaders.
måndag 26 december 2011
lördag 24 december 2011
fredag 23 december 2011
torsdag 22 december 2011
Det blir inte alltid som man tänkt sig
Jag hade en så bra plan för gårdagen, men det blev inte alls som jag hade tänkt. Istället för familjemys när maken kom hem efter sista jobbdagen före jul (skinkmacka, julgodis, tomtebloss, kanske tjuvöppna någon julklapp ...) och stressfri packning när barnen somnat blev det en stunds sängläge för mig när maken kom hem och kunde ta barnen. Jag vet inte var det var för någon skum yrsel som drabbade mig, men jobbigt var det. Inget familjemys utan vanlig nattning. Ingen stressfri packning. Men en sen skinkmacka blev det i alla fall.
Vår plan var ändå att åka norröver först efter lunch med ett stopp hos väninnan utanför Jönköping som inte skulle komma hem från jobbet förrän sen eftermiddag. Nu blev det inte avfärd efter tidig lunch, utan först efter en sen lunch innan vi fick styr på allt. Egentligen ingen fara på taket det heller annat än att vi inte kommer att landa i Metropolen förrän mitt i natten och att barnens kusin tyckte det var tråkigt att lilla T inte var på plats för lek redan idag.
Vår plan var ändå att åka norröver först efter lunch med ett stopp hos väninnan utanför Jönköping som inte skulle komma hem från jobbet förrän sen eftermiddag. Nu blev det inte avfärd efter tidig lunch, utan först efter en sen lunch innan vi fick styr på allt. Egentligen ingen fara på taket det heller annat än att vi inte kommer att landa i Metropolen förrän mitt i natten och att barnens kusin tyckte det var tråkigt att lilla T inte var på plats för lek redan idag.
Slutspurt på mammahängandet
Tyvärr har det inte blivit så mycket mammahäng med andra föräldralediga (eller med de som är lediga på dagtid av andra anledningar) som jag hade hoppats den här hösten (alla "sjukor" ni vet). Snart är det dags för jobballvaret igen och dåligt med tid för häng, så denna vecka försökte jag passa på.
En lunch med vännen L i tisdags var mysigt. Vi hamnade dock på ett inte alltför barnvänligt lunchställe ("gamla" café Finn för de som känner till stan) som inte lämpade sig för de som är så besvärliga att de vill värma en burk barnmat. Servitören meddelade att de inte hade någon microvågsugn (!), men att han skulle se om kocken kunde "tillaga" maten på något sätt. Det kunde han, men det tog förfärligt lång tid. Vi andra hann med både sallad, mat och börja på kaffet. De var absolut inte otrevliga på något sätt och vi höll lille N i schack med bröd (men han gjorde sitt bästa för att norpa potatis från våra tallrikar), så det löste sig.
I onsdags gick jag en efterlängtad förmiddagspromenad med en annan vän och vi fick prata av oss lite båda två. Jag är så glad att vi hann med det innan jul.
Nu är jag ju officiellt föräldraledig till årsskiftet, men maken jobbade sin sista dag igår och nu börjar alla helger, så jag tror att det var det sista mammahänget. Kanske det sista någonsin.
En lunch med vännen L i tisdags var mysigt. Vi hamnade dock på ett inte alltför barnvänligt lunchställe ("gamla" café Finn för de som känner till stan) som inte lämpade sig för de som är så besvärliga att de vill värma en burk barnmat. Servitören meddelade att de inte hade någon microvågsugn (!), men att han skulle se om kocken kunde "tillaga" maten på något sätt. Det kunde han, men det tog förfärligt lång tid. Vi andra hann med både sallad, mat och börja på kaffet. De var absolut inte otrevliga på något sätt och vi höll lille N i schack med bröd (men han gjorde sitt bästa för att norpa potatis från våra tallrikar), så det löste sig.
I onsdags gick jag en efterlängtad förmiddagspromenad med en annan vän och vi fick prata av oss lite båda två. Jag är så glad att vi hann med det innan jul.
Nu är jag ju officiellt föräldraledig till årsskiftet, men maken jobbade sin sista dag igår och nu börjar alla helger, så jag tror att det var det sista mammahänget. Kanske det sista någonsin.
onsdag 21 december 2011
Pysselavund
Jag älskar att pyssla julkort, men i år räckte inte tiden eller energin till. Det blev fotokort på barnen till släkten och e-posthälsningar till vännerna. Jag får nöja mig med att avundsjukt betrakta andras finpysslade julkort.
tisdag 20 december 2011
Identitetskris?
Lilla T har många smeknamn på lille N. Inget av dem har något som helst att göra med hans riktiga namn.
Det började med Fiffi redan när han låg i magen.
Sedan blev det Kutti.
Efter det kallade hon honom Fläcka.
Nu kallar hon honom Ylva nästa hela tiden. Om jag säger N så säger hon "- Men mamma, har du glömt att vår bebis heter Ylva."
Ja, när han inte heter Törnrosa förstås.
Det började med Fiffi redan när han låg i magen.
Sedan blev det Kutti.
Efter det kallade hon honom Fläcka.
Nu kallar hon honom Ylva nästa hela tiden. Om jag säger N så säger hon "- Men mamma, har du glömt att vår bebis heter Ylva."
Ja, när han inte heter Törnrosa förstås.
måndag 19 december 2011
Idag fnissar jag åt ...
... dottern som sitter i badkaret och sjunger "awola bopulaaa".
(läses: I will be popular)
(läses: I will be popular)
söndag 18 december 2011
Julpaniken något stillad
Efter lite listskrivning, nätshopping och en snabb sväng på stan i torsdags (bloggerskan) och lördags (maken) tror vi att julen är någotsånär under kontroll.
Julgranen bars hem och pyntades i helgen. Jag har fått inse att det varken är nödvändigt eller realistiskt med mer julbakning - i alla fall inte innan jul ;)
Paket är inslagna. I morgon åker lille N och jag en (förhoppningsvis) snabbt sväng till IKEA och efter det är resten av julklapparna klara. Blomvakt är fixad. De julkort som ska gå med post är skickade. Tvätthögen börjar sakta omvandlas till "packhög".
Gott så.
Julgranen bars hem och pyntades i helgen. Jag har fått inse att det varken är nödvändigt eller realistiskt med mer julbakning - i alla fall inte innan jul ;)
Paket är inslagna. I morgon åker lille N och jag en (förhoppningsvis) snabbt sväng till IKEA och efter det är resten av julklapparna klara. Blomvakt är fixad. De julkort som ska gå med post är skickade. Tvätthögen börjar sakta omvandlas till "packhög".
Gott så.
Biblioteksmarodör
Lille N har kommit på att det är kul att riva ut böcker ur bokhyllan. En hel hylla med böcker på bokstaven B gick i golvet idag. Han har valt lämplig läsning för säsongen ;)
Snö i Skåne
Jo, visst har det kommit snö i Skåne. Lilla T och hennes pappa fick ihop till en snögubbe i alla fall. Beprövat recept med ny tvist
Så här års brukar jag baka pepparkaksbiscotti. Lilla T hjälper gärna till. Denna gång blev det inte helt enligt receptet ...
Äggen ska tillsättas under vispning (i matberedaren). Lilla T är verkligen jättebra på att knäcka ägg utan att få med skal i smeten, men denna gång borde nog inte hennes mamma ha låtit henne tillsätta dem under vispning. För lillskruttan råkade tappa hela det sista ägget i smeten. Under vispning. Snabbt stoppade vi mixern och jag försökte fiska upp så mycket skal som möjligt. Vi hoppas att resten inte märks så mycket bland den hackade mandeln, men kan hända är pepparksbiscottin lite extra knaprig i år ;)
(Receptet är för övrigt riktigt bra. Minus äggskalen.)
Äggen ska tillsättas under vispning (i matberedaren). Lilla T är verkligen jättebra på att knäcka ägg utan att få med skal i smeten, men denna gång borde nog inte hennes mamma ha låtit henne tillsätta dem under vispning. För lillskruttan råkade tappa hela det sista ägget i smeten. Under vispning. Snabbt stoppade vi mixern och jag försökte fiska upp så mycket skal som möjligt. Vi hoppas att resten inte märks så mycket bland den hackade mandeln, men kan hända är pepparksbiscottin lite extra knaprig i år ;)
(Receptet är för övrigt riktigt bra. Minus äggskalen.)
lördag 17 december 2011
fredag 16 december 2011
Det kom ett brev ...
(jag tror jag sagt det förut, men bloggvärlden är fantastisk)
En dag
En sådan där glad då man är både glad och ledsen.
Glad för att vännen har fått nytt jobb.
Glad över omtanken från en bloggvän.
Ledsen för en familjs skull. En familj som har en tuff dag idag.
Glad för att vännen har fått nytt jobb.
Glad över omtanken från en bloggvän.
Ledsen för en familjs skull. En familj som har en tuff dag idag.
torsdag 15 december 2011
Jobbupptakt och julklappar
Idag var jag inne på kontoret och fick överlämning inför jobbstart i januari. Kollegan J och jag har gått om varandra i föräldraledighet flera gånger redan (två barn var) och nu passade vi på innan hon går hem för tredje gången. Det är mycket på gång och en del förändringar. Det var inte utan att jag kände mig lite matt när jag gick därifrån. Men det ska väl gå bra det också.
Efteråt tog jag mig en sväng på stan för att uträtta några ärenden och skaffa julklappar. I ärlighetens namn blev det nog mest julklappar åt mig själv, men jag har å andra sidan varit väldigt snäll i år ;)
Jag känner mig mycket nöjd med att jag äntligen har hittat ett par stövlar. Det blev ett par fina från El Naturalista.
 |
| bild lånad från webben |
Efteråt tog jag mig en sväng på stan för att uträtta några ärenden och skaffa julklappar. I ärlighetens namn blev det nog mest julklappar åt mig själv, men jag har å andra sidan varit väldigt snäll i år ;)
Jag känner mig mycket nöjd med att jag äntligen har hittat ett par stövlar. Det blev ett par fina från El Naturalista.
Office Girl
Kvistar in på kontoret en sväng idag. Det sägs ju att jag ska börja jobba snart och då kanske det är bra att veta vad man ska göra ;)
onsdag 14 december 2011
Något litet
Idag har jag slagit in de första julklapparna. Men inte till familj eller vänner utan till några som behöver dem bättre. Precis som förra året samarbetar hotell Clarion i Malmö med Frälsningsarmén i projektet "tomma granen". Under granen kan den som vill lämna inslagna leksaker (nya eller begagnade i fint skick) och annat som passar i julklapp åt barn som kanske inte annars skulle få någon. Vi hade precis tvättat och lagt undan en del babyleksaker och jag har också lite bokklubbsaker på lager som fick bli paket. I går pratade jag med lilla T om att inte alla barn har det så bra och att de finns de som inte får några julklappar. Vi försökte sedan hitta några saker i hennes rum som kanske kunde komma till bättre nytta i något annat hem. Det var ganska skönt att inse att vår dotter inte ha sådana enorma mängder leksaker egentligen, men det finns ju alltid något man kan avstå. Jag föreslog två mjukisdjur som hon aldrig leker med (eller ens tittar åt), men helt plötsligt var det just dem hon "precis hade tänkt leka med". Det hjälpte inte ens att berätta att hennes kompis Pyret också skulle välja någon leksak att ge bort. Det är svårt det där. Hon är ju bara tre år trots allt.
Har ni vägarna förbi Malmö? Granen finns kvar till den 23 december. Klapparna ska vara inslagna och märkta med lämplig ålder.
tisdag 13 december 2011
Julröd burk
 |
| bild lånad från webben |
Funderar på en liten julklapp åt mig själv. De här burkarna är så söta!
Amaryllis
Min favoritjulblomma alla kategorier är amaryllis. Helst vit. Eller djupt röd. Efter att ha stått undangömda på tillväxt stoppade jag ner två amaryllislökar i detta arrangemang. Även denna gång enligt "man tager vad man haver"-principen. Röda pinnar från en buske jag går förbi varje dag (men aldrig kommer ihåg vad den heter), små kottar, en liten överblommad krukväxt (höstglöd tror jag) och så återanvände jag dekorationerna från adventsgruppen (den stora mossbollen är själva hyacintlöken) och zinkblomma (som köpte jag här för några år sedan). Nu står den på vårt köksbord och gör mig glad.
måndag 12 december 2011
Julpanik
I går kväll fick maken och jag officiellt lite julpanik. Inte nog med att vi inte har skrivit julkort eller skaffat julklappar. Vi har inte ens tänkt på att skriva julkort och vad vi ska ge bort i julklapp. Allt sådant har försvunnit bort i någon slags dimma. Ja, eller i snor ...
Vinterkrans
Höstkransen blev vinterkrans. Det mesta materialet hittade jag även denna gång på barnvagnspromenaden. Taklöken är från ICA.söndag 11 december 2011
Det gjorde du väl inte, svärmor?
Lille N:s har ett sådant där uppblåsbart skötbordsunderlägg från IKEA ni vet. Häromdagen upptäckte jag att den ena "sidan" var helt platt. Jag försökte blåsa upp den igen, men det läckte genom något som var misstänkt likt ett bithål. Jag frågade lilla T vad som hade hänt med skötbordsunderlägget.
- "Det var farmor som bet i det så att det gick sönder", fick jag som svar.
Nu vill man ju gärna tro på sitt barn men, trots att jag inte hade andra bevis än att en treåring är precis lagom lång för att nå upp till bänken, var det ganska svårt att tro på det.
För det var väl inte du som gjorde det, svärmor? ;)
- "Det var farmor som bet i det så att det gick sönder", fick jag som svar.
Nu vill man ju gärna tro på sitt barn men, trots att jag inte hade andra bevis än att en treåring är precis lagom lång för att nå upp till bänken, var det ganska svårt att tro på det.
För det var väl inte du som gjorde det, svärmor? ;)
Framåt eller bakåt?
Maken påstår att han sett lille N krypa några steg framåt.
Själv har jag bara sett hur han trycker sig bakåt och kommer allt längre ifrån den sak han egentligen försöker nå. Oftast så slutar det med att han sitter fast under en stol eller något annat. Eller att han står och gungar på händerna och fötterna (en teknik som han storasyster också försökte sig på utan större framgång) för att sedan landa pladask på magen.
Men om maken har sagt det så är det väl så. Bra jobbat, lille N!
Själv har jag bara sett hur han trycker sig bakåt och kommer allt längre ifrån den sak han egentligen försöker nå. Oftast så slutar det med att han sitter fast under en stol eller något annat. Eller att han står och gungar på händerna och fötterna (en teknik som han storasyster också försökte sig på utan större framgång) för att sedan landa pladask på magen.
Men om maken har sagt det så är det väl så. Bra jobbat, lille N!
Tävlar
Jag har också sett att man kan få bra pris på biljetterna om man har Sydsvenskans stjärnkort.
lördag 10 december 2011
Istället för att följa med familjen på pepparkaksbak
Det där locket för örat som dök upp på julfesten visade sig vara en öroninflammation. Jag trodde knappt att man kunde få det i vuxen ålder, men det kan man tydligen. Ont gör det också!
Tur att det finns jouröppna vårdcentraler. Jag kom därifrån med Kåvepenin till örat och salva till ögonen (för nu har jag två vackert rödsprängda ögon - och det kan ju knappast skyllas på snapsen).
Någon medicin till min onda hals och ansträngda röst hade läkaren inte. Jag får väl bara hålla truten;)
 |
| Bild lånad från nätet |
Tur att det finns jouröppna vårdcentraler. Jag kom därifrån med Kåvepenin till örat och salva till ögonen (för nu har jag två vackert rödsprängda ögon - och det kan ju knappast skyllas på snapsen).
Någon medicin till min onda hals och ansträngda röst hade läkaren inte. Jag får väl bara hålla truten;)
Vad är väl en bal på slottet?
Ja, nu var det ju inte en bal jag var på utan en julfest, men ett slott var det.
Det var nära att jag hoppade över julfesten. När jag vaknade på fredagen var ena ögat helt igenklibbat och svullet av ögoninfektionen. Ingen vacker syn! När jag sedan försökte prata upptäckte jag att det inte var mycket bevänt med rösten heller.
Jag hade sett fram emot att få äta julbord med mina kollegor och att få vara med när en kollega avtackades efter 48 år i företaget. Dessutom hade jag skött nattingen ensam två dagar i rad när maken var på möte resp. julfest och tyckte att jag förtjänade en "ledig" kväll.
Jag försökte kurera mig bäst jag kunde och kände mig ändå ganska skaplig framåt kvällen. Ögat var fortfarande rött, men svullnaden hade gått ner lite och jag såg inte alltför hemsk ut. Jag snyggade till mig lite och blev upphämta av kollegan M som också är föräldraledig. Kollegorna hade åkt ut till slottet tidigare på dagen, men vi anslöt till middagen.
Hur var det då? Jo, det var väldigt trevligt (och fint). Avtackningen blev rolig och jag tror att den blivande pensionären uppskattade det mycket. Jag märkte snart att min röst inte bar särskilt bra och det blev värre och värre ju längre kvällen led, men det är ju svårt att låta bli att prata och sjunga med i sånger när man väl är på plats. En bit in på kvällen fick jag också lock för örat, så det var en ganska märklig upplevelse att försöka prata med whiskeystämma och lyssna när man är lomhörd ;)
Jag kände att jag nog inte gjorde julbordet riktigt rättvisa. Jag blev proppmätt efter bara lite sill och Jansson. Ett par små klunkar snaps och ett halvt glas öl räckte mer än väl på dryckesfronten.
Men vi höll ut - både jag och kollegan M:s 6-månaders bebis - tills middagen var slut.
Det var nära att jag hoppade över julfesten. När jag vaknade på fredagen var ena ögat helt igenklibbat och svullet av ögoninfektionen. Ingen vacker syn! När jag sedan försökte prata upptäckte jag att det inte var mycket bevänt med rösten heller.
Jag hade sett fram emot att få äta julbord med mina kollegor och att få vara med när en kollega avtackades efter 48 år i företaget. Dessutom hade jag skött nattingen ensam två dagar i rad när maken var på möte resp. julfest och tyckte att jag förtjänade en "ledig" kväll.
Jag försökte kurera mig bäst jag kunde och kände mig ändå ganska skaplig framåt kvällen. Ögat var fortfarande rött, men svullnaden hade gått ner lite och jag såg inte alltför hemsk ut. Jag snyggade till mig lite och blev upphämta av kollegan M som också är föräldraledig. Kollegorna hade åkt ut till slottet tidigare på dagen, men vi anslöt till middagen.
Hur var det då? Jo, det var väldigt trevligt (och fint). Avtackningen blev rolig och jag tror att den blivande pensionären uppskattade det mycket. Jag märkte snart att min röst inte bar särskilt bra och det blev värre och värre ju längre kvällen led, men det är ju svårt att låta bli att prata och sjunga med i sånger när man väl är på plats. En bit in på kvällen fick jag också lock för örat, så det var en ganska märklig upplevelse att försöka prata med whiskeystämma och lyssna när man är lomhörd ;)
Jag kände att jag nog inte gjorde julbordet riktigt rättvisa. Jag blev proppmätt efter bara lite sill och Jansson. Ett par små klunkar snaps och ett halvt glas öl räckte mer än väl på dryckesfronten.
Men vi höll ut - både jag och kollegan M:s 6-månaders bebis - tills middagen var slut.
fredag 9 december 2011
8-månaderskontroll
Jag tänkte så klart blogga om 8-månaderskontrollen direkt efter vi hade varit där, men det blev inte av. Jag satte upp det på min "kom ihåg"-lista och jag förstår att ni nu brinner av nyfikenhet ;)
Då kan jag meddela att vår store lille kille numera har spräckt 10-kilosstrecken (10 550g) och är 73 cm lång. Den lille tjockisen spräcker också nästan kläderna i stl. 74, så vi fick ta fram lådan med stl. 80. Men inte ens de räcker till ibland. Det var rena turen att vi hittade den lilla träningsoverallen i storlek 1 år, som lille N fick i present när han föddes, innan den blev för liten.
BOEL-testet (blicken orienterar efter ljudet) klarade han också galant. Sitter gör han ju sedan länge, jollrar nyanserat, tittar efter saker som trillar och kan flytta en sak från en hand till den andra. Check på samtliga punkter :)
Numera har han fyra tänder och dem använder han flitigt för att ge oss "lovebites". Vi är inte så förtjusta över just det. Tänder är ju annars bra för då kan man gnaga på äppelbitar och äta bebissmörgås.
Krypningen går det inte så värst mycker framåt men, förutom de eviga förkylningarna, så är lille N på det hela taget väldigt nöjd och glad.
Sötast just nu: han har precis lärt sig att vinka.
Update: På frågan "rullar han runt" fick jag svara "ja, alltså han har rullat runt. Någon gång ...". Men precis nyss såg jag honom rulla från rygg till mage och sedan sätta sig upp i sittande. Så han kan om han vill! ;)
Då kan jag meddela att vår store lille kille numera har spräckt 10-kilosstrecken (10 550g) och är 73 cm lång. Den lille tjockisen spräcker också nästan kläderna i stl. 74, så vi fick ta fram lådan med stl. 80. Men inte ens de räcker till ibland. Det var rena turen att vi hittade den lilla träningsoverallen i storlek 1 år, som lille N fick i present när han föddes, innan den blev för liten.
BOEL-testet (blicken orienterar efter ljudet) klarade han också galant. Sitter gör han ju sedan länge, jollrar nyanserat, tittar efter saker som trillar och kan flytta en sak från en hand till den andra. Check på samtliga punkter :)
Numera har han fyra tänder och dem använder han flitigt för att ge oss "lovebites". Vi är inte så förtjusta över just det. Tänder är ju annars bra för då kan man gnaga på äppelbitar och äta bebissmörgås.
Krypningen går det inte så värst mycker framåt men, förutom de eviga förkylningarna, så är lille N på det hela taget väldigt nöjd och glad.
Sötast just nu: han har precis lärt sig att vinka.
Update: På frågan "rullar han runt" fick jag svara "ja, alltså han har rullat runt. Någon gång ...". Men precis nyss såg jag honom rulla från rygg till mage och sedan sätta sig upp i sittande. Så han kan om han vill! ;)
torsdag 8 december 2011
Det var väl bara att vänta
Så har jag fått lille N:s ögoninflektion. Fy, vad det kliar och svider! Stackars lillkillen som haft det så här i tre dagar utan att kunna berätta om det.
onsdag 7 december 2011
Fem saker ni inte visste om mig
Jag har fått en utmaning av Anna of Sweden. Hon har listat fem saker vi inte visste om henne (men jag visste två av dem åtminstone) och utmanar andra att göra detsamma.
Det känns ju som att de som läser här vet det mesta redan och jag har nog vid några tillfällen tidigare listat liknade saker (men nu kan jag inte hitta de inläggen). Jag gör dock ett försöka att lista ytterligare fem saker ni (kanske) inte visste om mig:
Det känns ju som att de som läser här vet det mesta redan och jag har nog vid några tillfällen tidigare listat liknade saker (men nu kan jag inte hitta de inläggen). Jag gör dock ett försöka att lista ytterligare fem saker ni (kanske) inte visste om mig:
- Somnar inte lätt. Jag kan ligga i timmar och vrida mig innan jag lyckas. Ofta får jag gå upp en sväng och sedan försöka igen. Vissa nätter är jag mer ur än i sängen. (Den förlamande tröttheten kan alltså inte enbart skyllas på mina barn.)
- Jobbade på ett sjukhustvätteri i England i tre dagar. Låt mig säga som så - jag är glad att jag jobbade i den delen med den rena tvätten.
- Hette Josefin i flera dagar efter födseln. Mina föräldrar ändrade sig. Men först efter att min far drivit min mor till vansinne genom att sjunga "Det var en gång en flicka som hette Josefin. Josefin-fin-fin, Jose, Jose, Josefin. Den enda skatt hon ägde det var en symaskin. Symaskin, skin, skin, sy-ma-ma-ma-ma-maskin" om och om igen. Or so they say.
- Har inte gröna fingrar. Mitt blomsterintresse till trots, så skulle inga krukväxter överleva här hemma om det inte vore för maken. Jag känner inte heller någon överväldigande lust att odla blommor själv trots att man kanske skulle kunna tro det.
- Den där boken om "Variationer hos Rilke" som står i bokhyllan - den har jag faktiskt aldrig läst;)
Lussebullar
En sjukdag där barnet inte är särskilt sjukt blev en bra dag för lite julbak. Lilla T ville gärna baka lussebullar och jag hade handlat hem lite tidigare till just ett sådant bak. Jag är inte särskilt bra på att göra vetebröd och speciellt inte saffransbröd. Det blir alltid torrt och trist hur jag än gör.
Men det är en rolig och tacksam sak att baka med barn (med ett litet minus för att man måste vänta på jäsningen). Vi gjorde en liten omgång deg och lilla T bakade ut hälften som "traditionella" lussebullar - ja, om man man tycker att lusseormar, en lusseanka och en lusserobot tillhör lussebulletraditionen ;)
Den andra hälften av degen bakade jag ut enligt ett recept som jag hittade i årets Jul-Amelia. De skulle bli rasande goda och saftiga.
Lusselångpanna med äpple och mandelmassa
Deg:25 g jäst
8 1/2 dl mjöl
1 krm salt
2 1/2 dl mjölk
1 kuvert saffran
1/2 dl socker
75 g smör (rumsvarmt)
1 ägg
Fyllning:75 g smör (rumsvarmt)
2 tsk kanel
75 g mandelmassa
1 litet äpple
1 ägg till pensling
Pärlsocker till dekor
Gör så här:
Smula jästen i en bunke. Blanda mjöl och salt. Värm mjölken till fingervarmt. Stöt saffran fint med lite socker och rör ut i mjölken. Häll mjölken över jästen och lös upp den. Tillsätt mjölblandningen, resten av sockret, det mjuka smöret och ägget.
Arbeta ihop till en deg och knåda noga. Låt jäsa övertäckt 40 min.
Rör ihop smör och kanel. Kavla till en rektangel, ca 1 cm tjock. Bred på kanel/smör och mandelmassa. Riv äpplet, låt vätskan rinna av och strö äpplet över degen. Rulla ihop och skär tjocka skivor. Lägg i smord ugnsform. Jäs 40 min. Pensla och strö över pärlsocker. Grädda i nedre delen av ugnen, 200 grader i ca. 20 min.
Nu blev de inte så saftiga som jag hade hoppats, men eftersom jag bara gjorde halva receptet höftade jag med fyllningen och var kanske lite snål. Dessutom skulle de gräddas tätt, tätt ihop i en liten långpanna. Mitt halva recept fyllde ju inte ut formen så bra. Kanske är det knepet för att de ska bli så där saftiga. Goda var de ändå - speciellt lite ljumna - så receptet är väl värt att testa.
Men det är en rolig och tacksam sak att baka med barn (med ett litet minus för att man måste vänta på jäsningen). Vi gjorde en liten omgång deg och lilla T bakade ut hälften som "traditionella" lussebullar - ja, om man man tycker att lusseormar, en lusseanka och en lusserobot tillhör lussebulletraditionen ;)
Den andra hälften av degen bakade jag ut enligt ett recept som jag hittade i årets Jul-Amelia. De skulle bli rasande goda och saftiga.
Lusselångpanna med äpple och mandelmassa
Deg:25 g jäst
8 1/2 dl mjöl
1 krm salt
2 1/2 dl mjölk
1 kuvert saffran
1/2 dl socker
75 g smör (rumsvarmt)
1 ägg
Fyllning:75 g smör (rumsvarmt)
2 tsk kanel
75 g mandelmassa
1 litet äpple
1 ägg till pensling
Pärlsocker till dekor
Gör så här:
Smula jästen i en bunke. Blanda mjöl och salt. Värm mjölken till fingervarmt. Stöt saffran fint med lite socker och rör ut i mjölken. Häll mjölken över jästen och lös upp den. Tillsätt mjölblandningen, resten av sockret, det mjuka smöret och ägget.
Arbeta ihop till en deg och knåda noga. Låt jäsa övertäckt 40 min.
Rör ihop smör och kanel. Kavla till en rektangel, ca 1 cm tjock. Bred på kanel/smör och mandelmassa. Riv äpplet, låt vätskan rinna av och strö äpplet över degen. Rulla ihop och skär tjocka skivor. Lägg i smord ugnsform. Jäs 40 min. Pensla och strö över pärlsocker. Grädda i nedre delen av ugnen, 200 grader i ca. 20 min.
Nu blev de inte så saftiga som jag hade hoppats, men eftersom jag bara gjorde halva receptet höftade jag med fyllningen och var kanske lite snål. Dessutom skulle de gräddas tätt, tätt ihop i en liten långpanna. Mitt halva recept fyllde ju inte ut formen så bra. Kanske är det knepet för att de ska bli så där saftiga. Goda var de ändå - speciellt lite ljumna - så receptet är väl värt att testa.
Den här bloggposten innehåller nötkräm
 |
| Bild från unicef.se |
Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.
Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.
Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.
Sjukläger
Ja, jag vet att det börjar bli tjatigt med allt detta prat om sjukdom här på bloggen. Idag är det så illa att jag också känner mig dålig - hosta och jätteont i halsen. Jag hoppas jag blir frisk tills på fredag när det är dags för julfest.
Jag har lilla T hemma idag. Hon är egentligen inte sjuk, men hon jobbade så hårt imorse för att övertyga mig om att hon hade feber och skulle få vara hemma att jag inte hade hjärta att släpa iväg henne till dagis. Kanske behöver hon en dag hemma bara.
Den där lilla glimten av energi jag kände häromkvällen känns väldigt långt borta nu ....
Jag har lilla T hemma idag. Hon är egentligen inte sjuk, men hon jobbade så hårt imorse för att övertyga mig om att hon hade feber och skulle få vara hemma att jag inte hade hjärta att släpa iväg henne till dagis. Kanske behöver hon en dag hemma bara.
Den där lilla glimten av energi jag kände häromkvällen känns väldigt långt borta nu ....
tisdag 6 december 2011
Playdate
Lilla T har haft med sig kompisar hem från förskolan några gånger nu. Vi har gjort så att första gången följer mamman eller pappan med också. Vid nästa tillfälle har jag hämtat två barn klockan två och de har ätit mellanmål och lekt här ett par timmar. Idag skulle lilla T och jag på en "premiärvisit" hos lekkompisen A, men eftersom lille N är förkyld och inte på så gott humör var jag rädd att vi skulle behöva ställa in. Lilla T förklarade dock modigt att den här gången skulle hon våga leka hos A själv om jag bara följde med och lämnade (vi trodde att hon skulle våga vara kvar på kalas hos kompisarna I och E tidigare i höstas, men då ändrade hon sig i sista minuten).
Så för en liten stund sedan lämnade jag min stora lilla tjej hos sin kompis och hon hade knappt tid att säga hej då åt mig när jag gick.
Så för en liten stund sedan lämnade jag min stora lilla tjej hos sin kompis och hon hade knappt tid att säga hej då åt mig när jag gick.
Repris
Sitter här med ett febrigt litet knytt som inte vill annat än att vara i famnen.
Vi ställer in babysimmet.
Det känns som vi har gjort det här förut ...
Vi ställer in babysimmet.
Det känns som vi har gjort det här förut ...
Hyacint
Adventsgruppen jag gjorde på kursen häromveckan står sig ganska fint. Snittblommorna hann vissna innan hyacinten slog ut, men rosen var ganska fin ändå. Jag plockade bort nejlikorna och arrangerade om lavendeln lite.Hyacint är inte min favoritjulblomma, men vit är ganska fint. De doftar för starkt annars, men denna är en väldigt svagdoftande sort.
måndag 5 december 2011
Klagomål
För några veckor sedan knackade det på ett par skolpojkar här och ville sälja en burk med pepparkakor.
(De var väldigt artiga och trevliga, så det är inte det jag vill klaga på.)
Pepparkaksburken var kanske aningen dyr.
(Det var ju dock till deras skolresa och det är ju roligt om de kommer längre än till Landskrona, så det är inte det jag vill klaga på.)
Men det måste ha varit något fel på den där pepparkaksburken.
Den är nämligen redan helt tom ;)
(De var väldigt artiga och trevliga, så det är inte det jag vill klaga på.)
Pepparkaksburken var kanske aningen dyr.
(Det var ju dock till deras skolresa och det är ju roligt om de kommer längre än till Landskrona, så det är inte det jag vill klaga på.)
Men det måste ha varit något fel på den där pepparkaksburken.
Den är nämligen redan helt tom ;)
Pyssel i adventstider
Jag kom lite mer i julstämning efter turen till Köpenhamn och en ledig, och ganska regning lördag, gav ett perfekt tillfälle att pyssla lite.
På förmiddagen sydde lilla T och jag dessa handdockor. Här i stan finns en dansk butikskedja som heter Tiger. Det var från början en 10-kronors affär, men det har gått ifrån det lite nu. Pysselsaker är dock fortfarande väldigt billigt och jag brukar handla på mig lite saker där att ha på lager för regniga dagar och sjukdagar.
Handdockorna var superenkla. Hålen var förstansade och det ingick en plastnål, så lilla T kunde (med lite hjälp) sy en hel del själv - ungefär hälften av snögubben och hälften av pingvinen. Dekoren var filt med klistrad baksida - bara att ta av skyddspappret och klistra dit. Lilla T tyckte att några guldbokstäver passade fint också.
På eftermiddagen blev det lite pepparkaksbak. Jag hade hittat söta små pepparkaksformar och en liten kavel åt lilla T i Köpenhamn. En förpackning färdig del var precis lagom mycket för att hålla intresset uppe. Vi blev klara lagom till eftermiddagsfikat och då var det också glöggpremiär för de vuxna.
Japp, nu är det julstämning.
Man ska inte ropa hej ...
I natt har vi haft två hostande barn att trösta, ge vatten, försöka lura i hostmedicin och försöka få att somna om däremellan. För att göra det hela lite mer spännande så vaknade de så klart inte samtidigt, utan turades om för att på så sätt minimera föräldrarnas sömn.
Konstigt nog var lilla T vansinnigt pigg när hon vaknade. Ingen feber och ingen hosta. det var visst bara ett nattligt fenomen. Vi tog tempen och avvaktade lite, men sedan gick vi iväg till förskolan. Jag pratade med förskolepersonalen och de sa att det var flera barn som hade hosta just nu.
Lilleman verkar lite mer tagen, så vi tar det lugnt här hemma. Vi lyckade till och med sova en liten stund tillsammans.
Jag var så nöjd med att alla var friska förra veckan. Jag hade inte så ont. Vi behövde inte ställa in något som vi hade planerat. Det kändes som att det var första veckan på hela hösten det hände.
Vi får se hur denna vecka blir. Men jag är förstås ändå nöjd med att det var en bra vecka förra veckan :)
Konstigt nog var lilla T vansinnigt pigg när hon vaknade. Ingen feber och ingen hosta. det var visst bara ett nattligt fenomen. Vi tog tempen och avvaktade lite, men sedan gick vi iväg till förskolan. Jag pratade med förskolepersonalen och de sa att det var flera barn som hade hosta just nu.
Lilleman verkar lite mer tagen, så vi tar det lugnt här hemma. Vi lyckade till och med sova en liten stund tillsammans.
Jag var så nöjd med att alla var friska förra veckan. Jag hade inte så ont. Vi behövde inte ställa in något som vi hade planerat. Det kändes som att det var första veckan på hela hösten det hände.
Vi får se hur denna vecka blir. Men jag är förstås ändå nöjd med att det var en bra vecka förra veckan :)
söndag 4 december 2011
Saker att blogga om
Note to myself - saker det bör bloggas om:
- Hur härlig min 8-månaders bebis är (och hur lång och tjock han är också).
- Hur mallig jag är över min fina 3-åring, speciellt efter fredagens utvecklingssamtal.
- Hur skönt det är att slippa ha ont precis hela tiden.
- Hur mysigt det är nu när det börjar bli lite julstämning.
lördag 3 december 2011
Plötsligt händer det!
Plötsligt insåg jag, när nattningen och kvällsröjningen var klar, att jag - första gången på väldigt, väldigt, väldigt länge - inte var helt slut som människa
fredag 2 december 2011
Saker som gör gott för själen
Igår tog jag en paus från mammavardagen. Barnen var blev väl omhändertagna av sin farmor. Jag åkte till Köpenhamn och träffade min danska väninna C. De senaste åren har vi försökt att stråla samman strax innan jul för att prata, äta och shoppa.
Oftast pratar vi mest. Om stort och smått. Om livets allvar och glädje. På senare år om våra barn.
Ja, och så äter vi. Och fikar. Det måste man för att orka gå i affärer en hel dag.
För i ärlighetens namn shoppar vi inte så mycket. Vi tittar mest. Och pratar när vi går runt och tittar.
Den sista timmen innna våra tåg går hem sitter vi oftast på en bänk på stationen. Då orkar vi inte gå längre. Vi vilar fötterna. Tittar på folk. Pratar lite till. Sedan skiljs vi åt med en bamsekram och åker hem till våra familjer igen.
Det är en bra tradition. En sådan dag gör gott för själen.
Oftast pratar vi mest. Om stort och smått. Om livets allvar och glädje. På senare år om våra barn.
Ja, och så äter vi. Och fikar. Det måste man för att orka gå i affärer en hel dag.
För i ärlighetens namn shoppar vi inte så mycket. Vi tittar mest. Och pratar när vi går runt och tittar.
Den sista timmen innna våra tåg går hem sitter vi oftast på en bänk på stationen. Då orkar vi inte gå längre. Vi vilar fötterna. Tittar på folk. Pratar lite till. Sedan skiljs vi åt med en bamsekram och åker hem till våra familjer igen.
Det är en bra tradition. En sådan dag gör gott för själen.
Vinterfint
Nu är det december. Det är en vintermånad (hur det än ser ut utanför fönstret). Det är adventstider. Det är snart jul. Bloggen får lite adventsstämning den med.torsdag 1 december 2011
Fler adventskalendrar
Det finns flera roliga adventskalendrar att hålla ögonen på:
- Flickan & kakornas cupcakekalender
- Linda K:s klänningskalender
- *Malins* inspirationscitat-kalender
- Stefans hälsosamma kalender
Paus
Idag blir det inte mycket bloggat. Bloggerskan tar tåget till Köpenhamn idag. Träff med fina väninnan, mycket fika, lite shopping och kanske lite julstämning står på schemat för dagen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)