Nattstök

I natt var det oroligt för alla i familjen.

Precis när maken och jag skulle gå och lägga oss, vaknade lilla T och var hostig, snorigt och fly förbaskad! Jag tror inte det var nattskräck denna gången - hon var nog bara riktigt arg och argare blev hon när vi försökte trösta. Vi lät henne vara i fred och efter en liten stund kom hon intassande till oss, kröp ner i vår säng och somnade.

Men då vaknade bebisen i magen! Den uppskattade kanske inte att storasyster skrek. I vilket fall som helst bökade den runt som en galning därinne till den trötta mammans förtvivlan.

Någon gång i tvåsnåret tyckte maken att det började bli lite trångt i sängen (lilla T låg då på tvären och tog upp plats) och bar tillbaka lillskruttan till hennes egen säng. Hon vaknade av det, så han fick lägga sig bredvid henne där för att försöka få henne att somna. Jag vaknade som vanligt för att springa på toa.

Maken kom tillbaka, men det dröjde inte länge förän lilla T också kom tillbaka -
släpandes på sin kudde och sitt täcke (hon har fullstora sängkläder nuförtiden). När de båda väl hade somnat kunde jag inte somna om. Dessutom kände jag mig hungrig, så jag fick smyga upp och äta en halv fyra-banan.

När klockan ringde vid sex var jag allt annat än pigg. En knapp timme senare tittade en hålögd make fram och att döma av hur svårväckt lilla T var, så hade hon inte heller haft världens bästa natt. Men det verkade inte som att det hade blivit något med varken hostan eller snuvan. Det var ju i alla fall bra!