Jag har precis ammat min välnärde son. Nu sover han och hans syster mätta och trygga i sina sängar. Med en klump i halsen tittar jag på nyheterna om svältkatastrofen på Afrikas horn.
De vet precis hur de ska filma för att nyheterna ska få mest effekt.
Barnens stora ögon.
De är inte ledsna.
Bara helt uppgivna.
Nu är det jag som betalar in en slant till någon av hjälporganisationerna. Det är bara en droppe i havet, jag vet, men kanske kan den droppen göra skillnad för åtminstone ett barn.
Usch ja, det är så hemskt och jobbigt. Jag har också tänkt skänka en slant nu när vi kommit hem.
SvaraRaderaSkönt att läsa att ni har det bra i alla fall. Det verkar väldigt spännande med yasuragi kids.
Allt man gör känns så futtigt, men det är väl alltid bättre att göra någonting än ingenting.
SvaraRaderaJa, vi har haft det bra i sommar - hoppas ni haft det fint också. Yasuragin kan jag verkligen rekommendera.