Maken säger åt mig att jag borde gå och sova.
Jag vet. Jag borde. Verkligen.
Oftast somnar lille N efter nio. Idag var klockan över tio. Om jag då går och lägger mig halv elva, så får jag ju ingen tid för mig själv.
Jag kommer att ångra mig när lille N vaknar för nattmat och jag bara hunnit sova en timme. Jag kommer ångra mig imorgon när jag är så trött att jag mår illa.
Men ändå. Jag behöver den här stunden. Det är min stund.
Å vad jag känner igen det! Både från be istiden, men även till viss del nu. Ibland är Egentid faktiskt liiiite viktigare än sömn. :-)
SvaraRaderaKram
Så där har det varit för mig också! Isolde somnar också oftast vid nio (i början tio-elva), ibland åtta numera så vi ska försöka flytta fram det till sju. Oftast kommer Peter och jag i säng vid elva-tolv.
SvaraRaderaAlla mammor behöver nog sin egen stund. Det är mer värt än sömn ibland.
SvaraRadera